Di Weekend REPORTAGE

Kanonkul – men ingen lek under kalla kriget

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

SISTA UTPOST. På Havstoudd på Hemsös norra del finns mindre ­artilleripjäser som skulle beskjuta ­fartyg på väg mot Ångermanälvens mynning. På bilden Humla-Stina och Maya-Myra Sefbom, vars föräldrar i dag driver museiverksamheten på Hemsö.

Jack Mikrut

HEMSÖ I höst är det 30 år sedan Berlinmuren föll. På Hemsö strax norr om Härnösand är det som tiden stått stilla sedan dess. Här finns norra ­Europas bäst bevarade fästning från ­det kalla kriget.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

De sista värnpliktiga soldaterna lämnade Hemsö fästning 1989. När militären tre år senare helt övergav försvarsanläggningen var Tyskland återförenat och Sovjet­unionen hade upphört att existera. Det kalla kriget var över.

I Sverige följde en våg av regementsned­läggningar. Kustartilleriregementet KA5 i Härnösand, som bemannat Hemsö fästning med befäl och värnpliktiga, lades ned 1998. Samma år blev Hemsö fästning ett statligt byggnadsminne och förvaltas sedan dess av Statens fastighetsverk. Den tidigare topphemliga anläggningen visas i dag som museum och är en del av Sveriges militär­historiska arv.

Det som gör Hemsö unikt är att militären ­endast avlägsnade handeldvapen och ammunition när anläggningen lades ned. Allt annat lämnades kvar intakt. Sängar är bäddade, i officersmässen står porslinet framdukat, kiosken där de värnpliktiga kunde köpa snus, godis och tidningar är försedd med varor. Där ligger Värnpliktsnytt, Lektyr, ­Fantomen och dagstidningar som Nya Norrland och Expressen, alla från den tid då det kalla kriget ännu pågick. Kort sagt: Det ser ut precis som när fästningen var bemannad.

”Vi har kanske kastat en Fantomentidning på någon säng, men inte förändrat mycket mer än så”, säger Christer Sefbom, som tillsammans med sin fru Kicki Sefbom driver museiverksamheten.

Lite scenografi finns för att förhöja upplevelsen. Mest framträdande är dockor som ska föreställa sjukvårdspersonal kring ett operationsbord i det fullt utrustade fältsjukhuset. I övrigt känns allt autentiskt.

Skulle hindra invasionsstyrkor

Christer Sefbom är ursprungligen Hemsöbo, han är född på ön som inte är densamma som för­fattaren August Strindberg skrev om i sin berömda roman Hemsöborna från 1887. (Romanens ­förebild är Kymmendö i Stockholms skärgård.)

Verklighetens Hemsö ligger på Höga kusten. Från öns nordligaste del skymtar Högakustenbrons pelare, som håller uppe det brospann som stäcker sig över Ångermanlandsälven.

Det var just för att hindra invasionsstyrkor från att landsätta trupper och segla upp för älven som Hemsö fästning byggdes. Tanken på en strategiskt belägen försvarsanläggning väcktes redan under Strindbergs tid, 1883, men det som numera är en turistattraktion byggdes med anledning av den hotande konfrontationen mellan stor­makterna USA och Sovjetunionen. Hemsö fästning stod färdig 1957 och var konstruerad för att stå emot en kärnvapenattack. Med dåtidens vapen­styrka är bäst att tillägga.

Om en atombomb detonerade ...

Ingången till berget är diskret och delvis kamouflerad. En lång, sluttande gång leder besökare ned i Storråberget, där fuktig sval luft snart omsluter en. Efter ett hundratal meter viker man av åt ­höger genom en bepansrad port som leder in i berg­rummet. Det var uträknat att tryckvågen från en atombomb skulle ta samma väg, men fortsätta förbi personentrén till gångens slut längre fram, en form av återvändsgränd, där den skulle slå i bergväggen och rekylera.

Hur det skulle vara att befinna sig inne i berget när en atombomb detonerar rakt ovanför går ­förstås inte att föreställa sig. Lika omöjligt är det att ­tänka sig vilken värld som skulle ha mött de som even­tuellt överlevt när de kommit ut efter 90 dagar. Så länge var det tänkt att man skulle ­kunna överleva inne i berget utan kontakt med omvärlden. Det fanns plats för sammanlagt 340 personer.

Blivande kungen var här

Den som gjorde lumpen under det kalla krigets ­dagar har däremot inga problem att föreställa sig de värnpliktigas vardag. Igenkänningsfaktorn är hög.

Den mest kända rekryt, som var på Hemsö en kort tid, är kung Carl XVI Gustaf. En plakett med hans namn är daterad den 10 oktober 1967, och i officersmässen har den dåvarande kronprisen, 21 år, skrivit sin signatur på en vägg.

En världskarta på väggen i underofficers­mässen är en påminnelse om att världen såg helt annorlunda ut på den tiden. Sovjetunionen var en till ytan gigantisk stormakt och det land som ansågs utgöra ett hot mot Sveriges östkust.

