Di Weekend REPORTAGE

Romance har blivit en miljardindustri

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Romance har också gått i bräschen för den digitala utvecklingen.

Illustration och foto: Anna Byström och Joey Abrait

Barbröstade långhåriga män i kilt som räddar underdåniga jungfrur? Nja. Romancelitteraturen anno 2018 är snarare kvinnornas finger åt patriarkatet – och en bransch som växer explosionsartat. Nu vill allt fler förlag, författare och ljudboksproducenter ha en del av kakan.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Litteratur om äkta kärlek och lyckliga slut är något de flesta associerar med billiga pocketböcker som säljs vid kassan i mataffären och tummade exemplar som man läser i fasters sommarstuga. I smyg.

Genren heter romance, men kallas ibland tantsnusk och kiosklitteratur, och är en av de mest föraktade litterära genrer som finns, med mängder av fördomar kring form, innehåll, könsroller, kvalitet och publik. Den fördomsfulla bilden är att historierna handlar om alfahannar som erövrar svaga kvinnor, att varannan sida är en sexscen, och att läsarna är ensamma kvinnor som mumsar praliner på soffan.

Vad däremot inte alla vet är att romance är världens absolut största litterära genre. Enbart i USA omsätter den över 1 miljard dollar varje år. Nu växer den lavinartat, inte minst i Sverige. Kvinnor – och även den del män – har börjat lägga skämskudden åt sidan och pratar snarare om genren som en kvinnlig frizon. Och från att ha dominerats av amerikanska författare växer nu efterfrågan på romance skriven av nordiska författare. Nya förlag poppar upp och nya författare rekryteras som kan skriva romance ur ett nordiskt perspektiv.

”Riktig” litteratur svårtillgänglig

Även om det var under 1900-talets senare hälft som romance exploderade i popularitet med billiga pocketutgåvor, går anorna långt tillbaka. Genren sägs ha fötts 1740 med Samuel Richardsons brevroman Pamela, och utvecklades sedan av Jane Austen och systrarna Brontë på 1800-talet. Jane Austens betydelse för romance märks inte minst på hur hennes karaktärer från Stolthet och fördom influerat moderna romanceklassiker som Bridget Jones dagbok. På senare år har E L James ytterligare moderniserat genren med succéserien 50 nyanser av honom.

FAKTA
Romanceindustrin i USA
  • Försäljningen omsatte 1,08 miljarder dollar 2013. Romance utgör 34 procent av skönlitteraturen på den amerikanska marknaden.
  • 82 procent av läsarna är kvinnor, framför allt i åldrarna 30–54 år.
  • I topplistan över subgenrer finns romantisk spänning, modern romance, historisk, erotisk, paranormal, unga vuxna och kristen romance.
  • Läsarnas tio i topp över teman i böckerna är:
  1. Vänner som blir älskande.
  2. Att möta sin själsfrände.
  3. Kärleken får en andra chans.
  4. Hemlig romans.
  5. Första kärleken.
  6. Stark hjälte/hjältinna.
  7. Återförenat kärlekspar.
  8. Kärlekstriangel.
  9. Sexig miljardär/miljonär.
  10. Fräck hjältinna.
VISA MER
FAKTA
Romanceförfattare på film
  • Hollywood har flera gånger gestaltat romanceförfattare på vita duken. Med tanke på att en stor majoritet är kvinnor i verkligheten är Hollywoods urval inte särskilt representativt. ”Den vilda jakten på stenen” från 1984 heter i original ”Romancing the stone”, och handlar förvisso om romanceförfattaren Joan Wilder, spelad av Kathleen Turner, som drar till Colombia för att rädda sin kidnappade syster i sällskap av en fågelsmugglande Michael Douglas.
  • Men i övriga exempel är det män som skriver romance. I ”Lida” från 1990 och baserad på Stephen Kings bästsäljare, är det James Caan som spelar författaren Paul Sheldon, som gjort sig ett namn på romanceböckerna om hjältinnan Lida. Ett hängivet fan, Annie Wilks, spelad av Kathy Bates som fick en Oscar för sin roll, tar hand om honom efter en bilolycka men vänder sig emot honom när hon inser att han tagit livet av hjältinnan i sin senaste bok.
  • Och i ”Livet från den ljusa sidan” från 1997 spelar Jack Nicholson den outhärdlige enstöringen Melvin Udall som sitter hemma i sin lägenhet och skriver romanceböcker. Tillfrågad om hur han kan skriva så inlevelsefullt om kvinnor svarar Udall: ”I think of a man, and I take away reason and accountability.” Nicholson belönades med en Oscar för bästa manliga huvudroll.
VISA MER

