Di Weekend REPORTAGE

Från Maine till Malmö

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

RUM FÖR KONST. Sekelskiftesvåningens 227 kvadratmeter är fördelade på sex rum och kök. På väggen bakom hemmakontoret syns vännen Edward Jarvis målning Anna själv tredje och en trärelief av fadern Leo Ketter. I hörnet Clay -Ketters verk Constellation, en parafras på suprematisten Kazimir -Malevitjs Svart kvadrat från 1915. Längst upp över det vackra -kabinettet, hustrun Jennys släktklenod, hänger en av Clay Ketters första spackelmålningar från tidigt 1990-tal.

Fredrik Sweger

Clay Ketter slår upp dörren till hemmet i Malmö och gör rent hus med varje bohemisk konstnärsmyt. Nog är väggarna täckta av hans internationellt hyllade verk. Men det är livet som styr hemmet, inte konsten.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

”Idén att konstnärer bor i ateljén och arbetar på konstiga tider, för mig är det inte ett hållbart sätt att arbeta. Jag tar hunden med mig till jobbet varje morgon, kommer hem och lagar middag”, säger Clay Ketter.

Han är strax på väg till den gamla skolan i Stora Uppåkra, mitt på åkrarna mellan Malmö och Lund. Det är där han skapar skulpturerna och bilderna, som intagit såväl Moderna Museet i Stockholm som Londons och New Yorks konstscener. Nyss öppnade han höstens utställning på Galleri Kant vid Kongens Nytorv i Köpenhamn, vilken pågår till och med den 4 november.

Ändå är sekelskiftesvåningen tveklöst formad av Clay Ketters och hustrun Jenny Mark Ketters konstnärliga blick. Där finns också gott om plats för tonårsdöttrarna Clara och Märtha, och tillfälligt utflugna Fanny som studerar på ett liberal arts college i New York.

Hunden Charlie bjuder ivrigt in till husesyn, från vardagsrummet med sina originalstuckaturer till den magnifikt bevarade serveringsgången och matsalen där Jennys lampor, sinnrikt konstruerade av linjaler, pennstumpar och garn, lyser upp två rejäla bord. Till vardags arbetar hon med verksamhetsutveckling och kommunikation på en civilsamhällesorganisation. I hemmet får hon utrymme för sin kreativitet. Det är hennes arbetsbord, fyllt av penslar och färger, som väntar i sovrummet.

”Det var Jenny som hittade den här lägenheten i Trekungahuset, byggt av bankirer år 1907. Då hade huset länge delvis använts för kontor och företag. Det var en fantastisk möjlighet vi fick. Men lägenheten saknade fungerande badrum och köket var ett brokigt schabrak”, säger Clay Ketter.

FAKTA
Clay Ketter

Född: I Brunswick, Maine i USA 1961.

Gör: Konstnär, bor i Malmö ocharbetar i Stora Uppåkra.

Familj: Hustrun Jenny som arbetar på IM, Individuell Människohjälp i Lund, döttrarna Fanny, Clara och Märtha.

Bakgrund: Konstutbildning i New York. Kom till Sverige 1988, ägnade sig först främst åt musik. Driver sedan länge en musikstudio vid ateljéni Stora Uppåkra. Fick sitt genombrott under 1990-talets mitt. Har sedan dess ställt ut flitigt nationellt och internationellt.

VISA MER

Lämnade egenrenoverad "länga"

Hit flyttade familjen för sex år sedan, när längtan in till staden blev för stark. Bakom sig lämnade de skånelängan i Lilla Uppåkra som de 20 år tidigare själva renoverat från jordgolv till nock. Det var ett hem präglat av barnfamiljens behov. De tre döttrarna föddes i tät följd från 1996 till 2001, samtidigt som Clay Ketters konstnärskap genomgick en explosiv utvecklingsfas. Från att ha haft ateljé i en lada ute på gården, köpte de i början av 2000-talet sekelskiftesskolan som stod tom i grannbyn Stora Uppåkra. Här fick han äntligen utrymme för storskaliga skulpturer, med separata rum för fotografi och scanning, verkstad och måleri. Men också för en professionell musikstudio, där artister som Joakim Thåström och Christian Kjellvander har spelat in.

Sedan åren på konstskolan i New York har han ett starkt musikengagemang. När han 1988 följde kärleken Jenny till Lund, var det som trummis i olika popband han började sin bana i Sverige.

”Mycket av vår inredning har följt med från tiden då vi skaffade barn. Livet tar över. Vi är inte så intresserade av designprylar”, säger Clay Ketter.

Far och son i samarbete

Samling runt konsten

I stället dröjer han framför den tyskfödda skånska konstnären Helmtrud Nyströms målning, som hänger över den öppna spisen.

”Jag gillar hennes bilder mycket för de är målade på ett så ärligt sätt. Och figurerna är alltid så konstiga, se bara på de två i bakgrunden med blå ansikten”, säger han förtjust.

Ovanför skrivbordet som utgör hans hemmakontor blickar en snidad uggla ut över vardagsrummet. Det är Clay Ketters far, Leo, som gjort träreliefen i hemmet i New England. Han var ingenjör men ägnade sig gärna åt konst på fritiden. För några år sedan gick han bort, men hann samarbeta med sonen i ett par verk. Ett av dem, med titeln Phant håller fortfarande på att ta form i ateljén, där faderns skulpterade träögon fogas in i ett gåtfullt porträtt.

Hemma i Malmö strömmar ljuset in i de generösa rum som under några år på 2000-talet rymde ett galleri. De är med andra ord som gjorda för de många konstverk som pockar på uppmärksamhet. För den som kan sin Clay Ketter blir väggarna en karta över hans karriär, med start från genombrottet vid 1990-talets mitt, då amerikanen med sina verk gjorda av byggmaterial snabbt blev en av Sveriges mest uppmärksammade konstnärer. Här hänger en av hans första spackelmålningar, liksom de färgmättade collagen av isärplockade dockskåp. I sovrummet finns fotografierna som med rå skönhet skildrar blottade husgrunder efter orkanen Katrinas förödelse i New Orleans år 2005.

”Jag gillar att samla en mängd saker och idéer, det jag tidigare gjort utgör ett slags vokabulär att bygga vidare på”, säger han och reflekterar kring begrepp som kulturarv, empati, förnekelse och förlust.

Vi sitter i det nyrenoverade köket och pratar om boende, konst och filosofi. I Clay Ketters fall flyter gränserna lätt samman. Själv envisas han med att betona sitt arbetes handfasta och praktiska aspekter.

”Jag är väldigt medvetet intresserad av form, material och ytor, hur gestaltningen går hem.”

En uppvisning i inramning

Hemmet skiljer sig från konsten

Han försörjde sig också en period också som snickare och hantverkare. Likväl är det tydligt hur hans konst ständigt rymmer spår och lämningar av människors vardag, deras hem och drömmar, samhällen och liv. Inte sällan tycks det handla om en frånvaro, när han i tomma skåpsmoduler och brottstycken av rivningsfasader lyfter fram vad som återstår när allt väsentligt skalats bort. I det egna hemmet, som till brädden är fyllt av konst, möbler och böcker, råder dock motsatt princip.

”Mina skulpturer är strippade estetiskt. Vårt hem är något annat. That is art, this is life”, säger Clay Ketter.