I en bokhylla står en samling manualer. Vi sträcker oss efter en och får i handen Stridsfordons­kort, Del 1 Sovjetunionen 1984. Den visar sig innehålla beskrivningar av fiendens fordon.

Ett utrymme som inte ingår i den allmänna visningen, men som Christer Sefbom visar oss, är de stora underjordiska förråden av militära material. På hyllor längs en lång gång står oräkneliga kartonger fyllda med persedlar: vapenrockar, fältbyxor, vindrockar, marschkängor och annat. Det finns fullt av oanvända kängor. Vi plockar upp ett par på måfå och läser på gummisulan: Tretorn 1975.

Alarmerande budskap

Vi passerar en telefonkiosk, det här var före mobi­lernas tid, och fastnar för ett så trivialt föremål som en telefonkatalog. På dess gula sidor finns ett avsnitt som heter ”Om kriget kommer” med infor­mation till allmänheten om vad man skulle ta sig till om det otänkbara inträffade.

»De svenska nazisterna hade inga framgångar«

”Varje meddelande om att mobiliseringen och motståndet ska avbrytas ÄR FALSKT” står det på sidorna som är vinjetterade: ”Ta med detta blad vid utrymning”. I fästningens korridorer och rum finns gott om skyltar med liknande upp­maningar och förmaningar.

Telefonkatalogens alarmerande budskap fick förnyad aktualitet förra året när broschyren Om krisen eller kriget kommer delades ut till alla hushåll. Den damp ned i 4,9 miljoner brevlådor som ett eko av det kalla kriget med Kubakrisen 1962 som en särskilt dramatisk händelse. Risken för ett tredje världskrig har aldrig varit större än då.

”Det är fantastiskt, det är precis likadant”, ­säger en äldre besökare som var värnpliktig på Hemsö vid tiden för Kubakrisen, men som inte vill vara med i tidningen med namn och bild.

”Man hade aldrig de tankarna”, säger han när frågan om kriget skulle komma förs på tal.

Tidigare topphemligt

På den tiden var hela Hemsö ett skyddsområde där det inte var tillåtet för utlänningar att vistas. I dag får vem som helst ströva fritt på den tidi­gare topphemliga militäranläggningen, som inte ens öborna riktigt kände till vad den bestod av. Man får inte gå på egen hand inuti berget, där är guidad visning ett måste. Under högsäsong, från midsommar till skolstart, är det elva visningar per dag av guider som är klädda i grön uniform. Förra året kunde 25 000 besökare räknas in.

Visningarna inleds utomhus på bergets topp 140 meter över havet där stora kanonrör är riktade ut över Östersjön. Det finns tre likadana artilleribatterier med några hundra meters avstånd.

Mot fiendens fartyg

På Klefsön, som trots namnet är en udde, finns en intakt underjordisk obeväpnad anläggning som inte är öppen för allmänheten. Ingången är ­genom något som utifrån ser ut som ett ordinärt skjul. Därifrån siktade man in sig på fiendens fartyg och skickade koordinatorer till stridsledningscentralen uppe på berget. Stridsledningscentralen med radarskärmar och annan elektronisk utrustning är Hemsö fästnings modernaste del med det ­senaste i dåtidens teknikväg, datorer från Ericsson tillverkade under 1980-talet.

På Hemsös nordöstra udde, Havstoudd, finns ett litet batteri med tre 7,5 centimeters pjäser, en mindre försvarsanläggning som bemannades av 112 personer. De skulle angripa fiendefartyg som lyckats ta sig förbi den större anläggningen och hade kurs mot Ångermanälvens mynning. Det är därifrån man ser Högakustenbron. Dit har grupper av besökare tillträde genom specialvisningar.

Kommersiellt och statligt

Hemsö fästning är i princip öppet året runt, men inte dagligen.

”Den analys vi gjort säger att det ekonomiskt inte går att ha öppet varje dag året runt. Vi har inte ett tillräckligt stort upptagningsområde helt enkelt”, säger Christer Sefbom.

”Om man driver museiverksamhet och bara förlitar sig på bidrag och allmosor så kan det räcka med ett enda politiskt beslut för att det du byggt upp ska falla sönder”, fortsätter han.

Snusmakaren tar bladet från munnen

”Därför har vi valt att gå en till viss del kommersiell väg för att kunna utveckla och bygga någonting som är hållbart även vid en lågkonjunktur.”

Christer och Kicki Sefbom kom in i verksamheten genom att de drev restaurangen på fäst­ningen sommaren 2009. Året därpå erbjöds de av Statens fastighetsverk att ta över driften av ­museet, som tidigare sköttes av Länsmuseet.

Sedan 2015 finns här en stor, modern restaurangbyggnad med panoramafönster mot havet. Intill restaurangen mynnar den gång där den guidade turen avslutas ut. Det är en 240 meter lång gång som fungerade som logement med sängplatser för värnpliktiga, trevåningssängar, längs ena sidan.

När vi kommer ut ur berget omsluts vi av sommar­värmen och bländas av solen. Framför oss ­ligger Östersjön spegelblank under en klarblå himmel. Att tänka sig en fientlig armada som hotfullt närmar sig och ett berg som skakar av mullrande kanoner känns onekligen som en utopi.