Di Weekend REPORTAGE

Nytänkaren ska ge svensk industri en injektion

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

”Jag har alltid haft fler idéer än jag kunnat förverkliga. Detta är ett sätt för mig att ha ett litet finger med i att saker skapas. Jag sätter folk i samma rum och öppnar dörrar”, säger Michela Magas.

Jack Mikrut

Michela Magas tog sig från kommunismens Jugoslavien till London och är i dag en prisad innovatör och rådgivare till G7-ledarna, med bas i Umeå. Nu vill hon göra storindustriernas teknik tillgänglig för hackare och nytänkare.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Enligt Nationalencyklopedin är en katalysator ett ämne som påskyndar en kemisk reaktions hastighet utan att själv förbrukas. Genom sin blotta närvaro får den A och B att producera C.

Michela Magas är en katalysator mellan olika kunskaper. Hon sammanför människor som aldrig annars skulle arbeta ihop. Hennes mål: att de ska uppfinna saker som gör världen bättre.

”Att få andra att uppleva ett ’heureka moment’ – det är otroligt tillfreds­ställande”, säger Michela Magas.

Men Michela Magas styrka ligger inte enbart i hennes förmåga att skapa möten, som någon typ av matchmaker. Hon har grundat flera företag, bland annat Londonbaserade Stromatolite som utvecklat innovativa digitala koncept åt kunder som Apple, Nokia och Nike. Två spinoffer ur Stromatolite är Sonaris Systems – en paten­terad programvara som känner igen den musik som spelas och matchar den med liknande musik – och Music Tech Fest – ett community av över 7 200 ingenjörer, konstnärer, hackare, forskare och musiker över hela världen, som sedan 2012 återkommande möts för att skapa nya saker tillsammans.

Tanken är att de idéer som föds på Music Tech Fest ska leda till konkreta uppfinningar och nya patent. För en utomstående, icke teknikorienterad, kan upplägget te sig abstrakt. Finns det verkligen en kommersiell användning av att en artist på Music Tech Fests scen kan styra ljuset och färgerna på sin klänning med hjälp av sensorer kopplade till hennes hjärna?

FAKTA
Michela Magas

Född: 1968 i Zagreb, nuvarande Kroatien.

Bor: Umeå.

Familj: Sambon Andrew Dubber och hundarna Casper och Måns.

Utbildning i urval: Master of arts i kommunikation och design vid Royal College of Art, London, samt Master of philosophy i konst och teknik vid Gold­smiths College vid University of London.

Bakgrund: Grun­dare och vd för Stromatolite, Sonaris Systems och Music Tech Fest. Innovationschef för #musicbricks. Rådgivare åt EU-kommissionen och G7-ländernas ledare.

VISA MER

”Skojar du?”, säger Michela Magas, och börjar genast som exempel beskriva ett scenario där en ensam skogsarbetare befinner sig i sin avverkningsmaskin, med hög musik i hytten och en telefon som ringer, samtidigt som en olycka är på väg att inträffa utanför.

”Om du kan träna din hjärna att akti­vera ett larmsamtal medan du har händerna fulla och är distraherad av andra saker, kanske du räddar ett liv. Så enkelt är det.”

Jämför med Spotify och Soundcloud

När Michela Magas ville sammanföra forskare med konstnärer trodde ingen att det skulle gå. Jargongen är för olika, de förstår inte vad vi gör, sa forskarna. Men sex år senare har Music Tech Fest arrangerats 15 gånger, och förra året belönades Michela Magas med det prestigefulla priset EU Woman Innovator of the Year för sitt arbete.

”Detta är ju samma område som gav oss Spotify, Soundcloud och andra startups som nu värderas till över 1 miljard dollar, och de har knutit många forskare till sig. Så jag visste att vi skulle få fantastiska resultat.”

I september i år landade festivalen på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, och planen är att Stockholm ska bli en återkommande hemvist för Music Tech Fest, som numera är ett svenskregistrerat aktiebolag.

Varför musik?

”Det är ett fantastiskt socialt smörj­medel och därmed ett enkelt sätt att få dit folk från olika områden. Dessutom var musik­industrin först ut med att störtdyka in i den digitala revolutionen, med big data, molntjänster, fildelning och allt annat som i dag är stapelvara i vår ekonomi”, säger Michela Magas.

