Di Weekend REPORTAGE

Revanschen på Rivierans regattor

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

fullblodsracer. Ester var med i tre -regattor på Rivieran nyligen. I de två första i Monaco (bilden) och Cannes var hon ännu inte -intrimmad. Ändå seglade hon i ett race ifrån tolvan French Kiss sista benet in till mål. I Saint-Tropez vann hon däremot sitt första race. I -slutet av 1930-talet, när hon tävlade senast, vann Ester i stort sett alla tävlingar hon -deltog i.

Leif Wikberg

Från 52 meters djup på Östersjöns botten till vinnare på Rivieran. Drygt 80 år efter att hon försvann gör den unika svenska segeljakten Ester succé på regattor i Monaco, Cannes och nu senast Saint-Tropez.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Di Weekend kunde för drygt ett år sedan berätta om projektet att restaurera fenkölsracern Ester. ­Bygget pågick i en lada utanför Örnsköldsvik. Trots att bordläggningen knappt påbörjats var projektledaren Bo Eriksson norrländskt trygg och säker på att hon skulle segla igen.

Så blev det. Efter sjösättningen i juli i år och några testvändor kördes Ester på långtradare till Medel­havet. Hemmahamn under de närmaste åren är Hyères, där borgmästaren personligen sett till att hon fått en hett eftertraktad kajplats.

I början av september seglades Ester 90 sjömil till Monaco för att delta i sin första regatta på 82 år.

”Det var lite nervöst eftersom det då var en oprövad båt. Men vi hade bra förhållanden. Medvind hela vägen och god fart”, säger Bo Eriksson.

I hamn fick hon ett kungligt välkomnande och tilldelades ­absolut bästa platsen – rakt framför anrika Yacht Club Monaco.

”Ester blev utan tvekan den stora snackisen. Hon fick ju bryggplatsen framför Prins Alberts båt Tuiga.”

Ester ritades av Gunnar Mellgren och byggdes på ­August Plyms varv i Stockholm 1901. Hon visade sig snabbt vara ett fartmonster och vann i princip alla tävlingar. Men i slutet av 1930-talet försvann hon från seglings­världens radar.

Efter envist detektivarbete av Bo Eriksson och Per Hellgren lokaliserades hon 2012 på 52 meters djup utanför Örnsköldsvik. Segelbåten stod upprätt med ­kölen nedborrad i bottendyn, sannolikt sänkt i ett försäkringsbedrägeri. I skrovet upptäcktes nämligen upp­borrade hål. 2015 kunde hon bärgas. Östersjöns bräckta, syrefattiga vatten hade konserverat henne, vilket möjliggjort ­restaureringen.

”Vi har bytt del för del. Kölens blybulb och stålfena är det enda som är kvar i original. Det hade gått mycket fortare och varit betydligt billigare att bygga en ny båt vid sidan om”, ­säger Bo Eriksson.

Ägare är en grupp på tio privatpersoner från Örnsköldsvik och Stockholm. Projektets budget har legat på 5 miljoner kronor. Men den verkliga kostnaden är betydligt högre, om allt frivilligt arbete och hjälp från lokala företag skulle räknas in.

Börsbolagets båt satte rekord runt Gotland

De tre och ett halvt år som arbetet tagit fick en guldkantad belöning. Under Classic Week i Monaco, tummelplats för världens yachtkonnässörer, delades pris ut för årets bästa renovering. Ester vann ohotad.

”De tolv jurymedlemmarna sa att de aldrig haft ett sådant enkelt beslut att fatta. Ester fick samtliga röster. Det var en mäktig känsla – från sjöbotten till första pris och stående ovationer från publiken. Jag hade gåshud, men var för chockad för tårar. Fantastiskt”, berättar Bo Eriksson som tog emot utmärkelsen ur prins Alberts hand.

Som en Ferrari på ettans växel

I gamla loggböcker framgår att den smäckra fullblodsracern klockats för en snittfart på 17 knop över tre sjömil. I sitt nya skick är Ester dock ännu så länge som att köra en Ferrari på bara ettans växel. För skepparen, fransyskan Laurence Rames, och besättning kommer det att ta flera år att få full fart på ­båten.

”Vi tar det väldigt, väldigt försiktigt. Båten har enorm potential, vi måste lära oss utan att köra sönder någonting. Vi ledde en tävling tills det började friska i över 10 sekundmeter och vi avbröt. På vägen tillbaka gick vi ändå i över tio knop med bara focken uppe”, säger Bo Eriksson.

Själv har han slitit som gast under regattorna på Rivieran

”Det är fysiskt jobbigt ombord. Vid masten är bommen bara 50 centimeter över däcket så man måste krypa på knä hela ­tiden. Det är ständiga omplaceringar av folk ombord eftersom båten är otroligt känslig för trim. Efter en fem sex timmars segling är man ganska mör i knän och rygg. Det är bara skepparen som har en liten bänk att sitta på.”

”Hon är exceptionell”

När Di Weekend når Bo Eriksson på telefon i Saint-Tropez ­under den sista regattan för året har han ännu inte hunnit ­smälta alla intryck. Eller det faktum att han nu ska lämna den pärla, som han tillsammans med ett team på en handfull personer, polerat all vaken tid de senaste åren.

Songland snart svensk succé?

”Det känns lite tomt att arbetet är över, men jag har inte riktigt hunnit känna efter. Ester kommer att finnas kvar länge. Det ska bli kul att jämföra henne med andra båtar framöver. Hon är exceptionell.”

På frågan om Ester kommer tillbaka till Sverige igen svävar Bo Eriksson på målet. De närmaste två och ett halvt åren ska hon tävla på Rivieran – för en racer som Ester den bästa av ­världar.