Di Weekend REPORTAGE

Den gåtfulla ålen gäckar forskarna

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

NY SKEPNAD. Efter resan med strömmarna från Sargassohavet till Europas kuster har ållarverna genomgått den första metamorfosen till genomskinliga glasålar.

Philipp Schulze

Ålen har genom årtusenden konfunderat forskare. I dag är ålfrågan naturvetenskapens heliga graal. Patrik Svenssons bok om mysterierna kring den långsmala fisken har blivit en internationell skräll.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Ålfrågan är lika hal som en fysisk ål. Den som någonsin försökt greppa en ål vet att det nästan inte låter sig göras. Även om man hinner få tag om den långsmala fiskkroppen ska man lyckas stå emot ett vildsint krumbuktande. Ålen låter sig inte gärna betvingas.

Kanske är det därför vi fortfarande inte vet om den verkligen simmar hela vägen till Sargassohavet, nordost om Kuba och Bahamas, för att fortplanta sig. Ingen människa har nämligen sett en ål i Sargasso­havet, varken död eller levande.

Var den europeiska ålen – vars latinska namn är Anguilla anguilla – verkligen fortplantar sig, hur det går till, vart den sedan tar vägen och framför allt varför den simmar 700 mil för att göra det, är grunden i det som kallas ålfrågan, en vetenskaplig såväl som filosofisk gåta som gäckat forskare i årtusenden. Ålfrågan är naturvetenskapens heliga graal.

Denna mystiska fisk är numera även föremål för en litterär sensation. Boken Ålevangeliet ges ut i Sverige först den 16 augusti, men var redan i våras såld till 33 länder. I USA slogs nio förlag om rättigheterna, vilket resulterade i att förskottet blev större än någon enskild debutbok tidigare har tingat på agenturen Bonnier Rights.

Bakom boken står Patrik Svensson, en 46-årig tvåbarnsfar som helt uppen­bart är tagen av uppståndelsen.

FAKTA
Vid vilken ålder ...

... ålen simmar tillbaka mot Sargassohavet och blir könsmogna blankålar varierar. Man har fångat blankålar som har varit mellan 8 och 57 år. Hur ålarna vet att det är dags är ett mysterium.

Fångade ålar genomgår aldrig den sista metamorfosen till blankål. Den sker ­enbart om den får simma tillbaka till Sargassohavet.

Ingen människa har någonsin sett en ål i Sargassohavet, varken död eller levande. Inte heller ålens ägg.

Den europeiska och amerikanska ålen är olika arter, men föds på samma plats. Någonstans på resan skiljs de åt och simmar åt olika håll.

Källa: Ålevangeliet, av Patrik Svensson.

VISA MER
FAKTA
Ålen fortplantar sig ...

... i Sargassohavet och här kläcks också äggen. Larverna transporteras med havsströmmarna till Europas kuster. Resan tar 1-3 år.

När de når Europa har larverna genomgått den första metamorfosen till små genomskinliga glasålar. De är en lokal delikatess i framför allt Baskien och Frankrike. De som inte fångas som glasålar simmar vidare in i sötvattendrag, och genomgår en andra metamorfos till gulålar. Gulålar kan leva i uppåt 50 år i samma vattendrag.

Vid någon tidpunkt, oftast mellan 6-12 års ålder (men det kan dröja 50 år), börjar gulålen simma tillbaka mot Sargassohavet. Resan tar mellan 6 månader och 1,5 år, och på vägen genomgår den sin sista metamorfos, till blankål, även kallad silverål. Först nu utvecklas ålens könsorgan. När den når Sargassohavet fortplantar den sig, därefter dör den.

Källor: SLU Aqua, Havs- och vattenmyndigheten, Världsnaturfonden.

VISA MER
FAKTA
Hotad art

Ålen är akut hotad, främst på grund av tre mänskliga faktorer:

Fiske av glasål längs sydeuropeiska kuster.

Vattenkraftverk – ålen fastnar i turbinerna på väg tillbaka mot Sargassohavet, och får aldrig möjligheten att fortplanta sig.

Fiske av blankål längs nordeuropeiska kuster.

I Sverige står dessa mänskliga faktorer för 65 procent av dödligheten bland ålar. För att ­beståndet ska kunna återhämta sig behöver siffran sänkas till 38 procent.

Källa: Havs- och vattenmyndigheten.

