Di Weekend REPORTAGE

Uppdrag: Rädda liv

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Mitt i den övning med blivande sjöräddare som Di Weekend deltar i kommer larmet om en befarad båtolycka utanför Lidingö. Ombord på Rescue ­Rebecka af Odd Fellow förbereder sig Christina Lindahl mentalt för insatsen under färden som går i drygt 30 knop.

Jesper Frisk

De går ut på sjön när vädret är som värst och alla andra förtvivlat försöker ta sig i hamn. Frivilligt. För att hjälpa. I fjol deltog de i 1 152 räddningsaktioner – en historiskt hög nivå. Di Weekend har följt en grupp aspiranter för att ta reda på hur man blir en aktiv del i folkrörelsen Sjöräddningssällskapet.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Larm om jolle som driver vid ­Lidingö. Den som ringt 112 har tidigare sett två småflickor i båten. Nu är den tom.

Stämningsskiftet går att ta på. Det här är på riktigt. Och det rör barn. Sjöräddarna på elva och en halv meter långa Rescue Rebecka af Odd Fellow gör alla samma kalkyl var för sig. Med knappt tiogradigt vatten i början av maj är utsikterna för att de ska kunna göra skäl för namnet väldigt små.

Vi befinner oss nära Ljusterö, minst 45 minuters färd från Käppalahamnen, och är mitt uppe i en övning tillsammans med tre andra sjöräddningsbåtar. Skepparen ­Christer Hermansson tar ett djupt andetag. Meddelar att vi avbryter övningen. Gör fullt rattutslag och ger gas.

Medan högtalaren sprakar fram nya meddelanden från ledningscentralen, tystnar besättningen. Koncentration. Fokus. Allvar. Via radio framgår att fler kallas in. Polisbåt, räddningstjänsten. Är helikopter på väg?

Vi är längst ifrån den förmodade olycksplatsen och kan nu bara samla information.

FAKTA
Sjöräddningssällskapet i korthet

Sjöräddningssällskapet hade i fjol 2 319 frivilliga som har jour dygnet runt, året om.

Sjöräddningssällskapet har 71 räddningsstationer längs hela Sveriges kust samt i sjöarna Vänern, Vättern och Mälaren, Hjälmaren, Storsjön (Jämtland) samt utvalda sjöar i Dalarnas och Kronobergs län.

Över 200 räddningsenheter, från vattenskotrar till svävare, är placerade på räddningsstationerna.

I fjol fick Sjöräddningssällskapet de första Fast Rescue Boats av Walleniusrederierna. De har tidigare använts som ”manöverbord-båtar” på rederiets fartyg.

De tre vanligaste larmorsakerna:– Maskin- eller propellerhaveri.– Grundstötning.– Hårt väder eller utsatt läge.

VISA MER
FAKTA
Krav för att bli sjöräddare

Vem som helst kan söka. Urval sker efter ett antal intervjuer där bedömningen framför allt gäller om den sökande är en lagspelare, gillar sjön och gillar att hjälpa till. En aspirantutbildning tar ett år och i den ingår bland annat:

En tredagarskurs i egen säkerhet.

Man ska göra minst 48 timmar jour per månad, för skeppare gäller 72 timmar per månad, och kunna inställa sig på max 15 ­minuter.

Vidareutbildning i sjukvård IVPA, i väntan på ambulans, görs årligen. Tilläggsutbildning i hjärt- och lungräddning med defibrillator, förflyttningsteknik och första hjälpen för professionell räddningspersonal samt kunskap om hypotermi (nedkylning).

Utbildning genomförs även i teknisk service och underhåll av båtarna.

För att bli skeppare på sällskapets båtar krävs Fartygsbefäl klass VIII. Därutöver krävs specialutbildning och träning i manövrering i så kallade trånga situationer.

VISA MER
Önskan att få hjälpa till

Di Weekend är med som passagerare för att följa en grupp aspiranter som är på väg att bli sjöräddare, bland dem Ragnar Tingström, 53 år, medgrundare av mediebyrån Scream, och Antonia Liljeblad, 24 år, som jobbar som hr-generalist på Försvars­makten och tidigare i polismyndigheten.