Renoverar en Västerbottengård

Hon möter oss med paraply utanför Umeå flygplats. I bilens baklucka skäller Måns och Casper, två bearded collies som är vana vid flygplatsen. Michela Magas tillbringar stora delar av sin tid på resande fot, och hundarna blir därför som tokiga varje gång de ser henne.

Hon och sambon Andrew Dubber fick för fyra år sedan en inbjudan till Umeå av Linnea Dimitriou, kreativ ledare på Sliperiet, forsknings- och innovationscentret vid Umeå universitet.

Paret blev så imponerade av Konstnärligt campus, svensk jämställdhet och den snabba uppkopplingen att de inte bara bestämde sig för att arrangera Music Tech Fest här, utan även att flytta hit permanent.

Nu renoverar de en Västerbottengård från 1800-talet till bostad och studio, och härifrån driver de sina projekt och företag.

”Jag tror att få verkligen begriper Michelas betydelse för regionen som en viktig nod mot EU och Europa. Den kvinnan är som ett powerhouse”, säger Linnea Dimitriou till Di Weekend.

Det visar sig inte minst när Michela Magas får Bildmuseet vid Umeälvens strand att både öppna museet och ge oss tillåtelse att fotografera henne framför konstverken i utställningen Entangle/Konst och Fysik, curerad av hennes vän och kollega Ariane Koek.

Han utför hennes idéer

Att få ett grepp om Michela Magas sam­lade gärning är svårt. Hennes sambo Andrew Dubber har försökt i fem år.

De träffades på andra upplagan av Music Tech Fest, i London 2013. Andrew Dubber, professor i musikindustriell innovation vid universitetet i Birmingham, var en av talarna. De blev ett par och nästan lika snabbt utsågs han till chef för Music Tech Fest. I dag arbetar de nära varandra i flera projekt.

”Varje gång Michela får en ny idé får jag ett nytt heltidsjobb. Och det är kumulativt, alltså jag byter inte jobb utan jag får ännu ett”, säger han och skrattar högt.

Hon är visionären, han är den som ser till att det händer.

”Michela har förmågan att se längre än de flesta. Man hänger inte alltid med, men jag har lärt mig att lita på att hon vet vart vi ska.”

Att hon själv inte längre programmerar och bygger produkter ser hon inte som ett problem.

”Jag har alltid haft fler idéer än jag kunnat förverkliga. Detta är ett sätt för mig att ha ett litet finger med i att saker skapas. Jag sätter folk i samma rum och öppnar dörrar.”

”Allt jag vill är att de ska få vara i en miljö där de kan ta stora kliv framåt genom att sammanföras med andra kunniga männi- skor. Jag håller ett inspirationstal för att få dem att gå åt ett visst håll. Det är en färdighet jag har utvecklat under 25 år – att få folk att titta upp från det de fokuserar på och utmana dem till en ny nivå, oftast hög och abstrakt.”

Vad är det med dig som gör dig bra på det?

”Jag har förmodligen ärvt det från mina föräldrar som båda är professorer och arki­tekter. Jag växte upp så och tränades tidigt i att föra kunskap vidare. Och jag har kunnat kombinera det med det jag alltid har gillat – innovation.”

Familjen politiska outsiders

Michela Magas växte upp i kommunis­tiska Jugoslavien, i det som i dag är Kroatien, nära den italienska gränsen. Eftersom hennes pappa, Boris Magaš, inte var medlem i det kommunistiska partiet gick det bara att få arkitektuppdrag genom att lämna in anonyma tävlingsbidrag. Arbetet engagerade hela familjen – som 10-åring fick Michela Magas ledigt från skolan en vecka för att göra de tekniska beskriv­ningarna av förslaget till juridiska fakulteten vid universitetet i Rijeka som hennes föräldrar hade ritat. De vann tävlingen.

”Det var kanske en ovanlig barndom. Vi var outsiders politiskt sett, men bodde väldigt privilegierat i en stor lägenhet som min pappa hade ritat, med balkong och grönska utanför.”

