Di Weekend REPORTAGE

Tjolöholm, vilket veteranrace!

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

BEUNDRAR BRITTISKT. Paret Stefan Blomberg och Anna-Lisa Holmgren ­Blomberg från Norrköping har fastnat för Rover 75 – den finaste varianten från det brittiska märket. De äger fyra Rover 75 vardera. När den ljusgula pärlan visas upp är kaffekorgen med Rovermärke och Roverkopparna självklart med.

Amanda Lindgren

För någon är det färgen, för en annan ljudet. Eller helt enkelt känslan av en annan tid. Bilar som entusiaster viger sina liv åt att vårda. På bilfestivalen Tjolöholm Classic Motor finns alla sorter – folkhemsfordon, filmikoner och fartvidunder.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

En gång om året fylls ängarna framför Tjolöholm slott söder om Göteborg med över tusen bilar från förra seklets början och fram till i dag. Gemensamt är att de ägs av personer som bryr sig om sina bilar på ett alldeles särskilt sätt. Det är inte bara fordon man förflyttar sig i – de står för drömmar, längtan och många gånger rent nörderi. Märkeslojaliteten är total.

Som för Anna-Lisa Holmgren Blomberg från Norrköping som sitter vid ett campingbord ­bakom en ljusgul Rover 75 från 2000. Hon och maken Stefan Blomberg äger vardera fyra exemplar av lyxmodellen från det brittiska märket som gick i konkurs 2005.

”Här går vi all-in”, säger Anna-Lisa och häller upp kaffe i särskilda Rovermuggar tagna från ­fikakorgen, som också är märkt med ett Rover­märke.

I jobbet som fotterapeut kör hon inte någon av sina brittiska rariteter utan en praktisk Peugeot Partner. Men det är Roverbilarna hon bryr sig om. Köper specialdesignade handknutna golvmattor i rätt mönster och andra attiraljer.

”Man åker gudomligt i dem och jag tycker så mycket om den klassiska känslan med trä och skinn. Jag är inte mycket för moderna saker utan gillar det som är mer klassiskt”, säger hon.

Makens Amazonintresse som han hade redan innan de träffades delar hon inte, utan det är när de båda halkade in på ­Rover som de fick ett gemensamt bilintresse.

”Vi letade efter en lyxig Volvo, en S90, men kom över en Rover och tyckte om själva ­bilen. Men den var grön, och jag hatar grönt, så det fick vara. Där­emot blev det köp av en klassisk ­royal blue och sedan ville vi ha fler. Nu har jag dess­utom lärt mig acceptera grönt. Vi har tre stycken gröna”, säger Stefan Blomberg.

Bilarna har de köpt via kontakter eller annonser i Sverige. De ligger i prisklasser runt 30 000–40 000 kronor. Det har inte varit några problem med reservdelar eftersom det fram till för något år sedan har tillverkats en kinesisk variant under varumärket Roewe.

Troligen blir det ytterligare Roverköp för Norrköpingsparet.

”Det är inte omöjligt. Jag har alltid dreglat över en vit med vinröd inredning, så dyker en sådan upp kan jag nog inte hålla mig” säger Anna-Lisa.

Bullrigt i 70–80 knyck

Intill dem puttrar tändkulemotorer. Även traktorer har hittat till den breda bilutställningen. Vid entrén står en lastbil, en Volvo F85 från 1966. Den användes av Ragn-Sells som slamsugare och är lackerad i brunt, gult och grönt.

”Det är en riktig skitbil”, skämtar Glenn ­Änggren från Volvo Lastvagnars Veteran­fordonsklubb som sitter bakom ratten.

Han och de andra i klubben har ägnat sju år åt att renovera den gamla lastbilen till toppskick.

”I år är första gången som den är ute i trafik på 30 år. Det går att komma upp i 70-80 knyck, men det blir väldigt bullrigt”, säger han.

Ett dovt muller, som följs av några skott och pysningar när turbon laddar på, skär plötsligt ­genom sorlet av besökare. Ett gäng tonårskillar rusar mot ljudet med sina mobiler höjda. Det är starten av en Audi urquattro som får marken att vibrera.

”Audi satte senare in fyrhjulsdriften quattro i många modeller, men urquattron har allt. Rå­heten, den ursprungliga kraften. Allt”, säger Emil Nilsson från Audi Club Sport.

17-årige Samuel Karlsson och hans kompisar är helt hänförda.

”Det var det sjukaste ljud jag hört från en bil. Vilken turbo. Så cool”, säger han.

”Jag vill ha många bilar. Gärna en urquattro och en Mustang från 69. Jag gillar stora motorer som låter gott”, säger Samuel Karlsson.

En mörkgrön Volvokombi, en 145:a från 1974, står front mot front med en Saab 900 från 1988. De är från tider när Sverige kunde stoltsera med två personbilstillverkare och valet stod mellan fyrkantigt från Torslanda eller rundare former från Trollhättan.

Jan Olofsson och Gunilla Jonsson från Tvååker utanför Varberg sitter intill sin mörkröda Saab 900. Den köptes fabriksny 1988 och har ­rullat 22 000 mil. Den skimrar som en rubin och det märks hur mycket den betyder för paret.

”Jag är född med Saab och köpte min första till och med innan jag tog körkort. Sedan har det ­blivit ett dussin ungefär”, säger Jan Olofsson.