Antonia Liljeblad är den som på papperet egentligen har knepigast att klara det ­första kravet att på en sjöräddare: Från det att larmet går, inom 15 minuter kunna inställa sig på sjöräddningens båt. Hon bor i Kristineberg och sjöräddningsstationen ligger i Hammarbyhamnen. Fågelvägen är det 5 kilometer, men körsträckan är som minst 16 minuter vilket diskvalificerar ­henne. I stället bor hon under sina jourpass antingen i brovaktartornet vid Skanstullsbron, där Sjöräddningen har en provisorisk station, alternativt hos systern eller en vän i Hammarby sjöstad.

”Jag har velat bli sjöräddare ända sedan jag var liten. Det som driver mig är att ­kunna få hjälpa till med en viktig samhällsfunktion. Att få vara med och bidra. Samtidigt är det så himla roligt att få köra båt, men jag har ingen önskan att bli skeppare utan trivs bra som besättning”, säger hon.

Sjöräddningssällskapet står för omkring 80 procent av alla sjöräddningsuppdrag som görs i Sverige – utan några som helst bidrag från staten. Pengarna för verksamheten kommer från donationer och insamlingar från privatpersoner och företag, i fjol totalt 175 miljoner kronor, varav 31 Mkr från 18 testamenten. Postkodlotteriet är en av största givarna och har på senare år ­bidragit med 220 Mkr.

”Att flytta över den här verksamheten till en myndighet skulle innebära kostnader på 1–1,5 miljarder kronor för statskassan. Vem vill fatta ett sådant beslut?”, säger Kenny Hallberg, som började som aspirant för sex år sedan och varit skeppare sedan 2015.

Mer än hälften av alla sjöräddnings­uppdrag genomförs på Västkusten och i Stockholms närområde. Sammanlagt finns 2 300 frivilliga sjöräddare kopplade till landets 71 sjöräddningsstationer.

Var och en av dem förväntas gå jour 48 timmar i månaden, ett lokalt krav på besättningar i Stockholm och något som startar redan under det första året som aspirant. De flesta som börjar har redan tagit fartygsbefäl klass VIII, även om det inte är ett krav för att bli aspirant.

Övning enda vägen

Men utbildningen och kurser tar egent­ligen aldrig slut för en sjöräddare.

Övning, övning, övning är enda sättet att klara av att tänka klart och agera rätt i ­adrenalinpumpade ögonblick. Som nu, när ­eftermiddagens solblänk i de mjuka vågorna ­ersätts med betydligt mörkare skuggor.

Christina Lindahl, röntgenläkare på ­Ersta sjukhus, har varit sjöräddare sedan 2012, förklarar hur man bör göra när vi är på väg mot Lidingö i drygt 30 knops fart:

”Nu är det bäst att ta en smörgås om man har det med sig. Och dricka vatten. För­bereda sig så gott det går. Man vet aldrig när man får nästa mål eller vätskepaus”, ­säger hon.

Efter drygt 20 minuters färd blåses faran över. Flickorna hade gått i land och jollen slitit sig. De var aldrig i fara.

Räddningsinsatsen samlade fyra brandbilar, tre ambulanser, polisbilar, polisbåt, helikopter och vi på långdistans i Rescue Rebecka. Det ger perspektiv. Även när man varit med om en incident som löst sig – men som kan ha setts av andra som larmat – ­gäller det att berätta för räddningstjänsten. Allt för att undvika onödig, storskalig ­utryckning som den vi just varit med om.

Ragnar Tingström gjorde sitt första ­aspi­rantuppdrag i höstas. Han hann knappt sätta en fot på däck förrän de fick så kallat blåljuslarm om att någon hoppat från Skuru­bron.

”Det var sent på kvällen och man var ­ganska skärrad, ville inte vara i vägen ­eftersom man var nybörjare”, säger han.

Segling: Norsk eldsjäl dubblar insatsen

I Sjöräddningssällskapet förväntas ­annars alla kunna allting. En vanlig hälsningsfras kan därför låta:

”Du har inte kört den här båten förut, va? Bra, då är det du som kör.”

Omvänt kan en ringrostig besättningsmedlem direkt be någon mer erfaren kontrollera att navigeringsutrustningen hanteras rätt.

