Di Weekend REPORTAGE

Högt pris för kändiskristallerna

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Agaten sägs ha en lugnande effekt. Den finns främst i Indien och Kina, där brytningen och poleringen av stenen rankas som världens farligaste jobb av människorättsorganisationer. Tuber-kulos och stendammslunga har konstaterats hos över en tredjedel av arbetarna.

Kristaller är en växande trend tack vare kändisar, inredare och skönhetsindustrin som utlovar harmoni och positiva vibrationer. Samtidigt bidrar industrin kring samma stenar till utarmning av naturen, exploatering och människorättsförbrytelser.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Jade ska vara bra för finanserna, medan rosenkvarts ökar självkänslan och löser upp inre blockeringar. Ädelstenar, obearbetade mineraler och kristallina material buntas ofta ihop till att allmänt kallas kristaller. Inom new age och mysticism har de alltid ansetts ha inneboende krafter, men på senare år har de blivit populärkulturellt allmängods i vågen av hälso- och livstilstrender. Sångerskan Adele sägs ha botat sin scenskräck med dem och Kim Kardashian behandlat traumat från ett inbrott. 

Det tar lång tid för de vackra stenarna att bildas, tusentals till miljontals år. Så långt är både vetenskapsmän och kristallälskare överens. Men deras vägar skiljs åt när de som tror på kristallernas helande krafter menar att stenarna bildas genom vibrationer från jorden och är därför laddade med energier som kan påverka oss. Kristallernas symmetriska molekylära uppbyggnad anser de är bevis. En annan av deras teorier är att mineralens uppgift är att balansera jordens energiflöden och elektromagnetiska fält och att kristallen därför kan påverka oss på samma sätt.

2017 uppmärksammade New York Times ”den stora kristallboomen”, 2018 beskrevs den som ”årets största wellnesstrend”, med kändisar som supermodellen Bella Hadid och designern Victoria Beckham bland -entusiasterna. Under New Yorks modevecka gav tvillingarna Mary-Kate och Ashley Olsens sina gäster svart turmalin för att mota bort negativ energi och vit kvarts för harmoni och balans.

Det finns kristaller för alla behov – och i alla möjliga former. Man kan dricka ”renande” vatten från flaskor med tillsatta kristaller, köpa inredningsdetaljer, sexleksaker eller ansiktsmassageredskap gjorda av kristaller. Eller jadeägg att föra upp i vaginan, om man är ett fan av Gwyneth Paltrows livsstilsföretag Goop.

Att det inte finns något som helst vetenskapligt belägg för kristallernas påstådda egenskaper har inte hämmat efterfrågan, tvärtom. Försäljningen av kristaller och ädelstenar (bortsett från smycken och juveler) har fördubblats i USA sedan 2014 och genererar flera miljarder kronor om året. 

FAKTA
Kristaller & ädelstenar

Kristaller bildas av mineraler, oftast en enda sorts mineral där molekylerna radat upp sig i en regelbunden struktur. Den färdiga kristallen delas sedan in i en av sju olika grupper av kristallformationer, beroende på vilken mineral den bildats av. Vanligast är kvarts. Den finns i flera former och färger, som rosenkvarts (rosa), jaspis (röd) och ametist (lila). Dessa kan sedan slipas för att få en mjuk och len yta.

Kristaller bildas långt ned i jordens inre och tar ofta lång tid på sig eftersom flera förutsättningar krävs, som extrem temperatur och högt tryck. I jordens inre finns också magma, en flytande mineral. Med tiden färdas magman upp mot jordens yta, då tar kristallen sin slutgiltiga form.

Det finns inga tydliga gränsdragningar för vad som ska kallas ädelsten och inte. I allmänhet är det en sten som används för utsmyckning i -första hand och som värderas utifrån kriterierna skönhet, hållbarhet (det måste kunna bearbetas till ett smycke) och sällsynthet. Hit hör i regel -diamant, safir, smaragd och rubin. De flesta ädelstenar är också mineraler.

VISA MER

Trenden märks också i Sverige, i samspel med en växande wellness-industri. Svenska Elle Decoration tipsar till exempel om hur man inreder med ”trendiga kristaller”.

Eftersom kristallerna tillskrivs helande och lugnande egenskaper används de också inom hudvård, som hos exklusiva märken som Bliss, Kora, La Prairie och Herbivore Botanicals och svenska Mette Picaut. Då i pulveriserad form utblandad med glycerin.

Farlig framställning

Men baksidan är allt annat än vacker. Bakom varje kristall finns miljöproblem, utarmning och beklämmande ofta oreglerad arbetskraft. 

