Di Weekend REPORTAGE

Rättvisemärkt serietillverkning

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

DUNDERKONTROVERSIELLT. Bamse lyfter gärna upp aktuella samhällsfrågor i ljuset.

Illustration: Rune Andréasson

(UR ARKIVET, MARS 2011).

I över 40 år har Bamse fostrat svenska barn med sina helyllevärderingar. Och väckt ont blod för påstådd socialistisk smygindoktrinering. Det är 12 år sedan skaparen Rune Andréasson avled, men ännu kan den genomgoda björnen skapa samhällsdebatt.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Vargen fnissade elakt. Han hade fått en "elak-rolig" idé om hur han skulle oskadliggöra Bamse. Han bytte ut burkarna med dunderhonung som Katten Janson drog från Farmor på Höga berget. Sedan tussade han en livsfarlig gorilla på Bamse, som när han inte är dunderladdad bara är en liten klen björn.

Med sin osjälviska godhet blev Bamse förstås kompis med gorillan och några av hans vänner hittade snart de riktiga honungsburkarna åt honom.

»Men rätt som det är, och det är inte så sällan, sticker Bamse ut sin svarta nos i ganska provocerande och kontroversiella äventyr.«

"Bättre att vara snäll än stark", sa Bamse i denna första berättelse i serietidningen Bamses allra första nummer, och den humanistiska fostran som Rune Andréasson strävat efter att ge till generationer av svenska barn hade tagit sin början. Den som är mycket stark måste vara mycket snäll. Tillsammans blir vi starka. Det finns inget som är viktigare än vännerna.

Trög snällhet

Bamseserien kan emellanåt excellera i menlöshet med trivsamma äventyr som bara är ännu en variant av flera tidigare äventyr - ny person, ny konflikt, samma tröga snällhet. Med tanke på hur livsviktig honungen är för Bamse är han förvånansvärt slarvig med att se till att alltid ha tillgång till den. Tur att den sävliga Skalman oftast har en tub i skalet.

LÄS OCKSÅ: En urstark björn fyller 50 år

Men rätt som det är, och det är inte så sällan, sticker Bamse ut sin svarta nos i ganska provocerande och kontroversiella äventyr.

I oktober sjöng seriefiguren Uggel Guggel en nidvisa om lapplisor i serien Mårdlisa (nummer 15/2010). Senare blir Uggel Guggels barn påkörda på ett övergångsställe på grund av att en felparkerad bil skymde sikten. Ett ganska hårt utfall mot Magnus Uggla som 20 år tidigare sjungit just en sådan nidvisa och retat upp Rune Andréasson, som ansåg att Uggla sparkade nedåt. Berättelsen är en sedelärande historia om att det är fel att skälla på lapplisor av två skäl: de behövs för att trafiken ska fungera och förbli säker, och varje parkeringsvakt är en människa som är glad över att ha fått ett jobb i ett hårt samhälle med stor arbetslöshet.

Radikal kämpe

Bamse vill roa sina unga läsare, men han vill också forma dem enligt de åsikter som stämmer med dem som Rune Andréasson en gång definierade. Därför förhåller sig serien, som gärna utspelar sig bland drakar och vulkaner, ofta till frågor i tiden. Redan från början är Bamse en radikal kämpe för rättvisa, jämställdhet och tolerans.

"Bamse är humanist. Det har han varit sedan tidningen startades", betonar Charlotta Borell, utvecklingschef för Bamse på tidningsförlaget Egmont som även ger ut Kalle Anka, den enda barnserien som kan mäta sig med Bamses försäljning i Sverige.

Redan det första året funderar Bamse över varför Vargen egentligen är så dum och kommer fram till att det nog beror på att ingen någonsin är snäll mot honom. Vargen visar sig mycket riktigt ha haft en fruktansvärd barndom. Bamse behöver bara två år på sig för att omvända "världsmästaren i elakhet". I stället för att stöta bort vargen när han försöker stjäla Bamses häst så frågar Bamse om inte vargen vill hjälpa till att sköta hästen. Hypotesen är att om man är snäll mot monstren så blir de lite snällare.

