Di Weekend REPORTAGE

Paris på rätt väg

Den tvåfiliga vägen längs Seine där bilarna tidigare körde i 40–50 kilometer i timmen.

Foto: Jesper Frisk

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

I Paris förvandlades nyligen sju kilometer bilväg till promenadstråk. Den franska huvudstaden är inte ensam i världen om att storsatsa mot avgaser och bilismen. Men kampen är inte smärtfri.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

»Joggarna blir till långa skuggor i asfalten. Med en svag sol vaknar sakta den franska huvudstaden. Längs med Seines flodkanter promenerar folk och kostymklädda herrar cyklar förbi.

”Här är luften frisk och det är en härlig känsla att kunna vara så nära vattnet”, säger Laurent Obadia som rastar sin hund före jobbet.

”Det känns som att vi har fått tillbaka lite av staden.”

I nästan 50 år var det tvåfilig bilväg längs den här sträckan. Ofta igenproppad av bilköer vid den här tiden på dygnet och i princip otillgängligt för fotgängare. Men för tre år sedan stängdes drygt två kilometer längs den södra delen av flodkanten, Rive gauche, helt för biltrafik. På sträckan från Eiffeltornets strand till konstinstitutionen Musée d’Orsay byggdes i stället lekplatser, utegym, odlingar och kaféer upp.

Att över 6 miljoner personer, sedan dess, utnyttjat det nya promenadstråket under Paris berömda broar gav den miljöfrälsta borgmästaren Anne Hidalgo blodad tand. I våras invigde hon därför ytterligare en sträcka på Rive droite, förbi världsmuseet Louvren och katedralen Notre-Dame, och förlängde därmed flodpromenaden till sammanlagt sju kilometer. På det nya området har de gamla trafikskyltarna inte hunnit plockas ner än, men för första gången på ett halvt sekel hörs fågelkvitter här mitt i storstadens centrum.

”För bara några månader sedan körde bilar i 40–50 kilometer i timmen här, men nu kan vår terrass breda ut sig i stället”, säger Deborah Pharm som håller på att öppna sin restaurang Maison maison för dagen.

Men det är inte bara som restaurangägare hon välkomnar de nya bilfria områdena i staden. Även som cyklist ser hon fördelarna.

”Man behöver inte vara rädd för bilarna längre, och det är superbra att det blivit så mycket trevligare att cykla. För mig som tillhör en generation som inte har bil är det helt galet att man kan välja bilens, och sin egen, bekvämlighet, framför det här”, säger hon och sveper med armen.

En hätsk debatt

Som en av världens hårdast trafikerade städer kämpar Paris sedan många år tillbaka emot kilometerlånga trafikstockningar och förorenad luft. Flera åtgärder har redan lanserats. Sedan 2014 finns till exempel ett system där bilar med udda och jämna registreringsplåtsnummer får köra varannan dag. Sedan den 1 juli i år har de äldsta och smutsigaste fordonen också körförbud i staden. Men även om borgmästarens paroll är att man inte är ”anti bilar, utan anti föroreningar” har alla hennes förslag inte mottagits med öppna armar.

Inte minst det senaste promenadstråket väckte en hätsk debatt där motståndarna hävdade att de 43 000 bilar som tidigare körde här varje dag, nu skapar trafikstockningar och föroreningar på andra håll i staden. Helt fel har de inte heller. På en av broarna ovanför Rives de Seine, som området kallas, står det helt still efter att morgontrafiken tilltagit. De senaste mätningarna visar också att luftföroreningarna minskade med 25 procent längs Seines flodkanter, mellan vintern 2015 och 2016, för att öka med 5-10 procent på de vägar som bilisterna väljer i stället.

Men Paris fortsätter kämpa mot bilarna. Redan under nästa år ska flera gator i centrum spärras av för biltrafik.

På flera håll i världen

»Vi gör bilarna som ingen vill åka i«

Kampen för att begränsa bilismen är en trend som synts på flera platser i världen de senaste åren. I Florens gjorde den förre premiärministern Matteo Renzi under sin tid som borgmästare de centrala delarna av kulturstaden bilfri. Även i Kina, där bland annat Peking och Shanghai lider av stora föroreningsproblem, håller modellstäder på att växa fram, bland annat utanför miljonstaden Chengdu, där bilismen är förbjuden eller kraftigt begränsad. Samtidigt har Köpenhamn en historia av bilfria områden i centrum som sträcker sig 40 år tillbaka, och där hälften av invånarna redan cyklar till och från jobbet dagligen. Nyligen klubbade också Oslos kommunpolitiker att delar av stadskärnan ska bli helt bilfri redan 2019.

”Det finns flera samverkande skäl till att vi ser det här nu. En är rena miljö- och hälsofrågor som vuxit sig starkare”, förklarar Ulf Boman, framtidsstrateg inom miljö och energi och partner på analysföretaget Kairos future.

Som exempel på lokala miljö- och hälsolösningar tar han förbudet mot att köra med dubbdäck på Hornsgatan i Stockholm, och de bilrestriktioner som införts i Aten sedan man upptäckt att smuts från avgaser skadar de historiska byggnaderna.

”Men ett annat skäl handlar om samhällsplanering, där man har upptäckt att biltrafiken skär av kommunikationsvägar för människor.”

Att bilismen försvårar framkomligheten för cyklister och fotgängare är visserligen inte något nytt. Redan på 1970-talet fanns protester mot den ökade bilismen och Ulf Boman själv deltog i cykeldemonstrationer där sloganen löd ”Bli fri, bilfri!”.

”Men fram till 1980-talet fanns en tydlig korrelation mellan ökad bilism och ökad handel, det var bra för butikerna att man kunde köra hela vägen fram.”

”Förbjudet att köra själv”

Genom starka ekonomiska intressen för bilismen, till exempel i USA där gummi-, fordons- och oljeindustrin samspelat, bredde bilismen ut sig. Men när bilarna blev fler, blev det också längre köer och svårare att hitta parkering. I dag kan man se att kring stora vägar drabbas butikshandeln när människor avstår från att gå över gatan.

”De flesta är ganska vana vid bil-trafiken. Men när man får prova på att leva bilfritt, som när president Barack Obama besökte Stockholm och trafiken var avstängd, tyckte många att det var rätt skönt”, säger Ulf Boman.

Nu styr vi mot bilmärkenas död

Att bygga bort biltrafiken är dock inte så enkelt. Dels tar det tid att bygga och ändra folks beteende, dels måste det redan finnas utvecklad kollektivtrafik för att det ska fungera. Annars riskerar man att göra de bilfria områdena otillgängliga.

”Men i Stockholm till exempel skulle det gå att göra mer. Gamla stan är ett område som har potential att bli bilfritt inom några år.”

Men även om stora satsningar nu görs på flera håll i världen för att begränsa bilismen, har Ulf Boman svårt att tro att framtidens stadskärnor kommer att vara helt bilfria. Med hjälp av självkörande – ofta eldrivna – bilar som just nu håller på att utvecklas tror han i ställer att våra transportsätt och vårt förhållande till bilen kommer att förändras.

”Om 20–30 år kan det mycket väl vara förbjudet att köra själv. Utvecklas självkörande bilar för gemensamt bruk kommer man dessutom inte längre behöva ha egen bil och då löser det problemen med avgaser, bilköer och parkeringsplatser av bara farten.”