Di Weekend VIDEO

Musiken som gav Keith Haring inspiration

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

STOR KONST. Keith Haring (1958–1990) dekorerar Berlinmuren 1986 med 100 meter graffiti.

Klostermeie

En sprudlande vital mix av tidig hiphop, electro, gaydisco och funkig postpunk. Jan Gradvall har lyssnat på albumet The world of Keith Haring. Han recenserar också Laleh och Beck.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Keith Haring

The world of Keith Haring (Soul Jazz Records)

4 poäng

När jag intervjuade Grandmaster Flash i samband med Polarpriset talade vi ­mycket om den era i New Yorks kulturliv som formade hans musikaliska uttryck och konstnärskap.

Vid hiphopens födelse i mitten av 1970-talet var det uteslutande ett ­lokalt fenomen i The Bronx. Gatu­-fester och konserter spred sig, men aldrig längre söderut än Harlem.

En öppning kom när konstnärer och festarrangörer bjöd ner Grandmaster Flash och Afrika Bambaataa att uppträda på klubbar på södra Manhattan som Mudd Club i Tribeca.

Grandmaster Flash sa att han var supernervös att spela för en vit publik. Han förväntade sig att bli utbuad, men bemöttes i stället av jublande dansgolv och idel kärlek.

Vad konstnärer som Jean-Michel Basquiat och Keith Haring skapade downtown Manhattan var helt i linje med vad hiphoppionjärerna skapade uptown. Inspirationen kom från både dagsfärsk graffiti och 100 år gammal collageteknik. Allt blev gatukonst.

Precis som hiphop har den kultur som skapades i New York under tidigt 1980-tal bara blivit större och mer inflytelserik för varje decennium som gått. 2017 blev en tavla av Jean-Michel Basquiat från 1982 den dyraste som någonsin sålts av en amerikansk konstnär, med ett pris på 110 miljoner dollar, alltså overkliga 1 miljard svenska kronor.

Konstnärerna Jean-Michel Basquiat (1960–1988) och Keith ­Haring (1958–1990) var också direkt involverad i musikscenen. De refererade till musik i sina verk och var ­själva dj:s. Keith Haring hade break­dansare på en galleriöppning.

Nu har Soul Jazz Records åter­skapat denna scen genom en formidabel dubbel-cd med musik som inspirerade Keith Haring när han arbetade i sin studio och gick på klubbar. En sprudlande vital mix av tidig hiphop, electro, gaydisco och funkig postpunk. En låt som Danger med Pylon låter som den kunde vara inspelad i morgon.

Utgåvan på vinyl eller cd inne­håller 20 låtar. På Spotify är ­endast 14 av dessa med. Vad som saknas är nyckelspår som I Zimbra med Talking Heads och Walking on thin ice med Yoko Ono.

Samlingen är fram­tagen i samarbete Tate Britains filial i Liverpool som under 2019 haft en stor utställning om Keith Haring och 1980-talets konstscen i New York som blev så populär att museet förlängde ­öppettiderna till 21.00.

Poetiska hits från Ana Diaz

Laleh

Postcards (Warner)

4 poäng

De senaste åren har Laleh bott i Los Angeles och skrivit och producerat ­låtar till amerikanska och brittiska artister. De låtar som Laleh varit med och gjort har inte blivit de ­största hitlåtarna, men nyckelspår för ­artisterna; sånger med personliga texter som definierar avgö­rande ögonblick i deras liv. Superstjärnan Demi Lovato har sagt att Laleh-­samarbetet Stone cold, en ballad om livskris och sammanbrott, är ­hennes egen favoritlåt.

Nu har Laleh, som en julklapp till sin publik, spelat in egna versioner av de ­låtar hon skrivit tillsammans med andra. Låtar som tidigare spelats in av Ellie Goulding, Jacob Banks, Shawn Mendes, Daya, Tori Kelly och just Demi Lovato.

Lalehs egna inspelningar är mer avskalade och presenteras i sol­blekta Los Angeles-färger. Hennes självklara sätt att sjunga understryker kraften i melodierna.

Så upptäckte han världsstjärnorna

Beck

Hyperspace (Universal)

2 poäng

Beck tänker och verkar som en projektledare. Det är som han lägger ut uppdrag på sig själv. Ömsom blir det strålande, ömsom känns resultatet distanserat. På papperet är Hyperspace en intres­sant idé: drömsk syntpop i samarbete med Pharrell Williams. Den känslan kvarstår tyvärr när man lyssnar. Intressant, men aldrig drabbande.