En ögonöppnare

De tre grabbvännerna, Bamse, Lille Skutt och Skalman kastar sig handlöst ut i modiga äventyr medan Farmor stillsamt står vid spisen på Höga berget och kokar dunderhonung. Bamses jämställdhetssträvan de första åren är typiskt 1970-talsblind - teorierna finns där, men egentligen inga tankar på att omsätta dem i praktiken.

»Lille Skutt träffar Nina Kanin och de får sonen Mini-Hopp ungefär samtidigt som Bamse får sitt fjärde barn, Brumma.«

På det viset blir axelvaddarnas och de grälla neonfärgernas decennium en ögonöppnare. Om man verkligen vill att kvinnor ska ha en chans till ett jämställt liv krävs det daghem, en rättvis arbetsmarknad, delade hushållssysslor och ändrade attityder. Bamse gifter sig med Brummelisa och 1982 får de trillingar. Lille Skutt träffar Nina Kanin och de får sonen Mini-Hopp ungefär samtidigt som Bamse får sitt fjärde barn, Brumma.

"På den tiden skrev barn brev och breven handlade aldrig om vulkanutbrott och drakar och sådant som vi hade i våra serier, utan om att de blev mobbade eller behövde glasögon. Vi gjorde om Bamse så att vi kunde ta upp även de ämnena", berättar Rune Andréassons son Ola.

Han har varit anställd i Bamseförlaget sedan 1983 även om han hävdar att han alltid har jobbat där. Fram till 1990 gjordes tidningen i sin helhet hemma hos familjen Andréasson i villan i skånska Viken, och alla i familjen hjälpte till.

Trillingarna börjar i förskola 1984 och några år senare i skolan. Brummelisa ger sig ut på arbetsmarknaden, möter decenniets nya gissel - arbetslöshet - och kapitalismens baksidor i form av arbetsgivaren Krösus Sork, Bamsevärldens giriga kapitalist som redan har förklarat för läsarna att hans pengar är hans enda vänner.

Invandrarnas sak

Samtidigt ställer en ökad invandring till Sverige nya krav på tolerans i ett samhälle som blir alltmer multikulturellt. Till Bamsevärlden kommer Kalle Svartskalle (15/1980). Igelkotten med svarta taggar som blir retad för att han ser så annorlunda ut. Två år senare tvingas svartsvansarna, ekorrar med svarta svansar, fly från sitt hemland och möts av skepsis i Bamsevärlden (8/1982).

"De är så olika oss" och "Det blir så trångt", klagar de bruna ekorrarna.

Under hela 1980-talet propagerade Rune Andréas sons för invandrarnas sak via sin serietidning, och han gick bland annat till angrepp mot Sjöbo kommuns vägran att ta emot flyktingar (2/1988).

Älskad av både vuxna och barn har Bamse, liksom Astrid Lindgrens figurer, blivit en viktig del av det svenska kulturarvet. Samtidigt kan Bamse reta gallfeber på många med sina socialistiska värderingar där kapitalisten alltid är den onda och där pengar mest är ett elände. Viljan att koppla Bamse till samtida frågor har gjort att den godmodiga björnen och hans vänner tassar på en del ömma tår. Skalman har fortfarande svårt att skaka av sig ryktet om att vara knarkare efter en serie från 1988 (nr 10) där han kidnappas av Nioreh och Nifrom (heroin och morfin baklänges) och förs till trollkarlen Eragord (drogare) som tvingar i honom ett glas av en konstig saft som ger Skalman underbara och vackra tankar. Det hjälper inte att Skalman sedan hällde ut saften i slasken - för säkerhets skull.

Homosexuell bror

"När vi skapar tidningen i dag vill vi i första hand göra spännande och roliga serier, men om vi samtidigt kan få med ett viktigt budskap eller en nyttig kunskap så är det förstås en bonus", säger Charlotta Borelius på Egmont, som numera ritar och ger ut tidningen "i Rune Andréassons anda".