Ord som inkluderande, omhänderta­gande och uppmuntrande är återkom­mande när de blivande och redan aktiva sjö­räddarna beskriver gemenskapen om bord.

Baskunskaper i sjukvård

Under denna helg på Siarö, där aspiran­terna och totalt ett tjugotal erfarna sjöräddare bor och övar, ingår även ett nattligt uppdrag, att hitta tre båtar på drift mitt i natten.

Följande dag drillas aspiranterna i ett scenario att en motorbåt kört över en segelbåt med många skadade som följd. Vem ska prioriteras och hur transporteras de skadade iväg?

Andra övningar kan ha rubriker som ”Brand i annan båt – kom med vinden. ­Rädda liv.”

Merparten av de insatser som Sjöräddningen gör handlar om att undsätta grundstötta eller båtar som fått slut på bränsle ­eller motorhaveri. Praktiska övningar med bogsertross är därför återkommande. Man tränar även strömmätning, risker vid bordning och läcktätning, liksom avstånds­bedömning och drillas i hantering av navigations- och kommunikationsutrust-ning. En stående repetitionskurs är IVPA – I Väntan På Ambulans.

”Alla har baskunskaper i sjukvård. Vi ­begärs inte kunna sy ihop öppna sår, men om vi stöter på någon med benbrott ska vi inte förvärra skadan och klara att transportera den skadade”, säger Ragnar Tingström.

Allvarliga uttryckningar går under benäm­ningen SAR-larm, det vill säga när det handlar om fara för liv.

”Jag är glad att jag inte behövt vara med om något sådant ännu, men genom att ­prata igenom hur man kan komma att reagera i förväg förbereder man sig mentalt och kan känna sig tryggare”, säger Antonia Liljeblad.

Privata problem kan påverka

En viktig kugge i sammanhållningen ­kallas ”Lanternan”, ett mentalt redskap som under­lättar arbetet med att kontrollera om ­något kunde ha gjorts bättre, saker som hela stationen kan ha nytta av.

Det är samtidigt ett snabbt sätt för respektive besättningsmedlem att berätta hur de mår eller anser sig ha klarat ett uppdrag eller övning. Man uppger färgen grön, gul eller röd.

”Man kan säga att man är ’lite gul i dag’. Alltså att man kanske har lite privata, personliga problem eller något annat som gnager. Skulle man säga röd ska man egentligen inte åka ut alls. Vi är noga med att ta hand om varandra”, säger Ragnar Tingström.

Segling: Maktfamiljernas sjöslag

För att bli antagen till aspirantutbildning krävs att man kan simma 200 meter. Det görs inga läkarundersökningar, däremot ingående intervjuer och utvärderingar.

”De testar och bedömer om man är en lagspelare, gillar sjön och gillar att hjälpa till. Framför allt att man verkligen kan gå jour minst 48 timmar i månaden. Några har varit poliser eller läkare, andra är ­snickare eller reklamare som jag. Alla är väl­komna”, säger Ragnar Tingström.

De aspiranter vi möter har alla olika versioner men på samma tema där viljan att få bli en del av Sjöräddningssällskapet ­bottnar ofta i längtan att få vara på sjön.

”Och det är mycket skratt, inte som i ett omklädningsrum där garven kommer på andras bekostnad. Här är stämningen hjärtlig. Jag har fått massor med nya kompisar”, säger Ragnar Tingström.

Hans önskan att bli sjöräddare har funnits länge.

”Jag var i skärgården hela sommarloven. Morfar var min hjälte. Han lärde mig alltifrån att fiska till att knyta råbandsknopar. Han var i flottan hela sitt liv och räddade folk under andra världskriget, bland annat ett polskt fartyg som torpederats. Mormor och mamma var också engagerade i organisationen Livbojen som samlar in pengar till Sjöräddningssällskapet.”

Flytväst med namn på

Belöningen aspiranterna väntar på efter avklarad utbildning är uppenbarligen större än det materiella:

”Man får en flytväst med sitt namn på. That’s it. Alla kläder köper man själv, men man får i gengäld utbildningar och konstant positiv feedback – och framför allt möjligheten att rädda liv på sjön”, säger Ragnar Tingström.