Di Weekend REPORTAGE

Kändiseliten om Christian Falk

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

I februari 2000 belönades Christian Falk flerfaldigt vid Grammisgalan på Kungliga Tennishallen.

Gunnar Ask

Musikern Christian Falks hyllade är det enda som sänts postumt, två dagar efter hans död. Boken om hans liv stoppades däremot av förlaget. Först nu, fem år senare, kommer intervjuboken – döpt efter hans Grammisbelönade album.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Vid den tv-sända Grammisgalan i februari 2000 belönades Christian Falk tre gånger om. Han vann Grammis för 1999 års bästa album, Quel Bordel. Samma album vann också kategorin Årets modern dans och Christian Falk själv utsågs till Årets producent.

Bland övriga pristagare fanns artister som Christian Falk både inlett sin karriär med och som han skulle komma att avsluta sitt yrkesliv tillsammans med. Joakim Thåström utsågs till Årets artist och en 20-årig Robyn tog hem en Grammis som Årets kvinnliga pop/rockartist. Christian Falk var en av flera producenter till hennes då aktuella album My Thruth, liksom till Petters Bananrepubliken, det årets manliga pop/rockartist. Det är fortfarande hiphop­artistens mest framgångsrika ­album.

Christian Falk var alltså delaktig i fem Grammisar det året. Han stod på toppen av sin karriär.

När Håkan Lahger, producent för Sommar i P1, ringde upp honom i maj 2014 för att påbörja arbetet med radioprogrammet frågade han efter adressen. Svaret blev Folkskolegatan 12, men, tillade Christian Falk, inte porten det står 12 på, utan dörren bredvid där det stod soprum.

Det var inget skämt. Han stod på botten.

FAKTA
Christian Falk

52 år. Född 25 april 1962, död 24 juli 2014.

Familj: Fyra barn med fyra kvinnor, Vanessa (född 1985), William (1988-2013), Vita (f. 2004), Julian (f. 2012).

Karriär (i urval): Hörs på skiva som basist med Madhouse, Micke Hagström, Imperiet och Blacknuss Allstars. Producent för skivor med Stonefunkers, Papa Dee, Robyn, Neneh Cherry, Petter, Lena Philipsson med flera. Gjorde fyra album i eget namn, Quel Bordel (1999), Hosts Swedish Open (1999), Hosts Swedish Open: Dirty Dancing (2002), People Say (2006).

VISA MER

Tinnitus hade tvingat honom att överge musiken och två månader tidigare, i mars, hade han fått en diagnos som de facto var en dödsdom: cancer i bukspottskörteln.

Christian Falk avled den 24 juli 2014. När hans sommarprogram sändes två dagar senare berördes många lyssnare av hans djupt tragiska levnadsöde.

”Sommarprogrammet gav en väldigt romantiserad bild av hans liv och så är det väl med de flesta sommarprogram. I det fallet var han inte unik”, säger Håkan Lahger, som inledningsvis kom att arbeta parallellt som producent för Sommar i P1 och som författare till boken om Christian Falks liv.

”Han levde i föreställningen att det mesta är andras fel, att hans taskiga bakgrund gav honom rätt att uppträda på ett visst sätt, att det var synd om honom. Visst kan det vara på det viset, men man kan inte gå genom livet och känna sig kränkt. Det förvärrades naturligtvis av sjukdomen, som fick honom att känna sig ännu mer kränkt.”

Quel Bordel är en intervjubok där anhöriga, musikerkollegor och andra som stod Christian Falk nära ger sin bild. Fritt översatt betyder quel bordel ”vilken röra”, ett uttryck som hans franska pappa ofta använde och som väl sammanfattar Christian Falks liv. Det är inte alltid det som sägs i boken överensstämmer med det han sade i radio.

”En missbrukare varken kan eller vill berätta sin historia. Han har lärt sig hela sitt liv att förtränga, ljuga lite, dra bort och lägga till. Det är därför man behöver alla de här andra rösterna”, säger Håkan Lahger, som intervjuat fler än 40 personer till biografin.

”Jag vill väldigt gärna ge den andra bilden. Det var kanske därför folk var så villiga att prata. De hade hört sommarprogrammet och kände att: ’jo, det där stämmer väl, men var det inte så här också …’.”