Nya V60 – en säker succé

”Fast vi numera har en modernare Volvo V40 så tar jag mycket hellre Saaben om jag ska någonstans”, säger Gunilla Jonsson.

Grisgård blev bilmuseum

För Johan Rudbäck är det i stället Volvo som är favoritmärket. Han har köpt på sig över 40 ­stycken som spänner från årsmodell 1934 till 2018.

”Det ska vara väldigt låga mil eller en rolig historia kring bilen för att jag ska vara intresserad. Som en Volvo 240 från 1975 som bara har gått 137 mil. Ägaren köpte den för att ha den när hans Volvo 140 gick sönder, men den höll så reserv­bilen stod i stort sett oanvänd till hans död”, säger ­Johan ­Rudbäck som har köpt en grisgård i Skåne-­Tranås och byggt om till bilmuseum.

Till vardags kör han en Volvo XC60 Classic, som var bland de allra sista att tillverkas i Torslanda förra året.

”Jag har nummer 29 från slutet. Sista bilen går ju alltid till museet”, säger han.

Gamla Volvobilar har blivit populära på senare år.

”Ja, det har blivit något av en hausse kring de här gamla bilarna, så värdet på mitt garage har bara ökat”, säger Johan Rudbäck.

Klädd i 50-talskostym och stråhatt putsar Ulf ­Edlund på sin Volvo PV 830, årsmodell -51, som har rullat som taxi. Det är just de klassiska Volvo­droskorna som Ulf Edlund är så förtjust i. Han ­arbetar som studentpräst i Halmstad och på ledig tid kör han gärna bil. I fjol hakade han på en husvagn på Volvodroskan och körde 350 mil tur och retur Skottland.

”Jag har satt in USB-uttag där bak så att döttrarna kan ladda sina datorer och telefoner”, säger han.

På Tjolöholm är det mest privatägda bilar och bilar som är med i olika märkesklubbar, men von Brauns Sports Car visar nya bilar, som en ­Ferrari GT C4 Lusso för 2,7 miljoner kronor.

En sportbil av äldre slag har Martin Paulsson kört ner från Högsäter i Dalsland under tidiga morgontimmar. En klarröd Lotus Esprit Turbo från 1988 – hans egen studentbil. 230 hästkrafter och 1,18 meter hög, eller snarare låg. Han och de två bröderna jobbade i familjeföretaget Betong­produkter i Högsäter som de nu driver tillsammans, och pappan tyckte att de skulle köpa stora maskiner som hjullastare och grävmaskiner för sina pengar. Men killarna drömde om något annat.

”Vi tyckte att den här Lotusen var så otroligt vacker. En likadan var med i filmen Pretty Woman. Den blev vår för 380 000 kronor. Det var egent­ligen för dyrt, men vi tog allt vi hade. Efter att jag tagit studenten skjutsade storebrorsan mig och jag satt uppe på taket”, säger Martin Paulsson.

Att ge sig ut på vägarna och köra är rena ­rek­reationen tycker han.

”Jag brukar säga att jag ägnar mig åt mc-yoga eller bil-yoga. Tio minuter är som en hel dags återhämtning. Det är känslan att komma ut och vara nära naturen och själva körningen. I den här ­bilen sitter man så nära underlaget att man känner snudd på varje gruskorn och man får jobba med styrningen för den har ingen servo”, säger ­Martin Paulsson.

Racingfamiljen på plats

Rejält tryck i sin V8-motor för att kunna hävda sig på racingbanorna har en Chevrolet Camaro som ägs av Team Nova Racing. Bakom racingteamet döljer sig familjen Hellsten från Göteborg. ­Pappa Magnus är chef på Volvo Cars och globalt ansvarig för biltillverkarens fastigheter.

Full snurr i premiumvärlden

Sönerna Axel, Oskar och Edvin har alla olika uppdrag i racingteamet. Yngste brodern Edvin sitter bakom ratten i den racingserie de är med i – V8 Thunder Cars. Alla tre har börjat tidigt med att tävla i gokart och de har lärt sig att meka ihop med pappa Magnus.

”Det är mycket underhåll för att hålla grejerna i ordning. Vi lägger massor av tid i garaget”, ­säger Magnus Hellsten.

Grusvägen runt ladan på utställningsområdet var inte det bästa underlaget och det blev en stillsam färd som Edvin Hellsten gjorde inför publiken.

Andra racingrariteter som visades upp var en Volvo 142 som Börje Thor vann Volvo Cup med på 1970-talet, en Morris Cooper S som kördes av Picko Troberg i Monte Carlo-rallyt på 1960-­talet, Thed Björks Volvo S60 Cyan som han vann WTCC med i fjol och Magnus Ahlqvists renoverade ­Austin Seven Single Seater från 1934.

Körs med andakt

Just blandningen av många olika märken och tidsepoker är ett signum för Tjolöholm Classic ­Motor och dess styrka tycker evenemangsgeneralen – Christer Olsson.

”Hobbyn att vårda sina gamla bilar är hur stor som helst. Det är kulturhistoria som väcker så mycket känslor hos många av oss. Utsläppen ­ligger oss i fatet, men å andra ­sidan körs de äldre bilarna vanligtvis inte så mycket och alltid med andakt”, ­säger han.