Vid 6 års ålder sattes hon i italiensk skola för att hon skulle få en bredare utbildning. Hemma diskuterades filosofi, arkitektur, matematik och fysik.

Hon beskriver sin mamma Olga Magaš som en intelligent problemlösare, bra på logistik, och en stor utåtriktad personlighet som man känner igen i Michela Magas, medan pappan var mycket innovativ och nytänkande, men närmast autistisk socialt.

”Jag fick de bästa sidorna av båda, tack och lov. Det kunde ha varit tvärtom.”

Golvade av businesshypnotisören

Boris Magaš blev en av dåvarande Jugoslavien – och senare Kroatiens – mest välkända och på den tiden nyskapande arkitekter. Just nu visas fem av hans byggnader på Museum of Modern Art, Moma, i New York, på utställningen Towards a concrete utopia.

Han gick bort 2013. Olga Magaš är fortfarande verksam som arkitekt i Kroatien, men det var pappan som Michela Magas stod närmast.

”Min pappa trodde på intellektet, och att man med tankens kraft kan spränga gränser och gå hur långt man vill.”

Vad betydde han för dig?

”Vi var på samma våglängd. När jag bodde i London hade vi en surfplatta som var synkad, så när han gjorde en ritning och ville visa mig den kunde jag se den direkt. Han ville verkligen bolla med någon som förstod.”

I oktober 1987 flyttade 19-åriga Michela Magas till London för att studera. Uppmuntrad av sin pappa som visste att hon kunde klara vad som helst, men samtidigt ekonomisk flykting från ett land som fortfarande befann sig bakom järnridån, och med begränsade möjligheter till finansiering av studierna. Hon studerade design på Kingston College men var nära att hoppa av efter första året.

”Det var otroligt svårt för min pappa. Kriget var på väg att bryta ut och han jobbade oerhört hårt för att jag skulle kunna studera, men han fick flera hjärtinfarkter under det första året och var nära att dö.”

Hade extremt lite pengar

Michela Magas var bäst i klassen men hade inte råd att fortsätta. Skolan lyckades med konststycket att fixa bidrag från då­varande EG till en icke-EG-medborgare, vilket betalade merparten av skolavgiften på 40 000 kronor per år.

”Sedan blev jag den enda från Kingston som kom in på Royal College of Art. Och det blev ett helvete, för där kostade det 75 000 kronor per år. Men det första året lånade jag pengarna av kusiner i Kalifornien och min dåvarande pojkväns pappa. Andra året fick jag en sponsor, den brittiske designern David Mlinaric som härstammar från Slovenien.”

Michela Magas tillbringade åren i London med extremt lite pengar på fickan, bodde hos välgörenhetsorganisationer och hade knappt råd att åka buss.

Hur skulle du sammanfatta de åren?

”En del av det som hände var väldigt sorgligt. Jag designade och sydde min avslutningsklänning, men jag hade inte råd att köpa biljetten till balen, för 25 pund. Det var många sådana där små känslosamma saker som hände. Samtidigt kan jag inte klaga, för jag blev headhuntad först av alla. Men det som verkligen gjorde ont var det som pågick hemma.”

Återvände efter kriget

I mars 1991 utbröt det kroatiska självständighetskriget. Michela Magas hade redan drömt om militära attacker, och en dag såg hon på morgonnyheterna hemma i London hur jugoslaviska pansarvagnar var på väg mot Zagreb.

Över 12 000 människor dödades och hundratusentals drevs på flykt från sina hem, bara i Kroatien. Michela Magas har sedan dess återvänt till sitt hemland flera gånger, men aldrig för att stanna.

Hur har kriget påverkat vem du är och vad du gör i dag?

”Jag blev väldigt intresserad av hur vi delger information, hur vi berättar, vem som gör det och varför, och hur man kan skapa objektivitet inte bara i innehållet utan också i presentationen.”

Jämställdhet och inkludering är två av hennes främsta drivkrafter.

”Det pågår ett paradigmskifte, och då behövs alla perspektiv för att göra det rätt från början. Det är verkligen nu det gäller, och det säger jag till G7-ledarna som jag är rådgivare åt också. Diskriminerande saker är otroligt mycket enklare att göra än balan­serade, när man inte tar hänsyn till hela kontexten eller hur det kommer att på­verka alla andra.”