”Som med de flesta mineraler är det svårt att uppskatta den exakta kostnaden i mänskligt lidande och miljöförstöring, för just den kristallen du håller i din hand, men vi vet att den inte är obetydlig”, säger Payal Sampat, programdirektör för organisationen Earthworks som arbetar med hållbarhet.

Kristaller finns på alla kontinenter, men mest i Afrika och Asien. De ligger långt ned i jorden, ibland flera kilometer, och extraheras genom blästring eller att hacka för hand. Vissa stenar kräver små, smala tunnlar medan andra hittas i stora, öppna schakt. Kristallerna utvinns inte primärt utan oftast som biprodukter från metaller som guld, koppar och kobolt. 

”Utvinningen har alltid miljöpåverkan. Kristallerna ligger inte och väntar på att bli uppdragna. De måste brytas från jordytan, ibland med direkt miljöpåverkan och ofta genom att begå allvarliga brott mot arbetssäkerheten. De ”helar” inte människor och skulle vara mer helande av jorden om de fick ligga kvar där”, säger Payal Sampat.

Stensamlingar går för miljonbelopp

En färdig kristall är resultatet av en lång process som börjar med att vatten och ånga drar ner mineralpartiklar i frakturer i jordens skorpa. Men till skillnad från vad många försäljare låter påskina är kristaller inte förnybara. Efter extraheringen är deras miljö förbrukad och en förnyelse hinner aldrig möta dagens skövlingstakt. Detta är i synnerhet alarmerande när man tänker på att stenar numera också krossas för att användas i hudcremer och hälsodrycker, och därmed inte ens kan återförsäljas.

Resurserna är på väg att helt utarmas. Det är därför entreprenörer som galleristen Daniel Trinchillo passar på att köpa upp sig på kristaller. Han kurerar kristallsamlingar på beställning och säljer dem för mellan en till tio miljoner dollar. ”Eftersom inga kristaller formas längre”, förklarar han i en intervju och likställer investeringar i kristaller med investeringar i konst. 

Han är inte ensam. I dag finns flera gallerier världen över med samma inriktning och resonemang: utarmningen är ett faktum, det är bäst att sko sig. 

Madagaskars främsta export

Madagaskar förser västvärlden med främst rosenkvarts, ametist, turmalin och citrin. 2017 blev ädelstenar och metaller landets största export med en ökning på 170 procent på årsbasis. Ett fåtal gruvbolag sköter utvinningen där 80 procent av kristallerna plockas för hand, mot låg ersättning. 

Arbetet kräver flera dödsfall om året, främst genom att jorden kollapsar och begraver människorna levande. En annan risk är jordskred, som vid ett plötsligt regn. Hur många som dör om året vet man inte eftersom arbetet är odokumenterat. Människorättsorganisationen Global Witness har noterat 18 dödsfall bara i år.

Det är inte den enda faran. När ädelstenarna utvinns för hand, med hacka, skapas dammpartiklar som penetrerar lungorna. Sjukdomen kallas stendammslunga och är mycket plågsam, man beräknar att en tredje-del av gruvarbetarna drabbas. Barnarbete är vanligt, tunnlarna och gruvhålen är ibland bara några decimeter breda och därmed speciellt lämpade för små barn att krypa ned i. 

Ur djupen, som kan vara upp emot fem kilometer, drar man upp stenblock som -väger mellan 50 och 100 kilo. Också detta sker för hand. Ersättningen ligger på tio kronor om dagen, vilket är under medelinkomsten i landet som hamnar på tionde plats över världens fattigaste enligt World Development Indicators. 

Misshandel och barnarbete

Fiona Southward är researcher på det oberoende belgiska researchinstitutet IPIS, och en av de som observerat och dokumenterat kristallutvinning i olika länder.  

ÖB vill ha en allians med näringslivet

”Eftersom jag jobbar med kristaller, ädelstenar och fossiler dras jag ofta till butiker som säljer dem. När jag frågar butiksägaren varifrån de kommer säger de ofta Madagaskar. Det gör mig illa till mods eftersom jag sett vilken miljöpåverkan som extraheringen har på landet. Min erfarenhet från att ha besökt kristallbutiker världen över är att det finns många oklarheter i dokumentationen.”

IPIS har lagt fram flera rapporter kring slavarbete bland kristallgruvor i länder som Republiken Kongo och Madagaskar. Fiona Southward var delaktig i en rapport som lades fram 2018. 

”Vi observerade utnyttjande, misshandel, hälsovådliga arbetsförhållanden och barnarbete, som är en komplex fråga. Barn-arbete är inte helt svartvitt. Vi såg barn, inte äldre än 13 år, som hissades ned i uppenbart farliga tunnlar, men vi vet inte i vilken utsträckning detta sker. Barnen går inte i skolan, många har inte ens en familj.”