Trots detta är romance en allmänt bespottad och kritiserad genre. Maria Nilson är lektor i litteraturvetenskap vid Linnéuniversitetet. Hon har läst och arbetat med underhållningslitteratur hela livet, håller sommarkurser om romance och har bland annat skrivit en hel bok om genren, Kärlek, passion & begär (BTJ Förlag).

Hon menar att de som kritiserar romance oftast inte har läst något, eller väldigt lite, ur genren själva.

Som ung student provocerade hon professorerna i Lund med att plocka upp en Margit Sandemo-bok på rasterna.

”Inom litteraturvetenskapen har man länge sett ned på den känslomässiga reaktionen man får av att läsa, oavsett om man blir skrämd, glad eller fylld av lust. Men det är också en viktig funktion av läsning”, säger Maria Nilson.

Romance är dessutom för populärt, och riktar sig framför allt till kvinnor, handlar om kvinnor och är skriven av kvinnor.

”Inställningen är att ’riktig’ litteratur ska vara svårtillgänglig och bara tilltala en liten grupp. Har man då en genre som läses av miljoner, som dessutom är kvinnor, då blir det per automatik låg status”, säger Maria Nilson.

Det mallade upplägget i romanceböcker har också fått kritik.

”Men deckargenren har också en mall för vad som ska hända, och den har gått från att vara bespottad till att komma in på kultursidorna och ha ett litterärt värde”, säger Maria Nilson.

Svart fläck inom genren

Romanceböcker kan dock fortfarande få dras med den solkiga stämpeln ”bodice ripper”. Epitetet myntades i början av 1970-talet med ett antal amerikanska romanceböcker i USA som innehöll beskrivningar av regelrätta våldtäkter, där livstycke (bodice, eng.) och krinolin slets av kvinnans kropp, men där kvinnan ändå blev förälskad i mannen. Men läsarna protesterade, och organisationen Romance Writers of America bad sina författare sluta skriva den typen av sexscener.

”Det är en svart fläck i genrens historia som man inte ska mörka. Den var kortvarig, och det har försvunnit sedan länge, men de som inte läser romance har inte uppfattat det”, säger Maria Nilson.

I dag är det snarare tvärtom. Alla med inblick talar om genren som en kvinnlig frizon med starka feministiska förtecken.

I början av året publiceras de första böckerna på Forums nya förlag Lovereads, som specialiserar sig på romance. Ebba Östberg är förläggare på Lovereads och framhåller just framställningen av kvinnor som en av genrens styrkor.

”I romance får kvinnor vara starka, självständiga, och framför allt bli lyckliga på slutet – det är det som är grundinställningen”, säger Ebba Östberg.

Under hösten sprack tystnadsbubblan kring sexuella övergrepp och trakasserier över hela världen, i och med metoo-rörelsen. Romancegenren är en av få fenomen i samhället som kommer att gå nära opåverkad ur det många kallar en revolution, helt enkelt för att sexuella trakasserier ändå inte accepteras i romance.