Framöver kommer mycket i Michela Magas liv att handla om Industry Commons Foundation, ICF. En stiftelse som hon pitchade för EU-kommissionen förra året och nu ägnat ett år åt att strukturera. Enkelt beskrivet ska teknik och kunskap hos stora industriföretag göras tillgängliga för ny­tänkare och programmerare från helt andra områden, för att se hur till exempel robotteknik kan användas på nya sätt utan att industriföretaget självt behöver ändra inriktning.

”Om det resulterar i en startup kan de unga nytänkarna gå vidare med den till en helt ny marknad. Och industriföretaget har fått så mycket ny input, testning och kunskap att deras investering redan har betalat sig, även om startupen inte skulle funka”, säger Michela Magas.

Konceptet testades på Rymdstyrelsen under höstens Music Tech Fest i Stockholm, och flera stora svenska industriföretag har anmält sitt intresse.

Med tanke på hur många människor du har träffat och sammanfört hittills, finns det något som folk ofta missförstår om dig?

”Det finns alltid folk som underskattar vad som krävs. Så är det för alla som har lyckats med något som såg omöjligt ut. Folk tror att det bara landar, men det ligger åratal av extremt hårt arbete bakom.”

Guldläge för reklamdrottningen

Jobbet är Michela Magas liv. Över lunchen demonstrerar hon appen Swiftkey som gör det möjligt att skriva snabbt på telefonen.

”Jag skrev stora delar av min doktors­avhandling så här – även om jag aldrig hann publicera den för Music Tech Fest kom emellan. Jag reser så mycket att jag inte har råd att förlora massa tid medan jag väntar på att gå av och på flygplan.”

Jobbar du alltid?

”Vi hade faktiskt vår första semester alldeles nyligen. Fem dagar på ön Formen­tera utanför Ibiza, och den här gången hyrde vi ett hus där vi var helt ensamma. Vi har provat att bo på hotell och så, men det slutar alltid med att vi jobbar, för att vi träffar åtminstone två personer som blir intresserade av det vi gör och vill jobba med oss.”

Hur återhämtar du dig?

”Alltså, fysiskt gör man ju av med energi. Jag har perioder när jag är ganska sliten och behöver sova ikapp. Men jag får också påfyllning hela tiden av arbetet – det är som att solen skiner på en hela tiden.”

■ Linnea Dimitriou, kreativ ledare, Sliperiet vid Umeå universitet

”Jag stötte på Michela i London. Hon är en extremt intelligent och driven person som hade lyckats skapa ett event som kändes ny­skapande och väldigt demokratiskt. Personer med tunga poster på stora skivbolag minglade med doktorander som höll på med obskyra musikprojekt.

Så när jag flyttade hem till Umeå tänkte jag att det vore spännande att göra något liknande här. Jag bjöd hit henne och hon imponerades av det kreativa klustret här uppe i en ganska perifer del av Europa.”

■ Andrew Dubber, musikproducent, professor i musikindustriell innovation och sambo med Michela Magas.

”Jag som lever med Michela känner mig lyckligt lottad hela tiden, även när det är jobbiga tider. När vi träffades frågade en kompis mig hur Michela utmanar mig. Jag kunde inte komma på något sätt hon inte utmanar mig på. Allt med henne är på en mycket högre nivå än jag är van vid. Hon har extremt höga krav på sig själv, men är mer förlåtande mot andra.”

■ Mamma Olga Magaš, arkitekt.

”Som barn var Michela alltid väldigt nyfiken, hade exceptionellt minne och nöjde sig aldrig med halvdana lösningar. Hon gick i italiensk skola och studerade dubbelt så hårt som andra, eftersom lärarna hade sagt att de inte kunde ge icke-italienska elever högsta betyget, A. Hon fick till slut genomgående A och behöll betygen ända fram till studentexamen. Från tidig ålder gick hon sin egen väg, och det gör hon fortfarande, alltid sann mot sig själv. Det är inte enkelt, men det är hennes öde och jag är extremt stolt över henne.”