”Blodskristaller” från Myanmar

Myanmar exemplifierar ett annat problem som tidigare förknippades med blodsdiamanter. Landet styrdes länge av militärjuntor och räknas som ett av världens minst utvecklade. Här finns framför allt grön jade och röd rubin. Gruvorna kring staden Kachin styrs av militären som har en lång, blodig historia av barnsoldater, inofficiella avrättningar, tortyr och etnisk rensning. En stor del av kristallförsäljningen tillfaller dem som på så vis kan behålla makten. Människorättsorganisationer talar om ”blodskristaller” i Myanmars fall.  

Många av arbetarna i de kilometerdjupa gruvorna är också beroende av heroin, en annan inhemsk exportvara och militär specialitet. Detta för att de inte ska fly arbetet. I en officiell rapport från 2015 skriver Mike Davis, som är Global Witness Asienchef att ”pengasummorna det rör sig om är nästan ofattbara medan förtroendenivån är lägsta möjliga”. 

Fiona Southward menar att det krävs riktlinjer och ansvar för hela produktionskedjan för att komma åt dessa problem. 

”Oetisk framställning kommer bara att öka när efterfrågan växer. ”

Och den ser inte ut att minska. Svenska Kristallrummet har märkt ett signifikant ökat intresse för kristaller. De tror att det beror på healingens popularitet blandat med en fokus på saker med naturligt ursprung och äkthet. Företagets vd Vanya Mårtens köper sina stenar från leverantörer som kan redovisa var stenarna kommer ifrån. 

”De ska kunna intyga att det inte förekommit barnarbete och att det är fairtrade. Men sedan finns det enorma sliperier i Kina och många gruvor i Afrika och där kan vi inte redovisa hela kedjan. Där ber vi i stället leverantören skriva på ett papper som intygar att de arbetat för rättvisa löner. Hittills har ingen vägrat att skriva på.”

Generellt sett har gruvor inte redovisningsplikt över försäljning från biprodukter som kristaller och ädelstenar. Att stenarna sedan säljs vidare till fabriker för att putsas och slipas innan de i sin tur hamnar hos grossister, mellanhänder och återförsäljare gör det i stort sett omöjligt att säga exakt varifrån stenen ursprungligen kommer ifrån. När tidningen New Republic försökte att spåra kristaller som uppgavs komma från vissa specifika gruvor 2017 visade det sig helt omöjligt. Många europeiska och amerikanska importörer köper från grossister som i sin tur köper från andra mellanhänder, oftast via Kina dit till exempel 70 procent av Myanmars export går.

Så vad gör man? 2000 vädjade Global Witness tillsammans med diamantproducerande afrikanska länder till FN om hjälp att reglera diamantindustrin. 2002 instiftades då certifieringssystemet KPCS (också kallad Kimberleyprocessen) för att minska antalet ”blodsdiamanter”, alltså diamanter som finansierar väpnade konflikter. 

Att samma typ av regleringar skulle kunna ske kring kristaller är inte omöjligt, men mindre troligt eftersom de omsätter mindre pengar än diamanter. En reglering i kristallindustrin skulle snarare krävas från kunder och inköpare. Eller att kunder i första hand köper från lokala gruvor. Sådana finns också i väst, till exempel på flera platser i USA. 

Jag inbillningscyklar till Albanien två dagar i veckan

Eller så kan man försöka hitta en annan typ av talisman, och försöka skaffa sig harmoni på ett sätt som inte utarmar jorden och orsakar lidande. Det tycker i alla fall 17 000 personer som hittills skrivit på en namninsamling som ska skickas till Goop för att be dem sluta sälja sin ”medicinpåse” för 85 dollar, med kristaller som har ”renats med salvia, stämts med ljudvågor, aktiverats med mantran och välsignads med Reiki.” Initiativtagaren Kelsey B sammanfattar problemet så här:

”Ingen salvia i världen kan ta bort de dåliga vibrationer som kommer med mänskligt utnyttjande och miljöförstöring.”

Att bryta kristaller är svårt, dyrt och farligt. Det är ett tidsödande arbete som alltid sker under jord. Stenarna ­extraheras för hand, med en yxa och en liten kniv, istället

för med modern gruvteknik.

Under 1970-talets hippievåg, med influenser från österländska traditioner och estetik, fick kristallerna ett uppsving. Först under 2000-talet har efterfrågan ökat så pass att just kristallutvinningen blivit en egen industri. De största producenterna är Indien, Kina, Brasilien och Madagaskar. De är också fyra länder med hög andel oreglerad arbetskraft.

I genomsnitt tjänar en gruvarbetare 0,1 procent av slutpriset på produkten när den sedan säljs i Kina, Europa eller USA.