Under det senaste decenniet har flera berättelser väckt debatt. När Lille Skutts homosexuelle bror Happ och hans pojkvän Lille Sixten adopterade en kaninbebis (10/2010) ledde det till en hel del aktivitet i nationaldemokratiska och kristdemokratiska forum.
Ungmoderaten Joakim Nilsson var en av flera MUF:are som reagerade när dåvarande moderatledaren Bo Lundgren år 2000 bar en slips med Bamsemotiv. Han jämförde det med att bära en slips med Che Guevara på.

Joakim Nilsson är statsvetare och gjorde 1998 en studie över Bamses politiska värderingar.

»Bamse har anklagats för att vara kommunist, drogromantiker, politiskt korrekt och revolutionär, men också präktig och trist.«

Han tyckte sig hitta kommunistiska värderingar med inslag av civil olydnad, deltagardemokrati och revo lutionsromantik. Han konstaterade också att Bamse inte hyste någon tilltro till ägande rätten. Bamse har anklagats för att vara kommunist, drogromantiker, politiskt korrekt och revolutionär, men också präktig och trist. När barnmorskor från amningsrådgivningen klagade över att Bamses trillingar flaskmatades lyssnade Rune Andréasson och såg till att lillasyster Brumma i senare serier ammades enligt barnavårdscentralens riktlinjer.

Politiskt engagerad

1976 damp ett ovanligt brev ned på Socialdemokraternas partikansli. Det var en teckning som föreställde Bamse springande till brevlådan med en ansökan om medlemskap i Socialdemokratiska arbetarpartiet. Rune Andréasson regerade så hårt på att den borgerliga koalitionen med Thorbjörn Fälldin i spetsen tog makten för första gången på 40 år att han kände sig nödd att engagera sig.

"Bamse är inte kommunist. Han är socialdemokrat", hävdar Enn Kokk som under många år var chefredaktör för Socialdemokraternas partitidning Aktuellt i Politiken.

När Socialdemokraterna beslutade att sänka u-landsbiståndet reagerade Rune Andréasson lika starkt igen. Han blev så förbannad att han omedelbart gick ur partiet.

"Jag uppfattade honom som en hederlig, moraliskt radikal människa. Därför kände jag respekt för hans reaktion. Det var samma sorts reaktion som han hade vid valförlusten 1976", säger Enn Kokk.

"Trams i akademiska kläder" kallar Ola Andréasson de akademiska uppsatsförfattare som bland annat hittat böcker av Karl Marx och Mao Zedong i Skalmans bokhyllor och drar växlar på det.

"Det finns folk som kan läsa in att Bibelns beskrivningar av paradiset handlar om ett kommunistiskt samhälle. Men folk får tycka precis vad de vill", säger han och hävdar att Bamse inte blir politiskt färgad bara för att hans pappa ett tag var det.

»Den altruistiska Bamse kan på många sätt sägas vara en antites till den självupptagna och småelaka Kalle Anka.«

Bamse publicerades första gången i Allers veckotidning redan 1966. Rune Andréasson hade tecknat serier i över 20 år och testat ett flertal björnar. När Bamse startade som egen tidning 1973 var det därför en väl beprövad och genomtänkt serie som blev en omedelbar succé.
Rune Andréasson inspirerades till en början av Walt Disney och hans talande djurfigurer. Med tiden tog han avstånd från det han upplevde som en kommers runt Kalle Anka. Den altruistiska Bamse kan på många sätt sägas vara en antites till den självupptagna och småelaka Kalle Anka.

"Bamsetidningen kan vara en nyttig motvikt till andra hårt kommersialiserade barntidningar som inte har något annat ärende än att roa för stunden", sa Rune Andréasson själv.
Rune Andréasson pensionerade sig i och med nummer 200 som kom 1990. Han sålde rättigheterna till tidningen till Serieförlaget/Egmont men behöll rätten till varumärket och figurerna, som än i dag förvaltas i familjeföretaget Bamseförlaget där Ola Andréasson är vd. Tiden stannade i Bamses värld (kanske tur, annars skulle farmor snart ha hamnat på servicehus eller kanske till och med dött), trillingarna fortsatte att gå på lågstadiet tillsammans med bråkiga Burre, Mickelina Räv, Vicki Varg och Ola Grävling.

