Di Weekend REPORTAGE

Mytisk modedoldis syns i Stockholm

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Den tillbakadragne modeskaparen Margielas verk ställs ut på Artipelag utanför Stockholm.

Han har skapat kläder som klassas som modehistoria, ändå vet få vem han är. Nu kommer Martin Margielas utställning om åren på Hermès till Sverige – och kanske går det att få en skymt av den hemlige designern, som inte har visat sitt ansikte sedan 1980-talet.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

På Artipelag har 120 mannekänger ställts upp. De ska kläs med plagg designade under Martin Margielas tid som kreativ chef för Hermès damlinje 1997–2003. Verken har samlats in från Hermès och Maison Margielas arkiv, men även privatpersoner har öppnat upp sina garderober. Hermès-kartonger i signaturfärgen orange har virats in i plast och skickats ut i Stockholms skärgård. Det har tagit två veckor för åtta personer att på heltid klä på Martin Margielas olika kreationer. Bakom utformningen av lokalen står Bob Verhelst, en nära vän till Margiela som han samarbetat med länge.

”Den rena naturen går hand i hand med Margielas design för Hermès. Inga överdrifter, bara ren design”, säger Kaat Debo, chef för modemuseet MoMu i Antwerpen, som har skapat utställningen tillsammans med Margiela själv.

I modevärlden är hans design välkänd, men trots att han grundat ett av branschens mest respekterade märken har Martin Margiela lyckats väl med att bevara sin anonymitet sedan den första visningen 1988. Modepressen har utnämnt honom till branschens Greta Garbo. Sedan 1980-talet har han enbart ställt upp på ett fåtal intervjuer, en bildgoogling får fram två flera decennier gamla portätt, men det finns inga officiella bilder på honom. Ingen kan svara på vem han egentligen är och vad han gör, och de som vet väljer att tiga. Sedan han officiellt slutade som creative director på Maison Margiela 2009 har det varit mer eller mindre tyst.

Tills Kaat Debo ringde.

”Det var egentligen en slump. Jag ringde Martin i ett annat ärende för museets räkning. Det slutade med att vi pratade om hans kollektioner för Hermès. Jag sa att det var synd att vi inte har något av det i något arkiv eller museum. Eftersom det skapades innan internet-boomen finns det inte heller mycket bilder online. Det förtjänar att skrivas in i historieboken.”

Martin Margiela höll med.

I Artipelags luftiga lokaler kommer utställningen ta en ny form, i jämförelse med MoMu i Antwerpen och Musée des Arts Décoratifs i Paris där den också har visats. I stället för att lyfta fram Margielas design försöker man i den nya utställningsmiljön visa Margielas konstnärliga sida.

Utöver de plagg som visats i Antwerpen och -Paris tillkommer en mängd andra, men vilka de är vill inte Artipelags konstchef Bo Nilsson avslöja. I Margielas anda är det mycket som är hemlighetsfullt kring just denna utställning. Att samarbeta med modevärldens mest mytomspunna -designer har fungerat bra, mer än så vill Bo -Nilsson inte säga.

Att diskutera modern modehistoria utan att nämna Martin Margiela är otänkbart, menar Bo Nilsson. Som en av 1900- och 2000-talets mest banbrytande designers tillhör han numera modekanon. Han refereras ständigt till och inspirerar elever på världens designhögskolor. Hans ut- och invända kläder, isärklippta plagg och stygn utanpå har inspirerat åtskilliga modeskapare. Det återspeglas bland annat hos märken som Vêtements och Balenciaga. Den svenska designern Ann-Sofie Back har sagt att hon inte kunnat designa som hon gör om han inte hade funnits.

2012 blev Maison Margielas kläder dessutom tillgängliga för en större publik, i och med ett gästsamarbete med H&M.

Hans design har jämförts med konst, och har gett Margiela status av konstnär snarare än -designer. Synen på kläderna som konstverk har också lagt grunden för mytbildningen kring honom, som spinner som en tråd genom hans historia likt de vita stygnen i hans kläder.

