Di Weekend REPORTAGE

Fyndplats Slussen

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Sveriges största arkeologiska utgrävning någonsin är en resa 800 år tillbaka i tiden.

Patrik Olsson

Det omdiskuterade Slussenbygget är i dag en djup och bred grop i centrala Stockholm. Men på botten av den gömmer sig fynd som redan skrivit om stadens historia. Sveriges största arkeologiska utgrävning någonsin är en resa 800 år tillbaka i tiden.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Solen steker när kullerstensgolvet sakta sopas fram. Sten för sten. I en gigantisk grop av grus och damm har ett pompejanskt motiv sakta uppenbarat sig. Fast kolonnerna är moderna stöttepelare av järn, och tegelgrunden betydligt yngre än den italienska staden som, år 79 efter vår tideräkning, begravdes i ett tjockt lager av vulkanaska.

”Det här har varit ett kokhus som byggdes under tidigt 1750-tal. Fram till 1840 var det förbjudet att elda ombord på båtarna i Stockholms hamn, så besättningen fick gå i land för att laga mat”, säger Kenneth Svensson, chefsarkeolog på Arkeologikonsult.

Med hjälm på huvudet och neonfärgad säkerhetsväst har han tagit sig ner till den del av Slussenområdet som tre av hans kolleger just nu håller på att gräva fram. Ett tiotal meter högre upp gapar det lilla som är kvar av den legendariska ”gula gången” ihåligt. En bit bort river en maskin ner väggar och golv så att armeringsjärnen hänger ut ur betongen som långa ormar. Och mitt i alltihop kan man följa i en 1700-talsmänniskas fotspår, ner för de tre trappstegen och in i det forna kokhuset.

”Men se upp!”, varnar Kenneth Svensson och pekar mot två långa, rostiga stänger som sträcker sig på lagom snubbelhöjd över första trappsteget.

”Det är järnen som höll upp dörren förut. Träet har multnat men de är kvar.”

FAKTA
Knutpunkt i 5 olika skepnader

Drottning Kristinas sluss Invigningsår: 1642

Innan den första slussen byggdes halades båtar, mot en avgift, genom vattenpassagen mellan Gamla stan och Södermalm.

Det var krångligt, därför anlades en första sluss.

Christopher Polhems sluss Invigningsår: 1755

I mitten av 1700-talet byggdes en ny, modern sluss då den gamla slussen inte gick att reparera längre. När den andra slussen ­invigdes hade dess konstruktion föregåtts av nästan 50 år av diskussioner och utredningar.

Nils Ericsons sluss

Invigningsår: 1850

När den andra slussen blev för liten påbörjades bygget av en tredje, under ledning av Nils Ericson som tjänstgjort vid anläggandet av Göta Kanal. Delar av den tredje slussen har funnits kvar fram till i dag.

Karl Johan-slussen

Invigningsår: 1935

Den ökande bilismen i början av 1900-talet ledde till trafikproblem vid slussen. En ny konstruktion krävdes, som tog hänsyn till bil-, buss-, spår- och sjötrafik. Sam­tidigt som klöverkonstruktionen byggdes också en ny sluss.

Nya Slussen

Invigningsår: 2025 (planerat)

Började byggas 2016 och kommer att få en ny, modern sluss för ­båttrafik.

VISA MER

De arkeologiska utgrävningarna vid Slussen i Stockholm startade med ett förarbete 2013. När det omdebatterade Slussenbygget påbörjades 2016 fortsatte utgrävningarna och allt eftersom den gamla Slussen rivs kommer arkeologerna nu åt nya områden. Centimeter för centimeter läggs nya bitar till pusslet av Stockholms historia. När bygget står färdigt 2023 – om allt går enligt plan – ska också den historiska kartläggningen av platsen vara klar. Med en tidshorisont på tio år innebär det att Slussen är den största arkeologiska utgrävningen i Sverige någonsin.

”Det häftigaste är att vi får en bild av hur människor före oss har levt på den här platsen. Varje gång vi får fram lämningar är det en riktig wow-känsla”, säger Kenneth Svensson.