Provspränger

Kanske är den mest kontroversiella serien från 1900-talets sista decennium den där Krösus Sork provspränger kärnvapen i äventyret Bamse och de mystiska vulkanutbrotten, samma år som den franske presidenten JACQUES CHIRAC prov sprängde i Stilla havet (4/1996). Ett av de sista inläggen Rune Andréasson gjorde innan han slutade skriva serierna var att kalla Gud för "henne" i en serie.

"När Egmont tog över blev det kanske lite tamt i början innan de vågade ta ut svängarna. Det är klart att det inte är som på 1970- och 1980-talen längre, då vänster var vänster och höger var höger. I dag är det lite slätare politiskt och därmed lite slätare i tidningen", säger Ola Andréasson som betonar att det i slutänden är berättelsen som är det viktigaste.
"Vi sitter inte och kanaliserar verkligheten utan skriver det vi tycker. Sedan får vi se om verkligheten följer efter Bamse. Ibland gör den ju det."

Bamse nådde sin absoluta höjdpunkt i slutet av 1980-talet och var med en upplaga på 200 000 exemplar till och med större än Kalle Anka i Sverige. Dessutom utkom Bamse i ett tiotal andra länder.

Nya karaktärer

1999 dog Rune Andréasson i cancer. Kanske underlättade den store skaparens frånfälle för Egmontredaktionen att bli mer självständig. Från millennieskiftet börjar i alla fall Bamse serien utvecklas igen. 2006 skaffar Nina Kanin ett jobb som journalist varpå Mini-Hopp och Brumma börjar på dagis, och sedan dess har flera nya karaktärer till kommit.

»I serien tycker alla om husvagnsfolket, utom Krösus Sork som ser dem som kon kurrenter om kunderna.«

I ett svenskt samhälle som ofta kritiseras för en outhärdlig politisk korrekthet är det logiskt att en serie som så gärna förhåller sig till samtiden också blir politiskt korrekt ibland.
Den svåra situationen för romer i Europa behandlas 2004 i Bamse och husvagnsfolket, som åker från plats till plats och säljer saker. I serien tycker alla om husvagnsfolket, utom Krösus Sork som ser dem som kon kurrenter om kunderna. Han planterar sina egna varor i husvagnarna och ringer polisen och anmäler "stölderna". Skalman löser problemet med en av sina många uppfinningar och det snälla husvagnsfolket blir rentvått. I Bamse och Elefanttemplet ser man tydligt hur Bamseförfattarna arbetar med samtiden. I Rune Andréassons berättelse från nummer 1 och 2 år 1975 reser Bamse till Indien och tar därifrån med sig en rubin, men ädel som han är lämnar han den till det lokala museet i Bamsevärlden för att alla gratis ska få njuta av kulturskatten.

I dag är medvetenheten om väst världens kolo niala förflutna större. Som en följd tar Bamse i Mårten Melins äventyr Elefantrubinen 2009 ädelstenen och återför den till platsen han 34 år tidigare olovandes tagit den ifrån.

"Bamseredaktionen hittar fritt på nya serier, men de kan inte fritt införa nya figurer. Alla stora frågor måste de diskutera med oss. Vi har till exempel diskuterat det här med döden - om vi ska ha ihjäl någon seriefigur för att få ett tillfälle att diskutera döden. Det finns några som vill och några som är skeptiska", berättar Ola Andréasson.

För fem år sedan gjorde plötsligt en ny figur entré i Bamse världen.

Vargen har ju blivit snäll och Krösus står för en ondska som är specifikt kopplad till girighet. Bamse saknar en riktig motståndare, en genuint ond person som i sin illvilja kan mäta sig med Bamses rättrådighet. In träder Räven Reinard, en överklassfigur i frack, slug och elak, skurkarnas ärkeskurk med fina vanor.

Året var 2006, samma år som den borgerliga alliansen med statsminister Fredrik Reinfeldt  i spetsen tog makten från Socialdemokraterna. För det är väl ingen slump att ett "i" har slunkit in i det franska ordet för räv, renard?

Jo, hävdar Charlotta Borelius. Namnet har inspirerats av den i engelska, franska och tyska medeltidsfabler så populära räven Reynard.

 

LÄS OCKSÅ: En urstark björn fyller 50 år