Ett gammalt ångkraftverk, en gång Västerås näst högsta landmärke efter domkyrkan, har blivit ett spahotell. Sällan har ett hotellnamn varit så passande i dubbel bemärkelse. På The Steam Hotel ångar det från pooler och saunor och här finns stans bästa utsikt.
Historien började 1915 då Statens Vattenfallsverk behövde ett reservkraftverk. Mitt under krigets ransonering påbörjades bygget som invigdes samma år som nöden ledde till hungerkravaller runt om i Sverige, också i Västerås. Men den industriella optimismen var det inget fel på och det var självklart att kraftverksbygget skulle vara arkitektoniskt fulländat. När kraftverket slutligen stängde 1992 blev det strax byggnadsminnesmärkt. Peab köpte kraftverket och det kom senare att byggas om utan att tegelfasaden eller fackverkskonstruktionen ändrades.
Firade 100 år med att bli hotell
Precis när kraftverket firade 100 år invigdes hotellet. Den stora kraftverksbyggnaden hyser 227 rum, två restauranger och en smakfull spaavdelning.
Di Weekend väljer ett superiorrum på elfte våningen med utsikt över Mälaren. Byggnadens smala fönster går vertikalt hela vägen från backen till översta våningen. Dessutom finns en diagonal balk innanför rutan så det är när man ligger i sängen som man bäst kan njuta av utsikten. På väggarna både i rummet och i korridorerna hänger handkolorerade fotografier av olika människor, många av bilderna är från kraftverket och dess glansdagar.
Det är ESS Group som driver hotellet, det vill säga it-investeraren Magnus Emilson som blev rik på Tradedoubler, samt Jonas Stenberg och Carl Lundgren. Det är en relativt liten aktör som nu utökar sin portfölj rejält i och med denna storsatsning i Västerås. Sedan tidigare driver gruppen bland annat Ystad Saltsjöbad, Falkenberg Strandbad och Hotel Pigalle i Göteborg. Och i likhet med det sistnämnda hotellet är The Steam Hotel mycket konsekvent designat. Det är bjälkar och spakar, plåt och naket tegel.
Inredarna har fattat vad som är Västerås industrihistoria, och det är inte bara Asea/ABB. Längs en tegelvägg står en Bianchi-cykel, ett av de märken som ägs av västeråsaren Salvatore Grimaldi.
Nobelkock driver restaurangen
Restaurangen heter Chamberlin Grill och har en bred meny. Vi beställer en löjromsdominerad förrätt, årstiden till ära. Den är snyggt komponerad med rödlök, som dock borde ha varit färsk i stället för syrad, och västerbottenskräm. Varmrätten blev ryggbiff med svamp och grönsaker. Tyvärr har restaurangen Locavore på 18:e våningen inte öppnat ännu, men väl baren. Västerås har därmed fått sin andra skybar, efter Hotel Plaza – Skrapan i folkmun – som invigdes i början av 1990-talet.
Köksmästaren Niclas Wahlström är en spetsrekrytering för hotellet. Han drev tidigare Restaurang Säsong i Västerås, ansvarade för 2009 och 2010 års Nobelmiddagar och står bakom flera kokböcker.
Trångt i relaxrummet
På sjunde våningen finns spa-avdelningen ”The Voltage lounge”. Här kan man ligga i den varma utomhuspoolen och blicka ut över sjön. Här finns också en underbar inomhuspool med dämpad belysning. I relaxrummet kan man slumra till sprakandet från den öppna elden i mitten av rummet. I spa-avdelningen finns också en bar där man förutom dryck kan beställa sushi, sashimi och andra asiatiska rätter.
Det är tidvis trångt på spavåningen, och hotellet skulle behöva införa något slags begränsning. En första åtgärd skulle kunna vara att bara släppa in hotellgäster. Det skulle också vara trevligt om det gick att bada redan på morgonen, säkert skulle många gilla att ta ett bad före frukost. Och i relaxrummet är alla platser upptagna av enskilda och av par, några lite väl ihopslingrade, som inte visar några planer på att lämna bädden till någon annan.
Spa-avdelningen skulle också behöva ändra sitt tilltal. Du måste duscha innan du går ned i poolen, säger receptionisten innan hon lämnar ut handduken, säkerligen på förekommen anledning. Men det känns ändå lite påfluget – givetvis duschar vuxna människor med någorlunda hyfs innan man går ner i en gemensam pool. Även fliken ”Hygien och regler” på webbplatsen är rätt näsvist formulerad och sänker upplevelsen en smula – ”Tänk på att 1 smutsig person förorenar lika mycket som 30 rena”.
Personalen verkar oinformerad
Redan vid bokningen uppstår en del frågor. Det kommer ett svarsmail där det står att det kontokortsnummer man anger bara är en garanti. En förskottsbetalning måste ändå göras till ett angivet bankgironummer 14 dagar före ankomst. Och för säkerhets skull ett utropstecken. När Di Weekend ringer och frågar hur detta kan komma sig blir svaret att man självklart inte behöver betala något i förskott om man har bokat på nätet – vad har ni fått det ifrån? Det är som om personalen inte känner till vilka mail som sänds ut till gästerna.
Det är lite samma känsla när man inser att det inte finns något sätt att kontakta receptionen från rummet. Förklaringen från personalen: Vi ska snart införa en app som alla ska ladda ned och därifrån kan man ringa receptionen.
Men man ska inte behöva en app för att bo på hotell. Särskilt inte när man befinner sig i ett hus som är helt inrett för avkoppling och som är ett av Sveriges mer lovande spahotell.