Rockstjärneliv med Thåström

Christian Falk inledde sin karriär som basist i rockgruppen Madhouse och tillsammans med Micke Hagström, en bortglömd artist från det tidiga 1980-talet. I hans band Cosmic Cowboys ingick också Joakim Thåström, som spelar på Hagströms debutalbum Fountain of Youth och turnerade med honom samtidigt som han var med i Ebba Grön.

En som njöt av att stå på scenen bredvid den fem år äldre rockstjärnan Thåström var Christian Falk. När Ebba Grön upplöstes och Thåström gick vidare med Imperiet blev Christian Falk bandets basist. Inom kort var Imperiet Sveriges största rockband. Bandet levde rockmyten och festade hårt. En lansering i USA misslyckades och uppbrottet blev konfliktfyllt när Christian Falk offentligt kritiserade de övriga, i synnerhet Thåström.

Strid om världshit

Rent musikaliskt kände sig Christan Falk inte riktigt hemma i rockbandet Imperiet. Han var mer inne på svarta musikstilar som funk, jazz, soul och hiphop. När klubbkonceptet Blacknuss höll till på jazzklubben Fasching på Kungsgatan i början av 1990-talet var Christian Falk med. Husbandet var i princip soulsångaren Eric Gadds kompband, utökat med blåsare från jazzscenen och med trummisen Martin Jonsson som sammanhållande och drivande kraft. Christian Falk medverkade både som dj under Blacknusskvällar på Fasching och som basist på Blacknuss Allstars första två album och på scen.

1994 kom hans största internationella framgång, låten 7 Seconds med Neneh Cherry och Youssou N’Dour. Den blev en världshit.

”Den har tydligen sålts i över 3 miljoner exemplar och har använts som filmmusik flera gånger”, sa Christian Falk i sitt sommarprogram.

”Men när 7 Seconds kom ut fanns inte mitt namn någonstans på konvolutet.”

Och så berättade han sin version av hur det gick till när denna världshit skapades i studion, något som hade aktualiserats i och med att Youssou N’Dour från Senegal belönades med Polarpriset 2013. Christian Falk var tydlig med att han inte skrivit låten, men han hade varit med och producerat den, spelar bas, programmerade trummaskiner och annat, ett arbete som han fick anlita kostsam juridisk hjälp för att få ersättning för. Något erkännande fick han aldrig.

”Jag har fortfarande inte sett ett enda exemplar där mitt namn står på skivan”, sa han i Sommar i P1.

En musikalisk vilde mot väggen

Neneh Cherry har inte låtit sig intervjuas för Håkan Lahgers bok. Han sökte henne men fick aldrig något svar. Genom andra ger boken likväl en mer nyanserad bild av händelsen.

”Vem vet exakt hur det där gick till? Man får ju se till att skriva riktiga avtal. Formellt hade han inte mycket att gå på och han fick ju någon ersättning vad jag förstår, men det där var så otroligt rörigt. Jag tror den största besvikelsen var att det inte står på skivan exakt vad han gjort”, säger Håkan Lahger.

Robyn tackade nej

En annan viktig röst som saknas är Robyns. Både hon och Neneh Cherry medverkar på Quel Bordel. Låten Love is Free med Robyn blev den sista i Christian Falks diskografi.

”Hon och jag messade fram och tillbaka, men till slut sade hon nej. Jag vet inte riktigt varför”, säger Håkan Lahger.

I övrigt har alla viktiga personer ställt upp, inklusive den medieskygge Joakim Thåström.

”Det var jättefint, tycker jag, och han var väldigt öppen kring allt. Det säger något om Christian, att alla utom dessa två ställde upp.”

Man kan inte säga att Christian Falk var speciellt känd utanför musikkretsar, åtminstone inte innan sommarprogrammet sändes. Det unika med honom var att han började spela i traditionella rockband, förflyttade sig fördomsfritt över genrerna, utvecklades och blev den främsta hiphop-producenten i Sverige.

”Plötsligt ligger han i framkant på denna nya musikstil. Nästan ingen kan göra hiphop i Sverige men han går in och gör det bäst av alla”, säger Jason ”Timbuktu” Diakité i boken.

