Di Weekend REPORTAGE

Turismofobin sprider sig i världen

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

VENEDIG. I juni i år ägde en demonstration rum på Markusplatsen där man protesterade mot kryssnings­-fartygen som dagligen stannar till i gon-dolernas stad. Antal invånare: 260 000. Antal årliga besökare: 30 miljoner.

Luca Bruno

Sommaren är synonym med semester – men nu säger allt fler städer nej till turisterna. I takt med att den globala turistindustrin vuxit och flygpriserna sjunkit har också ett ­lokalt motstånd mot mass-turismen blivit ­grogrund för ett nytt fenomen: turismofobi.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Det började med klotter på Barcelonas husfasader. I kvarteren kring paradgatan La Rambla och den egenartade kyrkobyggnaden Sagrada Família dök plötsligt nya budskap upp. Men den här gången var det inte graffitikonstnärer som låg bakom väggmålningarna, utan kvarterets invånare som riktade ett entydigt meddelande till stadens cirka 30 miljoner årliga besökare: ”Tourist, go home”.

I en stad med cirka 1,7 miljoner invånare, hade de som bor i turistkvarteren fått nog. I och med Barcelonas sti­gande popularitet de senaste åren har det blivit betydligt trängre på gatorna, och de nya uthyrningsplattformarna har fått ­boendepriserna att skjuta i höjden. Grannskapet gick ­också ut i demonstrationståg och vittnade om turisternas ohyfs; de slänger skräp på gatorna och skrålar högt i gränderna när barerna stänger, bland annat.

I Spanien har fenomenet med lokalinvånare som ryter ifrån när turisterna blir för många kallats ”turismofobi”. Men Barcelona är långt ifrån ensamt om att uppleva mass­turismens baksidor. De senaste åren har allt fler platser i världen drabbats av det som kallas överturism.

”Man pratar om överturism när det blir för mycket folk på en specifik plats eller en begränsad yta. Smärtgränsen går när turisterna blir så många att det lokala livet trängs undan. Boende på platsen känner sig utsatta och invaderade, och den massiva turismen kan också innebära ett högt slitage på platsen”, säger Erika Charbonnel, ansvarig för området resor och turism på analysföretaget Kairos future.

337 miljarder omsattes i Sverige

Oftast beskrivs turism som någonting positivt för ett land, en stad eller en destination. I många länder är det en av de största industrierna, som bidrar till landets tillväxt och den lokala ekonomin när besökare bor på hotellen, äter på restaurangerna och köper hem souvenirer. Förra året omsatte till exempel den svenska turistnäringen 337 miljarder kronor, en ökning med 6 procent mot året innan, och stod för 2,6 procent av vårt lands BNP. Många länder, däribland Sverige, har också som mål att locka fler turister. Men i andra änden av spektrat finns turistmålen som på olika sätt tvingas sätta stopp och begränsa besökarna.

Bland de mest drastiska exemplen finns den thai­ländska ön Koh Tachai. Med sina kritvita stränder och sitt turkosa vatten var den under många år en drömdestination för snorkelfantaster. Men när den ständigt växande turistströmmen 2016 sågs som ett ödesdigert hot mot korall­reven såg myndigheterna ingen annan utväg än att helt stänga ön för besökare.

På samma sätt har den kroatiska medeltidspärlan Dubrovnik sjösatt en plan för att begränsa antalet ­besökare i den historiska stadskärnan till 4 000 besökare om dagen. Den kraftigt ökade turismen – i synnerhet från kryssningspassagerare – började bli en för stor påfrestning för staden, menade FN:s kulturminnesorganisation Unesco, som ­hotade med att dra tillbaka stadens världsarvsstatus om besökstalen inte minskades.

Pratar om ”Disneyifieringen”

Men när kryssningsfartygen kör vidare till andra sidan Adriatiska havet, fortsätter de att ställa till det. I den italienska kärleksstaden Venedig är det mest akuta problemet inte längre de översvämningar staden riskerar att ­slukas av, utan flodvågen av folk som de 30 miljoner årliga besökarna utgör.

Romantiken har bytts ut mot en kvävande känsla, när folkmyllret bildar stora gångtrafikstockningar i de trånga gränderna och över de många broarna i gondolernas stad. Dagligen flyttar lokala invånare härifrån för att ­staden blivit outhärdlig att leva i, och i den här takten kan Venedig bli en museistad redan 2030, då den sista lokala invånaren beräknas flytta härifrån.

”På vissa riktigt välbesökta platser som Venedig har man gått så långt att man pratar om en ’Disneyifiering’, alltså när ett besöksmål blir mer som en nöjespark än en ­levande plats. Det går helt på tvärs med den genuina känslan som många besökare åkt dit för att få uppleva”, säger ­Erika Charbonnel.

För att lätta lite på besökstrycket införde den flytande staden ett grindsystem förra året. På den populära Markus­platsen släpps exempelvis bara 20 000 besökare in åt ­gången, och för att ytterligare få ner antalet besökare överväger man att ta betalt från dem som vill gå in på torget.

