Di Weekend REPORTAGE

Feministisk konst rör upp känslor

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

I konsthistorien har kvinnliga motiv och kvinnokonst ansetts mindre viktig eller seriös. Det vill Carmen Winant ändra på.

Martina Huber

Bilder på födande kvinnor och Metoo-rörelsen fick fart på den feministiska konstnären Carmen Winants karriär. I sina verk vill amerikanskan belysa kvinnors vardag. Men varför har hennes konst klassats som kontroversiell?
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Längs väggarna i utställningssalen håller en bildkavalkad på att växa fram. En efter en hänger amerikanska Carmen Winant upp de 22 pannåerna, täckta av ett sammelsurium av omkring 500 bilder på kvinnor. Leende, sittande, nakna kvinnor och närbilder på kvinnokroppar. Men ingen av bilderna är här på galleri Stene Projects av en slump.

”Allt handlar om att hitta rätt bild. Det är tidsödande, petigt och i bland frustrerande. Som med den här”, säger hon och pekar på en gulnad tidningsbild.

”Jag visste att jag hade den någonstans, men hade inte sett den på flera år. Jag fick vända upp och ned på massor av grejer för att hitta just den.”

Som konstnär samt professor i konsthistoria och visuell kultur vid Columbus College i Ohio har hon en tydlig idé om hur hon vill ha sina verk. Det ska vara en balanserad mängd bilder så att ögat kan svepa fritt över kompositionen. Hennes kvinnoporträtt ska vara komplexa och icke-tillrättalagda. På samma sätt bjuder konstnären, som har sin första soloutställning i Europa, lättsamt in till scener ur sin egen vardag.

”Hemma har jag en åtta månader gammal bebis, så jag måste pumpa bröstmjölk hela tiden. Men det första som hände här i Stockholm var att min elektriska bröstpump sprängdes eftersom spänningen är mycket högre här än i USA. Då var det kris, men nu har jag fått tag på en manuell.”

MoMA köpte verket

Carmen Winant är en relativt ny stjärna på konsthimlen. Genombrottet kom i våras, när hon ställde ut på MoMA i New York, där hon i verket My Birth tapetserat väggarna i en korridor med motiv av barnafödande. Gravidmagar, födande kvinnor, nakna bröst, närbilder på amning och nyförlösta bebisar. Ett lapptäcke av 2 000 svartvita bilder, färgfoton och bleknade sepiatoner. Vykortsstora bilder bredvid frimärkssmå. Ett verk som MoMA sedan köpte in, och som skapades efter att Carmen Winant själv fött sin förste son.

”När jag fick barn blev det än mer uppenbart för mig hur sjukt lite man talar om allt kring barnafödande, mens och kvinnors kroppar. I konsten är det motiv som sällan syns, trots att det tillhör vardagen för mer än halva jordens befolkning.”

Vad tror du att det beror på?

”Genom konsthistorien har kvinnliga motiv och kvinnokonst degraderats, ansetts som mindre viktig och seriös. Det har bidragit till att göra kvinnors vardag till något man sopar under mattan, som blivit osynlig i många kulturer.”

Mänskligt – men kontroversiellt

Ett bevis på det var de starka reaktioner Carmen Winants förlossningsverk väckte när det hamnade i det offentliga rummet. Somliga stannade länge, länge och tittade på varje bild, andra gick snabbt med nedsänkt huvud för att inte behöva se.

Ylva Snöfrid hyllar processen

”Vissa grät och berättade att de hade samma erfarenhet som kvinnorna på bilderna, men aldrig hade haft någon att dela det med. Det var fascinerande att se att man kunde reagera så olika, trots att det är ett oerhört mänskligt tema och något som förenar oss alla, eftersom vi någon gång har fötts.”

Att utforska livet som, och vad det innebär att vara kvinna är ett återkommande tema i Carmen Winants konstnärskap. Hon arbetade under flera år som fotograf, och trots att hon numera främst arbetar med kollageteknik, ser hon sig fortfarande som en fotokonstnär, eller möjligen ­kurator, som i timtal kan arbeta oförtrutet för att skapa sina kompositioner. I sitt arkiv har hon i dag över 10 000 bilder, inskaffade på olika loppmarknader och utförsäljningar. Många av dem ligger utspridda på golvet i hennes studio, andra är indexerade och katalogiserade efter kategori: dansare, mammor, kroppskontakt, amning och så vidare.

”Det är den typen av motiv jag dras till, som väcker min nyfikenhet och visar komplexiteten i att vara kvinna. Men jag bestämde mig aldrig för att bli feminist eller göra politisk konst. Det är snarare så att jag aldrig haft något annat alternativ.”

”Wow – det visste jag inte!”

Engagemanget fick Carmen Winant med modersmjölken. Hennes mamma växte upp under 1960- och 70-talet när feminismen tog fart som politisk rörelse. Som aktiv ­feminist tog hon sina unga döttrar med på politiska marscher i Washington DC. För mamman var det också viktigt att tidigt upplysa om kroppsidentitet, gränser och rätten att bestämma över sin egen kropp.

”Till exempel om jag och min syster bråkade och det slutade med att hon slog mig, då kunde mamma säga ’det där är Carmens kropp, du har din egen’. Så i stort och smått präntades feminismen in i oss, och eftersom jag inte visste något annat, växte jag upp med en tro att alla mammor var sådana.”

I dag ser det politiska landskapet annorlunda ut. I Sverige har det, de senaste fem åren, dykt upp allt fler böcker som handlar om pms och mens. Amning i offentliga miljöer är, i princip, en ickefråga och redan 1979 spelade den blivande grundaren av Feministiskt initiativ, Gudrun Schyman, in sin sons förlossning som i dag finns att se på Youtube.

”Wow! Det visste jag inte”, säger Carmen Winant när Fi-ledaren kommer på tal.

Nestorn slår igenom

”I USA vet jag inte om det skulle gå att en politiker publicerade en sådan video. Vi är mycket mer konservativa i jämförelse. Det är därför jag tycker att det är så viktigt att försöka bidra till att karva ut den här typen av visuell historia.”

Metoo-rörelsen har blivit en politisk kraft. Hur ser du på det?

”Den bidrar till en viktig debatt. När jag först började göra feministisk konst var det inte på modet. Nu är det superhett. Men det gör mig också lite orolig över att feminism ska bli urvattnat och mainstream. Jag vill att det ska vara en kraft som är radikal och skapar förändring på riktigt. Vi får se hur metoo utvecklas.”

Så länge fortsätter Carmen Winant på sin utstakade väg. Att göra feministiskt konst, där estetik och att statuera exempel är jämbördiga. I det stora och det lilla. I ett helt utställningsrum, eller i en story på instagram där hon i en serie videoklipp häller ut all bröstmjölk hon pumpat ut under sin Stockholmsvistelse.