De flesta som hört Christian Falks mest spridda toner, flera miljoner människor, vet inte att han är upphovsman till de melodislingor som tidigare inledde alla tv-sändningar av Aktuellt, Rapport, Sportnytt och regionala program.

Intäkterna från SVT genererade under många år ett stadigt kassaflöde. Efter Grammisutdelningen år 2000 rasslade det in pengar i Christian Falks företag A Love Supreme AB, döpt efter saxofonisten John Coltranes album, en milstolpe i jazzhistorien. Från det brutna räkenskapsåret 1999-2000 fram till bolaget begärdes i konkurs 2010 omsatte A Love Supreme 16 miljoner kronor.

”Avräkningarna från Sveriges Television blev mindre och mindre och till slut upphörde de. Christian hade ett spelberoende, han kunde sitta på nätterna och spela bort mycket pengar. Han var inte så social med sina missbruk, han satt hemma och spelade på enarmade banditer på nätet. Han kunde sitta en hel natt och bara trycka. Så narkotikamissbruket var inte det som drog mest pengar för honom”, säger Kim Berg, ekonomisk och juridisk rådgivare, i boken.

"En gubbjävel i Frankrike"

Missbruk fanns tidigt i omgivningen, både inom familjen och bland kompisar. Hans unga mamma lämnade tidigt lämnade bort honom till morföräldrarna. Hon tog så småningom sitt liv. En vän som den unge Christian Falk rökte hasch tillsammans med dog till slut av en överdos.

”Jag låter lite hård när jag säger att han bara tycker synd om sig själv. Det är klart att hela hans liv är en tragedi som det inte går att sätta sig in i. Det är därför folk älskar det här sommarprogrammet och blir så berörda”, säger Håkan Lahger.

”Men sedan blir man irriterad när han ljuger så mycket om sin pappa i Frankrike. Till mig sa Christian att han knappt träffat honom, det var en gubbjävel i Frankrike. Jag trodde att han varit där och hälsat på två gånger kanske. Sedan får jag höra från andra om alla gånger de varit där på besök, fruar och flickvänner, och farsan har betalat för allt.”

Robyn dansar i terapisoffan

”Christians morbror säger en ganska bra sak i boken: ’De flesta skulle nog tycka att champagnen i business class på flyget på väg till pappan kanske inte skulle smaka lika gott om det var den person man tyckte illa om som var den som stod för kalaset. I det avseendet var Christian ovanlig’.”

Sonen begick självmord

När sommarprogrammet spelades in ­visste den cancersjuka Christian Falk att han snart skulle dö. Han avslutade med att ta farväl av sina barn, döttrarna Vanessa och Vita och sonen William. Då hade radiolyssnarna just fått höra hans svaga röst berätta att William året innan begått självmord, 24 år ung. En obeskrivlig sorg.

Vad få visste var att det fanns en son till, Julian, född sommaren 2012, som inte nämndes alls. Håkan Lahger och andra som inte kände till detta fick höra den omtumlande nyheten när prästen talade under begravningen i Katarina kyrka på Södermalm i Stockholm.

”Hans sommarprogram tycker alla är fantastiskt, men jag tycker inte det var snyggt gjort att utelämna den yngste sonen. Det tycker jag var dålig gjort om jag ska vara ärlig”, säger Håkan Lahger.

”Jag har talat med mamman flera gånger. Hon ville inte medverka i boken, men vill självklart att det ska framgå att sonen finns.”

Det var en annan mamma som för fem år sedan satte sig på tvären och stoppade utgivningen på Albert Bonniers Förlag med hänsyn till hennes och Christian Falks dotter. Nu kommer boken i stället ut på det lilla, relativt nystartade, förlaget Mondial.

”Jag tror det var tiden, fem år, som fick henne att ändra sig. Det sägs ju att tiden ­läker alla sår. Det var väldigt traumatiskt när Christian gick bort och frågan är hur mycket ett barn ska utsättas för? Nu är hon 15 år och börjar se sin pappa i olika ljus och skepnader. Och boken är ju främst en hyllning till en fantastisk ­musiker och en unik människa”, säger ­Håkan ­Lahger.