”Att ta betalt för att besöka specifika platser har blivit vanligare. Man tar betalt för ’användningen’ av platsen, och en sådan lösning har man även tittat på för Fontana di Trevi i Rom, som också är extremt välbesökt.”

Att överturism vuxit som problem de senaste åren finns det flera förklaringar till. En är att det globala resandet tilltar, inte minst när medelklassen i Asien ökar. En annan förklaring är lågprisflygbolagens framväxt det senaste ­decenniet, som har haft en stor påverkan på hur turist­strömmarna går.

En svensk romanista på Capri Kryssningsfartyg med ”dåliga turister”

Ett annat skäl till att vissa orter drabbas mer än andra är de ovan nämnda kryssningsfartygen, som med sina ­korta strandhugg bildar stötvisa turistvågor på de platser de ­lägger an vid. Just kryssningspassagerarna anklagas dessutom ofta för att vara ”dåliga turister” som spenderar förhållandevis lite pengar på varje plats de besöker. Men de senaste åren har ytterligare en faktor bidragit till att vissa platser, mer än andra, överväldigas av turister.

”Vissa väldigt vackra platser, som är så kallat instagramvänliga, har det blivit rusning till. Trolltunga i Norge är en sådan. En annan är Horseshoe Bend i Arizona som hade 100 000 årliga besökare för några år sedan. Nu tar man emot nästan 2 miljoner människor varje år,”säger Erika Charbonnel.

När turismen ökar så kraftigt på kort tid på en specifik destination, uppstår helt nya problem, menar hon. Infrastrukturen, med boende, transport och avfallshantering, behöver hänga med. Samtidigt är frågan vem som ska ­betala för utbyggnaden.

”En idé som några har provat är att ta turistskatten, som tidigare användes för att marknadsföra destinationen, och förvandla den till en underhållsskatt som går till vård av natur och kultur på orten.”

En sådan hållbarhetsskatt om cirka 40 kronor per person och dag har redan införts på de spanska öarna Mallorca, ­Ibiza, Menorca och önationen Malta. I kungadömet Bhutan har man gått betydligt längre med en skatt på cirka 2 000 kronor per besökare och dag för att reglera turistflödet.

”Genom att göra det dyrt att vara turist får Bhutan ­också färre besökare. Det är stor skillnad mot Nepal, som också ligger i Himalaya, och där vi har sett hur folk får köa, ­ramla ned och förfrysa för att det är så många som vill upp på Mount Everest”, säger Erika Charbonnel.

Reykjavik överväger turistskatt

Många destinationer är dock fortfarande ljusår från att bli lika besökta som Venedig eller Mount Everest. Men redan nu finns exempel på städer som förbereder sig på att ­resandet kommer att fortsätta öka en bra bit in i fram­-tiden. Bland dem finns Reykjavik, vars popularitet stigit kraftigt de senaste åren, och som därför överväger att införa en turistskatt i förebyggande syfte.

I Köpenhamn har man i stället valt ett annat grepp för att skapa en mer hållbar turistindustri.

”Turistorganisationen Wonderful Copenhagen har en strategi där man betonar att turistflödet medför ökat ­utbud för lokalbefolkningen och att staden kanske inte hade haft lika många restauranger och museer annars. Sam­tidigt försöker man jämna ut antalet turistbesök över året, och ­sprida ut dem i hela staden, så att det inte uppstår en turist­koncentration på några få platser.”

Civilisationens sista utpost

Hur är det i Sverige, finns det några platser som ligger i riskzonen för överturism?

”Vissa dagar på sommaren är det visserligen mycket folk i Visby och Gamla stan i Stockholm, men i stora delar av Sverige är problemet snarare underturism. Det enda ­exempel på när lokalbefolkningen blivit störd av turister som jag känner till är Fjällbacka, bland annat känt från ­Camilla Läckbergs böcker, där det ett tag var många ­turistbussar som stannade exakt samma tid på samma plats. Då var det många som blev arga över nedtrampade trädgårdar och att folk tog foton som om det var ett ­museum. Men det var främst ett organisatoriskt problem, som ­kunde lösas genom att man ändrade i turistbussarnas scheman.”

VR-besök ett alternativ

Men i en värld där resandet väntas öka och köerna till ­museer och sevärdheter bli längre, ser Erika Charbonnel också en ny trend växa fram. För när det redan nu är svårt att få en glimt av Mona Lisa för alla kameror som är i ­vägen, eller föreviga Big Ben utan att få med folkmyllret och ett antal selfiepinne-försäljare, tror hon att exklusivitet kan bli ett sätt att attrahera turister.

”Framtidens lyx blir ensamhet tror jag, och där kan ­virtual reality-besök bli ett alternativ. Det går inte att ­lägga upp på Instagram på samma sätt i dag, men några ­vänner till mig var i London nyligen och fick möjlighet att prova att uppleva platsen med VR-glasögon när det var lång kö till en av sevärdheterna de ville besöka. De var jättenöjda med upplevelsen och tyckte det kändes mycket bättre än att trängas med en massa folk.”