1930-talet en blind fläck

Förberedelser har varit A och O. Inför projektet har man gått igenom området med hjälp av olika källor. Gamla kartor över hur Slussenområdet utvecklats över tid har lagts över varandra för att visualisera evolutionen. Information från skriftliga dokument som lagtexter och reseskildringar har sedan fått fylla i bilden av hur området vuxit fram.

”I stora drag visste vi vad vi skulle kunna hitta, men vi visste inte hur mycket som skulle vara bevarat”, säger Kenneth Svensson.

För från 1930-talet, då den gamla fyrklöver-slussen som nu ligger i ruiner byggdes, finns ingen ­dokumentation. Det är oklart om det ens gjordes någon arkeologisk utgrävning då. När man nu satte spaden i marken visste ingen vilka fynd som gömde sig i jorden.

”Men mycket här visar sig vila på fyllnadsmassor, där man bara öst på jord och grus och byggt ovanpå. Ta Katarinahissen till exempel, den vilar på 23 meter av utfyllnader.”

Precis som att Gamla stan byggdes ut på sopor, har även landytan kring Slussen utökats i omgångar sedan 1600-talet.

”Förr gick det en vik upp nästan hela ­vägen dit upp”, säger Kenneth Svensson, och pekar i riktning mot Katarinabergets branta vägg, där man så småningom ska bygga Slussens nya bussterminal.

Där fann man tidigare i år en träbrygga från 1300-talet, men 300 år senare fyllde man upp den och flyttade kajen till där den ligger i dag.

”Man kan bara föreställa sig den aktivitet som måste ha rått här på 1600-talet. Hästar och vagnar och alla människor som arbetade med att fylla igen viken. Det måste ha varit väldigt likt den aktivitet vi har i dag.”

Mynt och ben bland fynden

Överallt hörs brummande och borrande. Drr-drr-drr, från ett håll. Bonk-bonk-bonk, från ett annat. En riktig kakofoni som inte ens hörselkåporna klarar av att stänga ute.

”Det är speciellt att arbeta i den här miljön, vi brukar inte jobba samtidigt som byggen pågår. Men man vänjer sig”, säger arkeologen Philip Tonemar.

Med fingret skrapar han sedan försiktigt på det ärgade kopparmyntet han precis har grävt fram. Men valören går inte att se. Det är i alla fall från 1800-talet, konstaterar han, precis som många av de andra mynten som hittats i kokhuset och som nu ligger tillsammans i en plastpåse.

Intill har man samlat gamla ben från nötkreatur och Östersjöfiskar som gädda, ­abborre och torsk. Matrester som skvallrar om vad som tillagades här. En fiskekrok har man också funnit, och skärvor i olika färger och storlekar från tallrikar som maten serverats på.

Uthyres: Världens äldsta riksbank

”Min förhoppning är att vi ska hitta äkta kinesisk porslin också, för vi vet att importen tog fart på 1700-talet”, säger Philip ­Tonemar och visar upp en blå-vit bit med tecknade pagoder:

”Men hittills har vi bara fått fram den här riktigt bra kopian, som kanske är från Holland, England eller Sverige, där mycket imitationer gjordes.”

I kokhuset tror man att det har varit varmt och kvavt, för arkeologerna har hittat flera spisar, vilket får dem att tänka att olika besättningar lagade mat här samtidigt. Att det var storkok som puttrade på spisarna härinne vittnar också den enorma kitteln man funnit, som nu är till brädden fylld med jord och sten.

”Det är det häftigaste vi har hittat här. Med den är det ingen tvekan om vad huset använts till”, säger arkeologen Petra Öjhage och fortsätter:

”Men att hela huset är så välbevarat är stort i sig, då kan man verkligen föreställa sig livet här, vilket kan vara svårare vid enstaka fynd.”

Endast Birka överträffar Slussen

Förutom att vara ett ovanligt stort och långvarigt projekt finns ytterligare en aspekt som gör utgrävningen av Slussen unik: här har det funnits bebyggelse i över 800 år, en betydligt längre tidsperiod än på många andra utgrävningar. De äldsta fynden man har hittat är till och med äldre än så. Med sin strategiska placering mellan Mälaren och Östersjön visar härdar, alltså eldstäder, att den här delen av staden använts som rastplats redan under vikingatiden.

