Di Weekend REPORTAGE

Galápagos – en fredad zon

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

GALÁPAGOS, Ecuador.

Att resa till Galapágosöarna är som att komma till en gigantisk djurpark. Men på dessa öar i Stilla havet sätts naturens behov i första rummet – här anpassar sig människan efter omgivningarna och djuren.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Känslan infinner sig nästan direkt. Det är något som är annorlunda här.

Galápagos är en isolerad, egen värld. 19 vulkaniska öar som ligger 100 mil från Ecuadors fastland, mitt ute i Stilla havet. Bara fem av öarna är bebodda av människor.

Här finns djurarter och växter som inte lever någon annanstans, som den gigantiska Galápagossköldpaddan som vi möter i en skogsglänta under en vandring på huvudön Santa Cruz. Det är världens största nu levande landsköldpadda, och det är fascinerande att möta den ute i det vilda.

Det finns olika sätt att besöka Galápagosöarna. En kryssning är vanligt och ett smidigt och bekvämt sätt för den som vill ha en paketresa till de riktigt speciella platserna.

Men det går också att uppleva otroligt mycket på egen hand. Vi väljer det alternativet denna gång, både för att själva ha full kontroll och frihet i upptäckandet och för att komma ned i kostnader jämfört med de ofta mycket dyra kryssningarna.

De flesta besökarna anländer med flyg från Quito eller Guayaquil till Santa Cruz och Galápagos största stad Puerto Ayora. Här är mycket som i vilken turistort som helst, med hotell, bilar, souvenirbutiker och restauranger.

Inte klappa sjölejonen

Men på bänkarna i hamnen vilar sjölejonen på kvällen, och turisterna uppmanas att inte gå för nära – och absolut inte klappa dem.

Fiskebåtarna lägger till varje morgon och eftermiddag. Två enkla bord förvandlas plötsligt till marknadsplats med full kommers när färsk tonfisk högljutt delas ut för 5 dollar per kilo. Där är sjölejonen också ett ständigt inslag tillsammans med pelikanerna som försöker norpa åt sig en del av resterna efter fiskarnas fångst.

Mycket finns på gångavstånd från centrum, och ett absolut måste är att promenera till stranden Tortuga bay. Några kilometers vandring på en iordninggjord led, kantad av uråldriga kaktusar och slingrande genom ett häpnadsväckande landskap.

Och så plötsligt kliver vi rakt ut på något som inte kan kallas för något annat än en drömstrand. Den karga omgivningen har på ett ögonblick förvandlats och vi promenerar nu över bländande vit sand som nästan inte ens känns under fötterna. Så len är den.

Dinosaurier i miniformat

Här och var omkring oss solar havsleguanerna, denna speciella art som endast finns här på Galápagosöarna. Vi kommer att träffa på dem på många platser under våra veckor på Galápagos. Ofta får vi försiktigt kliva över dem på stigar, klippor och vägar där de har parkerat sina kroppar. De ser snarast ut som dinosaurier i miniformat. Eller så simmar vi med dem i vattnet, där de ser så otroligt mycket smidigare ut än när de klumpigt rör sig på land.

Havsleguanen är nämligen den enda av våra nu levande ödlor som både lever i havet och hämtar sin föda i havet.

I september 1835 klev biologen och forskaren Charles Darwin i land här, under sin jorden runt-resa med HMS Beagle. Hans syfte med resan var att studera naturen, och just Galápagosöarna kom att göra ett särskilt starkt intryck på honom och gav stor inspiration till den kommande revolutionerande boken Om arternas uppkomst.

Även efter Charles Darwin har mycket forskning bedrivits på Galápagosöarna.

Eftersom öarna är så isolerade finns här en mängd kräldjur och fåglar som enbart lever just här.

Samtidigt är det just det unika med Galápagos som också är öarnas största hot. Antalet besökare som vill uppleva denna sällsamma natur är stort och det påverkar naturligtvis miljön.

Trots många vädjanden på skyltar runtom på öarna går många för nära de vilda djuren och många försöker rentav klappa dem, vilket kan få stora konsekvenser. Som att en sjölejonmamma slutar att ta hand om sin unge för att ungen luktar människa efter att ha blivit klappad på.