Långt före metoo-rörelsen

Lina Forss är författare som hittills gett ut två romanceböcker på Harper Collins, ett av världens största förlag som även äger varumärket Harlequin, känt för sin enorma utgivning av romance i pocketformat. Hon menar att romance ligger långt före metoo-rörelsen.

”Jag skapar hjältinnans universum. Finns det en man som är ett svin, då kan du vara säker på att han får sparken, och att det är en stark styrelse av kvinnor som säger ifrån. Då sitter det inga gubbar där och säger att ’det tar vi på nästa styrelsemöte’...”, säger Lina Forss.

I takt med att romance har vuxit sig starkare i Sverige har man också börjat tala om kategorin nordisk romance, framvuxen ur ett antal författarskap som till exempel Simona Ahrnstedt, Lina Forss, Natalie Norman, Sofia Fritzson och även en del av Denise Rudbergs böcker. Simona Ahrnstedt ses allmänt som svensk romancedrottning och har stått på barrikaderna för genren. Hon är en av få som översätts och ges ut i USA, och hon är också rådgivare till ovan nämnda Lovereads. Det mest kända förlaget inom romance i Sverige är Harper Collins, som varje månad ger ut 40–45 Harlequinböcker som säljs i tidningshyllan, och ytterligare 10–15 romanceromaner per år som säljs i bokhandeln.

”Romancetrenden är enorm just nu, utgivningen i Sverige ökar lavinartat och den här litteraturen växer sig allt starkare i samtliga fyra nordiska länder”, säger Helena Jansson Icardo, förlagsredaktör på Harper Collins Nordic och Harlequin.

Mer pappaledigt

På Bokmässan förra året märktes ett markant ökat sug efter svensk romance, och det pågår ett långsamt men aktivt arbete för att få fram fler inhemska romanceförfattare. Till exempel arrangerar Harper Collins Nordic varje år en tävling där man kan få sitt manus genomläst och bedömt, och kanske till och med utgivet. Utmärkande för den nordiska subgenren är ännu större fokus på jämställdhet.

När Lina Forss blev ombedd av Harper Collins Nordic att skriva tre romanceböcker var det med utgångspunkten att just skapa en nordisk nisch som speglade våra egna värderingar.

Även Lovereads, vars utgivning under våren är översatt litteratur, är noga med urvalet. Enligt förläggaren Ebba Östberg måste både hjälten och hjältinnan vara karaktärer man kan bli kär i.

”Och det blir man inte i dag om de är svin. Vi väljer böcker vi tror funkar på den svenska marknaden, då kan vi inte ha omoderna könsroller, varken för män eller kvinnor”, säger Ebba Östberg.

Lyfter fram svarta kvinnor

Dessutom är romance en extremt inkluderande litterär genre – oavsett hudfärg, religion, yrke eller hur du definierar dig sexuellt kan du hitta romance med igenkänning. Den svarta författaren Beverly Jenkins har blivit enormt populär för sina historiska romanceböcker som för första gången framställde svarta kvinnor som både starka, vackra och åtråvärda. Det finns också gott om författare som enbart skriver om samkönade kärleksrelationer eller andra sexuella orienteringar, exempelvis Lenora Ruth Barot, som under pseudonumen Radclyffe skriver lesbisk romance.

”I andra genrer är det ofta komma-ut-böcker som dominerar när det handlar om homosexuella, men i romance är det en helt vanlig kärlekshistoria mellan två killar eller två tjejer. Det kan man förstå är ganska befriande, att man själv får vara subjekt och norm för en gångs skull”, säger Ebba Östberg.

Författaren Lina Forss går ännu längre och menar att romance har ett uppdrag att stärka och ingjuta mod i sina läsare.

Brott lönar sig

”Karaktären ska komma till insikt om något, vara lite modigare, lite kaxigare och visa vägen. Är du sjuksköterska och tycker det är för jävligt, jamen då finns det en hel serie läkar-romance där syrrorna är kaxiga, pluggar och kan knäppa läkarna på näsan.”