”Att vi sedan kan följa historien hela vägen fram till i dag, och se hur staden har vuxit fram, är det jag tycker är allra mest intressant”, säger Kenneth Svensson.

Med en över 40 år lång karriär inom ­arkeologin med inriktning mot vikingatid, medeltid och stadsarkeologi beskriver han Slussen som ett drömuppdrag. Eller näst bäst, rättar han sig.

”På 1990-talet ledde jag utgrävningarna på Birka. Är man intresserad av vikingatid är det oslagbart.”

Första gången ortsnamnet Stockholm omnämns är i ett dokument utfärdat av Birger Jarl 1252. Ungefär en generation ­senare, i början av 1300-talet är det Sveriges största stad och viktigaste hamn. Innanför stadsmuren kring Gamla stan börjar det bli trångt, och 2014 gjorde Arkeologikonsult fynd på Södermalmstorg som helt skrev om Stockholmshistorien.

”Då blev vi riktigt förvånande när vi hittade gator och bebyggelse från 1300-talet som ingen kände till. De var bortglömda, eller i alla fall inte omskrivna.”

Här växte en förstad till Stockholm fram tidigare än vad man förut har trott. De stenlagda gatorna, murade husen och glasfönstren man funnit visar dessutom att det inte var några fattiga arbetare – som de Per-Anders Fogelström beskriver i sin romanserie om Stockholm från 1860-talet och framåt – som bodde här. Tvärtom, Slussenområdet var den tidens Djursholm, där rika köpmän bosatte sig för att slippa trängsel och stank inne i stan. Här i stadens utkanter har man också funnit rester av den tidens industri i form av tranbodar, där man kokade tran till belysningsolja.

”Vi ser tydligt hur urbaniseringen skett i vågor, men hur den här delen av staden också varit särskilt utsatt för historiska svängningar. Från slutet av 1300-talet fram till Gustav Vasa blir kung 1523 är Stockholm ofta belägrat och då har man röjt bebyggelsen här. Så från 1400-talet hittar vi nästan ingenting.”

Inredarens art décodröm i Los Angeles Stadsmur stoppade p-hus

I Slussen-gropen samsas modern teknik och antik bebyggelse, skinande rena hjälmar och ärgade kopparmynt, kraftfulla maskiner och sköra föremål. Varje nytt fynd väcker uppståndelse, bland arkeologerna – men också byggjobbarna, och det är nästan så att bygget stannar upp när ännu ett fynd kommer upp till ytan. Men mycket finns fortfarande kvar att upptäcka.

Senast man gjorde en större utgrävning i Stockholm var i slutet av 1970-talet, när man planerade att bygga ett garage med 350 platser under riksdagen på Helgeandsholmen. Det utdragna projektet fick öknamnet Riksgropen, men när bland annat rester av Stockholms stadsmur från 1500-talets början påträffades fick garageprojektet stå tillbaka. Endast ett fåtal p-platser blev av och Stockholms medeltidsmuseum byggdes i stället.

Skulle ni kunna göra liknande fynd här som påverkar bygget av den nya Slussen?

”Nej, så blir det nog inte. Där var det stadsmuren som förändrade läget. Men längre fram här, omkring 2020, kommer vi antagligen att hitta två av stadsportarna.”

”Det går inte att spara allt”

De mindre fynden man hittills fått upp, som kammar, mynt, bitar av kokkärl och benrester lämnas in till Stadsmuseet och Medeltidsmuseet, där vissa av dem redan finns utställda. När Slussen-projektet är klart kommer man också att göra specialutställningar och en bok med de viktigaste fynden. Men de större fynden, som kokhuset till exempel, är dock svåra att magasinera i något museiarkiv. De dokumenteras i stället väl i ord och bilder. En byggnadsantikvarie mäter också upp dem noggrant och man fotograferar dem så att det går att göra tredimensionella modeller av huset. Sedan rivs de, och när det här ­reportaget publiceras är kokhuset från 1700-talet redan pulveriserat till damm.

”Det går inte att spara allt. Men det är därför det är så viktigt med dokumentation, så att det finns kvar för eftervärlden. Tanken nu är att när de bygger om Slussen nästa gång, om ungefär 100 år, kommer vi att ha finkammat området så väl att det inte finns särskilt mycket kvar att hitta.”