Di Weekend REPORTAGE

Med noll utrymme för misstag

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Alex Honnold på El Capitan i Yosemite nationalpark.

Jimmy Chin

Alex Honnold har gjort det ingen trodde var möjligt: Klättra uppför den 900 meter mäktiga berg­väggen El Capitan. Utan rep.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Alex Honnold är en av världens ­bästa friklättrare och har tagit sporten till en helt ny nivå. Han är specialist på det som kallas fri solo­klättring. Utan rep ­eller någon säkerhetsutrustning. ­Minsta miss är detsamma som döden.

”Min kropp skulle explodera om jag slår i marken”, som han uttrycker det i filmen Free solo, som skildrar hans svindlande, episka ­bedrift.

Den har vunnit flera festivalpriser, blivit ­Oscarsnominerad i dokumentärklassen och rullar nu på utvalda biografer i Sverige efter att bergsklättraren Fredrik Sträng köpt in visningsrättigheterna.

Alex Honnold är ingen vettvilling med döds­längtan. Han säger visserligen att han inte är ute ­efter att maximera sin livstid, där­emot att göra så mycket som möjligt av den tid han är här på jorden.

Ett fall från en av de svåraste passagerna på El Capitan i Yosemite nationalpark ­skulle ge en luftfärd på 14 sekunder till marken. Det är lång tid att tänka på konsekvenserna av ens handlande.

I Spiderman-position

Han tränar minutiöst – med rep – för att ­klara de ­absolut knepigaste avsnitten i leden uppför den mäktiga granitklippan som är dubbelt så hög som ­Empire State building.

Johan Glans: Folk kastar pengar på mig

Ett av dem – ”Boulder problem” – kan övervinnas på två sätt. Antingen att från en ytterst utsatt Spiderman-position hoppa och greppa med båda händernas fingrar runt en liten kant i en skreva. Ett risk­tagande till och med Alex Honnold dömer ut.

Den andra taktiken går ut på att lyfta ­vänster fot och falla med utsträckt ben för att ta spjärn mot en utskjutande del av berget, ett slags karatespark i slowmotion, där ­balans och viktfördelning är helt avgörande när ­foten väl får fäste.

Med telebojektiv

Det är handsvettsframkallande nog i bio­fåtöljen, och känslan förstärks av att inte ens den i kamerateamet som följer honom med teleobjektiv från marken, vågar titta när Alex Honnold utför just det momentet.

Steven Spielberg: Jag ser tonvis med tv och serier

Belöningen för att ha lyckats – efter 3 timmar och 56 minuter av fysisk och mental kamp – beskriver Alex Honnold med väldigt små bokstäver:

”Jag är mycket glad. So delighted.So ­delighted.”