VISA MER
FAKTA
Kan uppnå hög ålder

I 155 år ska Branteviksålen ha levt i en brunn. En då åttaårig Samuel Nilsson ska ha slängt ner en ål i brunnen år 1859 för att rensa vattnet på grodor och andra smådjur. I augusti 2014 hittades ålen död i vattnet. På grund av fiskens skick har den exakta åldern varit svår att slå fast.

VISA MER

”Jag är extremt glad, samtidigt känner jag ett behov av att dämpa förväntningarna lite. Det är lite som rysk kaviar – jag har aldrig smakat det, men det kan omöjligt vara så gott som man förväntar sig”, säger han.

Under uppväxten i Skåne fiskade han ofta ål tillsammans med sin pappa. Ålfisket var deras största gemensamma nämnare, och betydelsen av den har blivit större för Patrik Svensson i takt med den klassresa han själv har gjort.

”Jag har väldigt tydliga minnen av hur det såg ut där vid ån, med växtlighet, månljuset och hur fladdermössen flög. Det finns inget trauma eller drama kopplat till minnena. Men jag insåg, när jag fördjupade mig i ämnet, att den här märkvärdiga historien om ålen på något sätt speglar min egen berättelse om ursprung och arv – frågan om var man kommer ifrån och vart man är på väg. Och det var det som blev boken”, säger Patrik Svensson.

Gåtfull livscykel lockar forskarna

Norske Lars Mytting och svenske Gunnar Wetterberg har på senare år haft otippade försäljningssuccéer med sina nischade fackböcker om ved respektive träd. Ålevangeliet hakar på trenden men är, precis som ålen själv, svår att definiera. Boken är lika mycket populärvetenskap som filosofi, en barndomsskildring såväl som en historiebeskrivning.

”Det här glappet mellan naturvetenskap och humaniora är onödigt och får gärna tätas igen. Och jag är fascinerad av naturvetenskapen som process. Den handlar om människors förmågor, förhoppningar och begränsningar. Om man går vidare från frågan ’Vad vet vi?’, till ’Hur vet vi det?’, hittar man ofta väldigt bra berättelser. Det är de jag är ute efter”, säger Patrik Svensson.

Vetenskapsmän som Aristoteles och Sigmund Freud var båda besatta av att lösa gåtan om den europeiska ålen, framför allt de frågor som rörde dess kön och fortplantning. Många ålar har under århundradena fått sätta livet till i forskarnas envetna jakt på dess könsorgan. Länge trodde man att ålen var enkönad. Först 1824 gick det att hitta bevis för att det fanns honor med ägg, och det skulle dröja ytterligare drygt 70 år innan man fann den första ålen med en hanes könsorgan.

Förklaringen är en del av mysteriet som gör ålen så gåtfull, nämligen dess livscykel. Larven kläcks troligtvis i Sargassohavet, och flyter med Atlantens havsströmmar till Europa, där den simmar upp i en å eller en sjö. Där lever den i några år eller uppåt 50 år, innan någonting triggar dess behov av att fortplanta sig, och den långa resan tillbaka till Sargassohavet påbörjas. Under sitt liv genomgår den flera metamorfoser, och det är först under den 700 mil långa resan till lekplatsen som könsorganen utvecklas.

Varför det funkar så här? Det enkla svaret är att forskarna inte riktigt vet. Välkommen till ålfrågan.

Dansk marinbiolog fascinerar

Patrik Svensson beskriver det själv som att ålfrågan ”drabbar en”. Ju mer man lär sig om den, desto mer förbryllad blir man, och det är inte svårt att förstå hur nyfikenheten övergår i besatthet bland de som har försökt besvara den.

En av hans favoritforskare är den danske marinbiologen Johannes Schmidt.

”Det är makalöst hur han seglade runt på Atlanten i 18 år och trålade upp små genomskinliga yngel. Man undrar var den ihärdigheten kommer ifrån”, säger Patrik Svensson.

Det var Johannes Schmidt som 1921 slutligen kom fram till att det måste vara i Sargassohavet ålen fortplantar sig. Men den slutsatsen är inte ­baserad på direkta observationer, utan mer på att det var där han hittade de allra minsta och nykläckta larverna. Någon lekande ål eller ägg hittade han aldrig. Det antas att ålarna dör strax efter fortplantningen, men några döda ålar har heller aldrig hittats i Sargassohavet, varken av Schmidt eller någon annan.