”När han startade sitt eget märke var det som en revolution i den interna modevärlden. Han såg saker och ting på ett helt annorlunda sätt”, säger Cay Bond.

För snart 40 år sedan grundade hon modemagasinet Clic. I år har hon hjälpt Artipelag att få hit Margielas utställning, och har själv mött honom flera gånger.

Tio år – tio mönster

”Jag har inte upplevt att det handlar om att han är rädd eller skygg, utan anonymiteten är för -honom en självklarhet. Han tycker inte om att personen blir centralfigur i stället för det personen gör. Så är det inte inom andra kulturområden som måleri eller konst, och han ser ju på mode som en konstart”, säger Cay Bond.

Cay Bond mötte Martin Margiela första -gången vid en middag, då han fortfarande var en färsk student från Antwerpens Royal Academy of Fine Arts. En gemensam vän och modejournalist skrev om designgruppen Antwerpen 6 – Marina Yee, Dries Van Noten, Ann Demeulemeester, Dirk Bikkembergs, Walter Van Beirendonck och Dirk Van Saene som utvecklades sida vid sida med designern.

Hur är han som person?

”Då, när jag mötte honom några gånger under 1980-talet, var han en mycket lång och stilig man, en förtjusande och vänlig person. En sann konstnärssjäl med höga ambitioner.”

Efter studierna flyttade han till Paris för att jobba som assistent åt Jean Paul Gaultier. Cay Bond beskriver det som att han var helt fokuserad på att nå sitt mål. Den franske modeskaparen har senare vittnat om att han inte behövde agera -lärare, eftersom Martin Margiela helt enkelt inte behövde någon. Han lämnade assistentjobbet 1987, och grundade Maison Margiela tillsammans med nära vännen Jenny Meirens 1988.

På högkvarteret täcktes second handmöbler av vita bomullslakan och väggar målades i vit färg. Personalen bar vita labbrockar – en hommage till de traditionella couture-rockarna burna av skräddare.

”Den vita färgen symboliserar att det inte är någon färg, det är mer ett tillstånd än en färg”, säger Bo Nilsson.

Som en blinkning till Margielas arv har hälften av väggarna på Artipelag målats vita, i kontrast mot Hermès orange. Kanske blir det sista chansen att se kläderna samlade. Kaat Debo berättar att museets textilkonservatorer sagt ifrån. Efter utställningen på Artipelag måste de ömtåliga kläderna vila.

Förklaringen till Martin Margielas anonymitet har sagts vara att han vill ge kläderna all uppmärksamhet. Men Walter van Beirendonck, en gammal klasskamrat, tillika medlem av Antwerpen 6, har en annan uppfattning. I en intervju med Di Weekend 2016 säger han att Margiela valde anonymiteten som strategi ur pr-synpunkt, och berättar också att designern sa upp kontakten med sina klasskamrater i samband med att den egna karriären började ta fart.

Strategin har lönat sig. 2002 köpte Dieselgrundaren Renzo Rosso en majo-ritet av företaget, som sedan dess har ökat i värde. 2011, två år efter att Martin Margiela lämnat sina kreativa uppdrag inom företaget, omsatte modehuset för första gången över 100 miljoner dollar. I det senaste bokslutet redovisar ägaren OTB-group en total omsättning på 1,52 miljarder euro, ett tapp på 2,4 procent jämfört med året innan. De redovisar inte separata siffror för sina bolag, men de meddelade att Maison Margiela fortsatt har en ”tvåsiffrig procentuell tillväxt”.

Långvägare i form på ny adress

Att Maison Margiela köptes upp av en större företagsgrupp är också en vanligt förekommande förklaring till att Martin Margiela lämnade modevärlden helt.

Vet ni vad han gör i dag?

“Jag vet inte om jag får avslöja det. Man kan säga att han gör någonting mellan mode och konst på något sätt”, säger Bo Nilsson.

Kommer han till invigningen?

”Inga kommentarer”, svarar Bo Nilsson.

Men han låter förstå att Margiela varit nyfiken på utställningen och planerar att resa till Stockholm under hösten.