Själv skriver Lina Forss romance som utspelar sig i Stockholms finansvärld, med miljöer som Djursholm och Östermalm. En värld hon själv vuxit upp i, som dotter till finansmannen Wictor Forss. Hon ser sina romanceböcker som ett tillfälle att provocera och utmana.

”Det finns så snäva åsikter i den världen. Jag tycker inte jag är delaktig i den men miljöerna är kittlande. Kan jag slå in en liten kil och få till en liten förändring så är det bara bra.”

Kärleken är evig

För att förstå varför en eskapistisk genre som romance växer just nu måste man också förstå exakt vad en romancebok är. För även om genren innehåller massor av underkategorier som historisk, paranormal och spänning, eller handlar enbart om sjukhuspersonal, lesbiska eller svarta, så finns det regler. Och den viktigaste regeln är: ett lyckligt slut.

Lina Forss beskriver det som att romanceläsaren ingår en typ av kontrakt med författaren, enligt en ganska given mall där hjältinnan och hjälten (i en heteronormativ romance) båda har var sin önskan, och var sitt behov som de inte alltid är medvetna om själva. Kärlekshistorien driver berättelsen framåt, och på vägen gör de båda en resa där de ställs inför var sitt val.

”Valet definierar vem du är och du kommer på vad du verkligen behöver. Från det där stora omvälvande kan du inte backa, och efter det kan det inte bli att annat än ett lyckligt slut, för det är det som är överenskommelsen med läsaren”, säger Lina Forss.

En annan överenskommelse är att kärleken är evig – det förekommer aldrig att samma karaktärer separerar i en uppföljare.

Det är ganska långt ifrån hur verkligheten ser ut, om man ser till skilsmässostatistik och annat?

”Ja, men romance ska inte vara realistiskt. Romance är tryggt, får en på gott humör och att stanna upp från verkligheten. Romance huvudådra är en tro på att kärleken faktiskt är god och att den kan få oss att bli bättre och friskare”, säger Maria Nilson.

”Det är inte intressant att diskutera olycklig kärlek som bara leder till att man får magsår. Det ska vara en trygg, utopisk värld där man vet att det går bra för båda karaktärerna och de onda blir bestraffade. Precis som man vet att mördaren alltid åker fast i slutet av en deckare – det är inte heller särskilt realistiskt.”

Hur viktigt är sex?

”Väldigt viktigt. Inte att det är grafiskt beskrivet, men i bemärkelsen att med den sanna kärleken så kommer bra sex. Ibland är det fumligt i början men sedan är det alltid himlastormande sex. Innan dess når man inte det lyckliga slutet”, säger Maria Nilson.

Men hur är det då med den litterära höjden, som kritikerna menar är så låg? Skiftande, precis som i alla andra genrer, menar Maria Nilson:

”Det finns allt från enklare Harlequin till riktigt välskrivna romaner med intressanta miljöer. Idén att kvinnor skulle köpa böcker som inte är bra är ju bisarr.”

Ebba Östberg, förläggare på Lovereads, menar att det är en ganska vanlig missuppfattning att det som är enkelt att läsa är enkelt att skriva.

”Det gäller för alla typer av konstformer – att skriva hitmusik är ju inte enklare, snarare tvärtom. Simona Ahrnstedt, som ges ut på Forum, är en av de mest noggranna författare jag någonsin har träffat, hon gör extremt mycket research.”

Att romanceförfattare – särskilt i USA – ofta är extremt produktiva är ytterligare en faktor som kritikerna brukar framhålla.

Hur bra kan böckerna bli om man skriver och ger ut flera per år?

”Jag tror snarare att det börjar i andra ändan. Eftersom de amerikanska författarna oftast kommer ut direkt i pocket så tjänar de väldigt lite på sina böcker. Så de måste skriva mycket och hålla hög takt”, säger Ebba Östberg.

