Di Weekend REPORTAGE

Svenskarnas nya lägereld

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Jack Mikrut

Varför jämförs humlor med Anders Tegnell ? Och hur blev en torr pressträff svenskarnas trygga lägereld, med tittarsiffror på miljoner?
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Att i dag titta på myndigheternas första gemensamma coronarelaterade pressträff från den 6 mars ger en bild hur vår uppfattning om vad som är okej och normalt har förändrats på bara två månader: Sex personer står nära varandra vid ett litet podium i Virushuset på Folkhälsomyndigheten i Solna. Längst fram står generaldirektör Johan Carlson och statsepidemiolog Anders Tegnell – som faktiskt bar kavaj, inte stickad tröja.

Det är mycket trångt även bland reportrarna på plats.

Först den 20 mars flyttades pressträffen till andra lokaler, där avståndet mellan ­talespersonerna och journalisterna kunde glesas ut. Sedan slutet av mars är antalet personer i rummet begränsade till 50, inklusive talespersonerna. När Di Weekend besökte en av pressträffarna i början av april skämtade Anders Tegnell om antalet journalister precis innan han gick in till ljudet av smattrande fotoblixtar:

”Det är lite många där inne. Vi kan skicka ut hälften. Jag kan peka ut vilka som inte behöver vara med”, sade han, och gav en hint om att han – trots sitt omvittnade ­tålamod – tröttnat på vissa journalister.

Sedan premiären har pressträffen hållits måndag till fredag klockan 14.00, även ­under påsken. Miljontals svenskar har ställt sina klockor efter en helt ny hålltid. Sam­tidigt som budskapet är att ”platta ut kurvan” för antalet coronasmittade, ökade kurvan för tittarsiffrorna kraftigt, och verkar ha nått sin absoluta peak runt 27 mars – samma dag som Folkhälsomyndigheten begränsade allmänna sammankomster till 50 personer. Denna dag visades pressträffen live 2,5 miljoner gånger enbart på Aftonbladet.se och SVT, men pressträffarna sänds i många andra kanaler också. Tittarna fick se stats­epidemiologen presentera en ny och bättre karta över virusets spridning, och att dödssiffran stigit från 66 till 92.

Påminner om Stenmark-eran

Andreas Nyblom är docent i mediehistoria, och menar att fenomenet är ett undantag från dagens normala mediekonsumtion, där vi tittar när det passar oss.

”Det är ett slags temporär återgång till tablåtittande som bidrar till att skapa ett slags föreställd nationell gemenskap. Det påminner om uppslutningen kring Ingemar Stenmark i direktsändningarna av alpina världscupen på 70-talet”, säger han.

Att det är just en pressträff som blivit tittarsuccé är ovanligt. Vanligtvis agerar journalisterna mellanhand, men nu hör alla allt, även kritiska frågor och synpunkter, menar Andreas Nyblom. Och det har onekligen skapat ett beroende.

I Dagens Nyheter kallades nyligen tittarna för ”Tegnell-knarkare”, och Aftonbladet skriver ”Klockan 14 varje eftermiddag håller Sverige andan” i en upplysande statistikgenomgång av antal dödsfall i covid-19 som har rubriken ”Är Sverige på väg mot en katastrof?”.

Tillbaka till savannen

Det sammanfattar ganska väl det som psykologen Oskar Henrikson menar är anledningen till genomslaget. Beteendet går – som mycket annat i mänskligheten – tillbaka till när vi levde på savannen.

”Om du plötsligt mötte ett lejon var det dumt att titta bort från det. Man har ögonen på lejonet, på hotet, för att kunna bedöma faran. Behöver jag agera? Vad får jag göra? Pressträffen har varit ett sätt att hålla koll på vad som händer”, ­säger Oskar Henrikson.

Sveriges liberala restriktioner jämfört med andra länder gör också den dagliga siffran över antal rapporterade dödsfall ännu mer laddad: Hur går det för oss?

Att pressträffen har skett med sådan regelbundenhet och tydligt upplägg ­anser Oskar Henrikson är ett av flera tecken på gott krisledarskap från myndigheternas sida. Att söka information är ett sätt för individer att stävja oro.

”Att kommunicera jättemycket, även om informationen är ungefär densamma som igår, skapar lugn och trygghet. Att ha träffen varje dag är också smart, det ökar känslan av kontroll. Om den inte hade varit varje dag skulle det snarare skapa en oro när det väl kallades till presskonferens: ’Vad ska de ta upp?’, ’Är det lockdown nu?’.”

Dirigenten bakom pressträffen är Folkmyndighetens presschef, Christer Janson, som är glad över intresset.

”Vi planerar att ha dagliga tills vi märker att intresset avtar eller om våra talespersoner inte kan av någon anledning. Talespersonerna är det viktigaste vi har såklart”, säger Christer Janson.

