Di Weekend VIN

Naturviner märks i dryckesvärlden

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Naturvin väcker starka känslor.

Sedan någon månad tillbaka finns en fransk märkning, ”vin methode nature”, för naturviner. Men behövs den? Di Weekends dryckesexpert Per Styregård reder ut begreppen.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Aldrig hade någon trott att vin­drickare världen över skulle bli oense om något som olika sorters vins för- och nackdelar. Visst fanns starka åsikter redan innan natur­vinerna dök upp för ett tjugotal år sedan, men oftast slutade diskussionen med att meningsmotståndarna delade en flaska och glömde bort osämjan. Så är det inte med naturvin. När den ena säger ”jag dricker bara naturvin”, och den andra, ”jag hatar naturvin”, är det långt till försoningen.

En av lockelserna med naturvin är auran av revolt mot etablissemanget. Och det är nog på det sättet de gjort mest nytta. I slutet av 1900-­talet var vinproduktionen i världen på väg mot större likriktning, baserad på tilltron till stor­skalighet, högteknologi, allehanda kemiska ­besprutningsmedel och tillsatser. Utvecklingen gick framför allt ut över vin i vardagsprisklass. Det blev allt svårare att hitta goda viner med spännande personlighet till överkomligt pris.

Naturvinsrörelsen tog många vinbönder i motsatt riktning. Idén är att inte lägga till något och inte ta bort något. Att låta naturen ha sin gång, även om det innebar större utmaningar i vingårdsarbete och vinkällare, och större exponering för väder och vind. Och att arbeta småskaligt och hantverksmässigt, både i vinodlingen och i källaren.

Det speglas i smaken, det vet alla som druckit många av de här vinerna. En del smakupplevelser är helt fantastiska, andra intetsägande. Det finns också naturvin som smakar riktigt illa. Egentligen precis som med konventionellt tillverkade viner, fast med ett annorlunda spektrum av dofter och smaker.

En av naturvinernas rebelliska sidor har varit frånvaron av gemensam certifiering. Till skillnad från ekologiska och biodynamiska ­viner, vars märkningar garanterar att vinodlingen skett enligt regelverket, har naturvinsdrickare istället fått lita till vinböndernas hemsidor, ­naturvinsguider och mediekanaler.

FAKTA
STYREGÅRDS VAL: Lätt bubbliga viner till sommaren

Gröna äpplen. Sav 1785 Pétillant Naturel, Sverige (nr 77440) 98 kronor. Ekologiskt vin gjort på björksav med rena, friska smaker av gröna äpplen, cider och späda björkblad.

Samarbete. Pét nat-lådan, Tyskland, Mosel (nr 70737) 948 kronor (4 flaskor). Låda med vit och rosa pét nat från unga, tyska producenten Fio i samarbete med portugisiska demonvinmakaren Niepoort.

Fruktigt. Phaunus Pét nat Rosé, Portugal (nr 94010) 229 kronor. Superläskande, elegant och fruktigt rosa bubbel. Lanseras 10 juli, väl värda att vänta på med tanke på begränsat utbud pét nat.

VISA MER

Men sedan någon månad tillbaka finns en fransk märkning, ”vin methode nature”, som fått gehör från franska jordbruksdepartementet. Märkningen är frivillig och framarbetad av en grupp naturvinsbönder ledda av Jacques Carroget på Domaine de la Paonniere i Muscadet och Sébastien David i St-Nicolas-de-Bourgueil.

Hitta rätt i den digitala vinvärlden

För att få använda märkningen, måste vinet vara gjort på ekologiskt odlade, handplockade druvor. Jästen får inte vara tillsatt utan måste finnas i omgivningen på vingården. Inga till­satser får användas i form av socker, tanniner, syra, vatten eller färgmedel. Annan teknik i ­vinkällaren som centrifugering, filtrering, klarning eller upphettning som används för att justera alkoholhalt, sockerhalt, syra och smakbild är också förbjudna.

Vinmakaren får heller inte tillsätta mer än 30 milligram svavel per liter, vilket är väldigt lite. En viss del svavel ingår naturligt i vin, men de allra flesta tippar i ytterligare en dos som ­antioxidant, och oftast mer än 30 milligram.

En del frågar sig om märkningen behövs, men att den kommer från dem som själva är ­aktiva i branschen talar för att den kommer få genomslag. Dessutom har den kommersiella succén som naturviner varit, med naturvins­barer i varenda stad, lockat många vinfirmor att hoppa på trenden. En del imiterar formgivningen av etiketter, de opretentiösa namnen och tillgängliga smakerna, men håller inte så hårt på andra viktiga värderingar som binder naturvinsrörelsen samman. I de fallen kan märkningen hjälpa vindrickare att skilja agnarna från vetet. En liknande utveckling har skett i ölvärlden, där stora bryggerier köper upp eller startar småbryggerier för att haka på och imitera mikrobryggeritrenden.

»Visst kan Sverige göra högklassiga viner«

Det gäller också att komma ihåg att många av de bästa vinproducenterna alltid blandat sig i naturens gång så lite som möjligt. De har tagit hand om druvorna från välskötta odlingar och varsamt förädlat till vin. På så sätt är naturvin inget nytt, utan något som de bästa vintillverkarna sysslar med i alla fall.

Kanske vore en lag om detaljerad innehållsförteckning på vinetiketter en ännu bättre hjälp för konsumenter. Något som den starka vin-lobbyn hittills har lyckats prata bort. En sådan lag skulle kanske inte lösa alla problem, men öka transparensen och göra kommunikationen mellan vinmakare och konsument ­rakare.