Präglat av systerskap

Maria Nilson menar att kommersiell litteratur också möjliggör smalare utgivning. Hon tar Nora Roberts som exempel, den största romanceförfattaren i världen just nu. Amerikanskan har skrivit över 200 böcker, under eget namn eller pseudonymen JD Robb. 195 av hennes titlar har legat på New York Times bästsäljarlista, cirka 60 av dem har gått rakt in på förstaplatsen. I Sverige ges hennes böcker ut på ansedda Albert Bonniers Förlag.

”Nora Roberts har finansierat rätt mycket utgivning av smal lyrik som inte alls går ihop sig ekonomiskt, på samma förlag, om jag säger så”, säger Maria Nilson torrt.

Sagolik framgång för svenska barnböcker

Det är en tanke som också diskuteras i Laurie Kahns sevärda dokumentär från 2016, Love between the covers.

”This is a multi billion dollar industry. We pay the bills, for all of fiction”, säger en av författarna som medverkar. Filmen handlar om romanceindustrin i USA, sedd både ur läsarnas, författarnas och förläggarnas perspektiv. Den finns på Itunes och ger en fin inblick i det som både är ett enormt community präglat av systerskap, och en storindustri.

Flera av författarna som intervjuas i Love between the covers vittnar om den ständiga pressen att skriva för att kunna försörja sig på sina författarskap.

Samtidigt har romance gått i bräschen för den digitala utvecklingen. Enligt organisationen Romance Writers of America utgör e-böcker 61 procent av all romance som läses i USA (inkluderar inte självpublicering och Amazons e-böcker). Bland annat beror det på snobberiet inom fysiska bokhandlar: romanceläsare läser ofta en bok i veckan eller mer, och följer långa serier som ska läsas kronologiskt. När butikerna bara saluför enstaka titlar på en undanskymd hylla har läsarna vänt sig till Kindle och kan ladda ner samtliga böcker i en serie samtidigt.

”Det finns prenumerationstjänster i USA där man har varit tvungen att plocka bort romance, för läsarna konsumerade så mycket att det inte blev lönsamt. Vi pratar ofta om binge reading i romance, att man hittar en serie, subgenre eller författarskap man gillar och bara kör på”, säger Ebba Östberg.

Men e-boksutvecklingen har också drivits på av författarna själva. Det var i romance som fanfiction och självpublicering på nätet verkligen fick fotfäste, vilket E L James storsäljare Femtio nyanser av honom och dess efterföljare är det främsta exemplet på.

Bella Andre är ett exempel på en amerikansk författare som byggt upp en mångmiljonindustri kring sina egna romanceböcker genom att publicera dem som e-böcker på sitt eget förlag Oak Press. I höstas skrev hon ett uppmärksammat kontrakt med Harlequins förlag Mira, värt över 1 miljon dollar, enbart för rättigheterna att sälja hennes böcker i pocket. De digitala rättigheterna behåller hon själv, eftersom hon – bevisligen – inte behöver någon hjälp med det.

Att ljudböcker och e-böcker är en växande trend har också gett romance en skjuts i popularitet, anser Helena Jansson Icardo, förlagsredaktör på Harper Collins Nordic:

”Eftersom Harlequinböcker ofta är lite kortare än andra böcker passar de utmärkt även i de formaten.”

Det lyckliga slutet

Verklighetsflykten och behovet av lyckliga slut i en dyster omvärld är en annan bidragande orsak romanceexplosionen, anser Lina Forss.

”Jag hade själv ett föraktfilter på romance innan jag började. Jag tyckte det var tråkigt och att det alltid var samma story. Men det finns bättre och sämre romance, och jag ser absolut inget fel – tvärtom – i att den centrala bågen i en bok är en kärlekshistoria. Det är ju våra liv. Alla älskar vi att se filmen Love actually varje jul, som är full av sådana historier. Allvaret försvinner ju inte ur våra världar för det.”