»Alla andra länder gör fel«

Och av dessa är statsepidemiolog ­Anders Tegnell mest central. Anledningen till att det i dag säljs t-shirtar och ­affischer med hans ansikte på hänger också ihop med lejonet på savannen.

”Vem är det som ska avvärja hotet, ­eller säga om jag bör springa eller slåss mot lejonet? Alla i gruppen tittar sig panikslaget omkring. Om då någon säger ’Jag kan det här, jag har slagits mot lejon förut’, då vill man ju höra mer. Personen som bäst kan lösa gruppens problem får väldigt hög status”, säger Oskar Henrikson.

I mänskligt beteende ingår också att vi nästan går till överdrift i våra försök att imitera personer med hög status. Kanske kommer det därför inom kort att uppstå en Tegnell-effekt i det svenska samhället, tror Oskar Henrikson.

”Jag tror inte folk kommer att odla samma kalufs, men förhoppningsvis får vi ett uppsving i kommunikation utifrån fakta och data. Anders Tegnell kommunicerar också direkt och regelbundet. Han säger ganska ofta ’Jag vet inte’, vilket ökar tilliten till det han faktiskt säger att han vet. Och han uppträder lugnt och ger den information som finns.”

Björn Cedergren, som är expert på humlor, fångade nyligen upp just detta i en Aftonbladetartikel, där han jämförde humlorna med just statsepidemio­logen:

”Det är ljuvligt när de kommer brummande. Man känner vilken trygghet de inger. Det är nästan samma ljud som ­Anders Tegnell. [...] Det är ett hummande ljud som, precis likt Tegnell, anspelar på vår trygghetston.”

Oväntad kult

Andreas Nyblom har forskat på personkulter i media från mitten av 1800-talet och framåt. Han menar att de historiskt har uppstått kring kreativa individer som vetenskapsmän, ingenjörer, författare och filosofer – ofta män – som representerar något slags fredliga dygder och en bild av Sverige som modernt.

”Det skedde samtidigt som kyrkan började tappa sitt inflytande. Man knyter sin tilltro till ett fåtal individer. Med tanke på att vetenskap och expertis inte har så hög ställning i dagens samhälle kan man tolka kulten kring Tegnell som något oväntad”, säger Andreas Nyblom.

Två andra svenskar som det bildats personkult kring under 2000-talet är Lottie Knutson, som var Fritidsresors kommunikationschef vid flodvågskatastrofen 2004, och den svenska klimat­aktivisten Greta Thunberg.

”Greta brinner för att få upp klimatfrågan på dagordningen, och Lottie blev en röst och ett ansikte i ett krisläge. Ingen av dem har sökt uppmärksamheten för sin egen vinnings skull, utan det är något annat som driver dem, och som gör att de ideligen hamnar i centrum”, säger Andreas Nyblom.

Just detta, menar han, gör att de framstår som särskilt äkta och genuina människor, som vi gärna vill identifiera oss med.

Digital rivstart – Academedias vd hoppas på ny lag efter krisen

”Jag läste att Anders Tegnell kritiserades för att han var med i Skavlan. Men han kan förstås ha sett programmet som en kanal för att nå ut med samhällsviktig information, inte för att han ville synas ännu mer”, säger Andreas Nyblom.

Han kallar denna typ av personkulter för självgenererande kändiskulter. Det vill säga, det handlar i Anders Tegnells fall inte om ett nyvunnet intresse för epidemiologi, utan mer om nyfikenhet på personen och ett behov av att förmänskliga. Vilket också märktes i Skavlan, där Anders Tegnell bland annat fick frågor om sina tomatodlingar.

”Jag skrev min avhandling om personkulten runt Verner von Heidenstam, en av våra stora svenska författare. Och i ­medierna skrevs det ganska lite om hans litteratur – väldigt få läste hans texter – utan mer om att han hade rest hit eller dit, och att han hade skilt sig från sin fru. En del av det finns i kulten runt Tegnell också”, säger Andreas Nyblom.

Vad tyckte Verner von Heidenstam om kulten runt honom?

”Det var inget han uppskattade. Det är sällan någon som gör det, och det tror jag inte att Tegnell gör heller. Det finns ett fåtal som trivs i rampljuset och som säger det rakt ut. Björn Ranelid är ett sådant exempel, men han har också fått mycket skit för att han tar varje chans att synas.”

Andreas Nyblom tror dock att intresset för Anders Tegnell kommer att svalna i takt med att krisen går över. Han jämför med Lottie Knutson, som sedan flodvågskatastrofen har hållit en betydligt lägre profil – även om hon just nu har kommit lite i ropet igen på grund av sin erfarenhet av krishantering.

”Samtidigt har många lärt sig vad ­Anders Tegnell gör, och att det faktiskt finns en statsepidemiolog. Och eftersom fokus på pandemier kommer att finnas kvar ett tag så kommer hans röst att vara intressant.”