Plockar upp plastskeden

Naturturismen på frammarsch

Samtidigt är turismen extremt viktig för ögruppens ekonomi, både för bevarandeprojekten för djur och natur, liksom försörjningen för de fastboende.

Det är fantastiskt att uppleva en plats där lokalbefolkningen är så måna om naturen som här. Som på den utflykt vi deltar i till spektakulära Los Tuneles på ön Isabela. Då råkar en person på en annan båt av misstag tappa en plastsked i havet. Vår kapten uppmärksammar detta, stannar vår båt, backar tillbaka tills vi är i jämnhöjd med skeden som sedan en av våra besättningsmän plockar upp ur havet.

Det finns verkligen en stor omsorg om det unika som dessa öar har, och det ger ändå visst hopp, även om hoten mot Galápagos natur är många. Och då inte bara från turister på plats.

Ön Isabela blir vårt andra stopp under Galápagosresan, och om det nu ens är möjligt eller rättvist att gradera och jämföra Isabela och Santa Cruz med varandra, så kanske det ändå är här vi kommer ännu närmare det som känns som essensen av Galápagos.

Isabela liksom drabbar oss på en gång.

Stränderna verkar aldrig ta slut. De går från att vara paradisiska med eldiga solnedgångar och perfekta för långsamma barfotapromenader där vi bara möter våra egna fotspår på vägen tillbaka, till att erbjuda plötsliga, karga avbrott i allt det vita med vassa, svarta klippor där havsleguanerna breder ut sig.

Byn Puerto Villamils gator består också av sand. Utbudet av shopping och restauranger är betydligt mindre än i Puerto Ayora på Santa Cruz, på ett för oss positivt sätt. Det är mindre och enklare. Närmare.

Det är fridfullt att gå förbi lagunen i utkanten av byn och beskåda de rosa flamingorna som står där på ett pinnsmalt ben, till synes oberörda av hettan.

Simma med pingviner och sjölejon

En favoritplats blir Concha de Perla, belägen på gångavstånd från Puerto Villamil. En vik för lugna simturer där vi har turen att få simma med både pingviner och sjölejon.

Gång på gång infinner sig känslan av att vi har åkt på ett flera veckor långt besök i en djurpark, med den viktiga skillnaden att detta är den vilda naturen, de vilda djuren.

Det är dem vi besöker, i verkligheten.

Båtutflykten till Los Tuneles, som ligger på Isabelas södra kust, liknar inget som vi någonsin har upplevt tidigare. Den vulkaniska naturen ser nästan ut som ett månlandskap. Här och var ur de säregna klippformationerna skjuter kaktusarna ut, som gröna, lätt krokiga spett.

Havets vågor slår upp mot bergskanterna omkring oss, men vår skicklige kapten tar in oss i en vik där vi snorklar ned i grottor. Med hjälp av vår guide får vi se många vitfenade revhajar, en häftig upplevelse.

Bali bortom beachen

Vi simmar också med havssköldpaddor och under en vandring uppe på klipporna kommer vi nära den ovanliga och för Galápagos så karakteristiska fågeln blåfotad sula.

Omtumlande och lärorikt

Åter på Santa Cruz och i staden Puerto Ayora blir kontrasten tydlig från Isabelas lugn till den kommers som är betydligt mer närvarande här. Souvenirbutikerna är många och i restaurangutbudet hittar vi både sushi, italienskt och hippa frukostställen. Något som gör att staden stundtals känns betydligt mindre genuin än vad många besökare troligen har förväntat sig.

Men viker man bara av från huvudgatan märker man redan vardagslivet på ön. Kvinnor gör piroger och säljer i gatustånd för 1 dollar styck. Öns fiskare jobbar på med sina båtar och nät.

Och sjölejonen, alla dessa sjölejon. Pelikanerna, och revhajarna som syns när gatlampornas sken sprids från hamnens pir och vidare ut i det kvällsmörka vattnet nedanför.

Galápagos är omtumlande, lärorikt och nära. Rikt, vilt och levande.

Och oförglömligt, för den som en gång har fått uppleva denna unika plats på jorden.