Di Weekend REPORTAGE

Grått är det nya svarta

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

STILIKON. Artisten Rihanna är en av alla superstjärnor som har provat på "grannylooken". Här under en konsert i Oslo.

Foto: Getty

Modehusen anlitar gråhåriga äldre modeller och bland unga är det trendigt att färga håret silvergrått.

Di Weekend undersöker en tillfällig fluga – eller en politisk markering mot konstruerade skönhetsideal.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Kinas president, tillika ledaren för Kinas kommunistiska parti, 62-årige Xi Jinping, har kolsvart tjockt hår i kammad sid­bena. När partiet träffas ser männen i parlamentet identiska ut: mörk kostym, röd slips, svart hår – oavsett ålder. När forna premiärministern Zhu Rongji, 87 år, slutade att färga sitt hår och lät det gråa ­synas gav det stora rubriker.

Madonnas dotter Lourdes Léon är i dag 19 år. Hennes långa hår är färgat silvergrått. När Lady Gaga för fem år sedan hade långt ljusgrått hår på omslaget till Vanity Fair uppmärksammades det som ännu ett av artistens extrema stilval. Sedan dess har en lång rad kändisar, fotomodeller och modebloggare, som Cara Delevingne, Kelly ­Osbourne, Kylie Jenner, Ellie Goulding, Nicole Richie och Rihanna, följt vad som visade sig vara en ihållande trend. Amazon rapporterade ­tidigare i år en 83-procentig ökning av försäljningen av silvergrå hårfärg. På Instagram har ­hashtaggen #grannyhair över 60 000 bilder, #silverhair närmare 230 000.

För de kinesiska politikerna är det viktigt att ­behålla sin hårfärg för att inte framstå som försvagade och samtidigt smälta in i gruppen. För kvinnorna i 20-årsåldern är färgen subversiv och rolig. Där emellan finns alla som färgar sitt hår över huvud taget – i Sverige 61 procent av alla kvinnor, enligt en nordisk Gallupundersökning.

Att håret grånar är inte bara en reaktion på att hårsäckarna producerar mindre melanin och strån med färre pigment har vuxit ut. Grått hår är också en otvetydig symbol för åldrande. I en kultur där ungdom hyllas som ideal, både i skönhet och på stora delar av arbetsmarknaden, är åldersdämpande attribut en minutiöst exploaterad miljardindustri – hårfärg, anti-age-produkter, klädsel, kosttillskott, hur man ska äta och röra sig för att hindra det hotande förfallet.

”Vår skräck för grått hår hänger samman med att åldrande och gamla människor över lag har så låg status i vårt samhälle och vår kultur i dag. Det förhållandet har bara stegrats sedan efterkrigstidens tonårs- och ungdomskult började dominera mode och populärkultur”, säger Carolina Brown Ahlund, lektor i konstvetenskap vid Uppsala universitet och författare till boken Skönhetens mask.

Färg för 100 miljarder

Tekniken att färga håret på ett någorlunda enkelt och hållbart sätt, utan att först avfärga håret med väteperoxid, kom på 1950-talet. På 1970-talet började hemmafärgning utan ammoniak att säljas. Den kemiska och tekniska utvecklingen av hårfärger har sedan dess förfinats till att effektiv och hyfsat skonsam hårfärg säljs i vilket snabbköp som helst för en hundralapp. Det säljs hårfärg för ungefär 100 miljarder kronor per år globalt, varav för ungefär 900 miljoner kronor i Sverige, enligt Euromonitor, som också konstaterar att en genomsnittlig svensk lägger mer på hårfärg än genomsnittet globalt.

I väst finns en tydlig skillnad mellan män och kvinnor. Här är det mer ovanligt att män färgar sitt hår. Skulle gråhårige Jan Björklund eller Jonas Sjöstedt plötsligt synas med kraftfulla färgade frisyrer skulle det inte tolkas som tecken på ungdomlig styrka. Män kallas ”silverrävar” som har ”salt- och-peppar”-hår. Skådespelare som George Clooney och John Slattery toppar listor över världens hetaste män. Det hänger samman med en konservativ syn på mäns och kvinnors roller. Hos män kan i större utsträckning ­ålder och därmed erfarenhet ses som en tillgång och status. Att tvärtom färga sitt hår – så att det märks – blir ett bevis på fåfänga. Kvinnor där­emot förväntas vara evigt unga och fertila, hur kompetenta de än är i sitt yrke. Grått hår hos kvinnor ses därför snarare som mormorshår och häxhår.

”Att strunta i att färga håret och i stället bära det grått – eller att färga håret grått om man är ung – blir en protest eller reaktion mot genuskonstruktionerna och mot konstruerade ideal”, säger ­Carolina Brown Ahlund.

Äkta grått hår och äldre modeller blir därför en markering i modevärlden. Många modehus, som Chanel, Jean Paul Gaultier och Céline, använder äldre gråhåriga modeller, som Kristen McMenamy, 50, Catherine Loewe, 57, och författaren Joan Didion, 80 år.

"Håret blir svagare"

Frisören och färgexperten Håkan Lindo på salong Haven, har arbetat som frisör i 36 år och har stor erfarenhet av kunder med grått hår. Han tycker inte att han har märkt någon större ökning av svenska kvinnor som bär obehandlat grått hår.

”Av naturliga skäl – håret blir svagare och tunnare i samband med klimakteriet. Få kan ha det tjocka snygga gråa håret som eftersträvas. Med åldern har man inte samma cellförnyelse i hårsäckarna.”

”Väljer man att börja färga sitt gråa hår behöver man upprepa det var sjätte vecka för att undvika en tydlig utväxt. På salong kostar en färgning mellan 1 000 och 1 500 kronor, så det är en investering man får ta ställning till”, fortsätter han.

Att se ut som sångerskan Emmylou Harris, med sin vithåriga man, eller den svenska modellen ­ingmari Lamy med sitt långa gråa hår är inte alla förunnat. Men att det har blivit något ­efter­strävansvärt är nytt.

Hur såg det ut långt innan man kunde färga sitt hår? På 1700-­talet pudrade män och kvinnor sina ­koafferade huvuden. Män bar ­peruk och kvinnor löshår för att få till sina frisyrer. Pomada cementerade lockarna och det vita eller gråa pudret fixerade arrangemanget.

”Alla framstod som ålderslösa i sina gråa frisyrer och det måste ha varit ganska skönt att strunta i hur det äkta håret faktiskt såg ut. I stället ­syntes åldrandet genom avsaknad av tänder och rynkig hy”, säger Carolina Brown Ahlund.

Medan grått hår på den äppelkindade 20-åringen har visat sig vara en oväntat stadig trend, så kommer i längden ingen undan tidens gång.

”Alla vi som håller fast vi hårfärgandet är ju till syvende och sist också förlorare, om man så är ­Silvio Berlusconi eller en medelålders mamma i Sverige. Man försöker bara vinna tid”, säger ­Carolina Brown Ahlund.