Som lekman är det lätt att bli stressad av ålfrågan. Patrik Svensson verkar dock inte vara det.

”Det finns en stress i att inte veta. Den grundar sig i att vi har en syn på att människan förstår allt. Men det gör vi inte. Det klassiska exemplet är rymdens oändlighet, som är väldigt stressande för många. Ibland måste man bara acceptera och välkomna att vi inte begriper.”

Men du skriver också att vi måste förstå ålen bättre för att kunna rädda den?

»Jag behövde hitta ord för min sorg«

”Det är det stora dilemmat. Den är akut och allvarligt hotad. Så vi måste veta mer om den för att förstå varför den dör ut.”

Vanlig matfisk bakåt i historien

Beståndet av den europeiska ålen har minskat med minst 95 procent de ­senaste 40 åren, och den är rödlistad i Artdatabanken. Trots det pågår fortfarande kommersiellt ålfiske i Sverige längs Östersjökusten och i insjöar – förvisso hårt reglerat, men ändå med tillstånd. Utöver det förkommer även illegalt fiske i okänd omfattning, och enligt Havs- och vattenmyndigheten är de illegala fångsterna ”inte alls försumbara”.

Det görs flera insatser för att bevara ålen. Exempelvis transporteras varje år blankål med lastbil förbi vissa vattenkraftverk, så att ålen inte ska fastna i turbinerna – den tveklöst vanligaste dödsorsaken bland ål i Sverige.

Inom EU är det från och med i år helt förbjudet att fiska ål i hela Europa under tre månader. För första gången omfattas även glasål och fisket i Medelhavet. Men organisationer som Världsnaturfonden anser att tremånadersstoppet är meningslöst eftersom det infaller under de vintermånader då ­ålfisket i stort sett ändå ligger nere.

Ål är historiskt en mycket viktig matfisk, framför allt i södra Sverige. Den är också starkt knuten till ett kulturellt arv i form av fisketraditioner, hög­tider och recept. Att det fortfarande serveras och säljs lagligt fiskad eller ­odlad ål vid julbord, på sushirestauranger eller i den lokala fiskbutiken, ställer den ålälskande konsumenten inför ett dilemma.

”Svenska ålfiskare menar att fisket inte är det stora problemet. Det har de säkert alldeles rätt i. Ålen hotas av klimatförändringar, miljögifter och vattenkraftverken. Men för mig är det ändå en principsak: jag äter inte utrotningshotade djur, och jag tycker inte andra ska göra det heller. Jag hade inte haft något emot ett totalt fiskestopp i hela EU”, säger Patrik Svensson.

Ändå tar du inte ställning i boken. Varför inte?

”Jag vill att läsaren själv tar ställning när de har läst boken. Men det handlar också om att frågan är så komplex. Forskningen kan heller inte riktigt svara på vilket som är det allvarligaste hotet mot ålen och varför den dör. Det är ytterligare en av gåtfullheterna som finns kvar.”

Rekordstort förskott från USA

Till vardags skriver Patrik Svensson för Sydsvenskans kultursidor, recensioner av tv, musik, böcker och film, varvat med snabba nyheter, krönikor och längre essäer. Och det var med en essä om ålens evangelium, inför julen 2012, som han fastnade i ålträsket. Precis som Johannes Schmidt, Aristoteles och Sigmund Freud hade Patrik Svensson svårt att släppa taget om den slingrande ålen när han väl hade börjat fördjupa sig.

”Njutbart för en själv, men jobbigt för ens omgivning att man går runt i två år och bara pratar om ålar.”

Men för ett knappt halvår sedan började Patrik Svensson förstå att han hade skrivit en bok som kunde slå internationellt. Förlagen slogs om de utländska rättigheterna på bokmässan i London i mars.

”Det kom väldigt plötsligt och snabbt. Flera länder tillkom varje dag, och det plingade i min mobil hela tiden. Det var overkligt, dels för att jag satt på jobbet i Malmö och inte kunde göra mig en bild av vad som hände i London, trots att det hade med mig att göra. Dels för att den här processen är så ­väsensskild från arbetet med att skriva boken, som ofta är ensamt och tvivlande.”

Det rekordhöga förskottet från USA tar han med ro.

En svensk romanista på Capri

”Det är inte så att jag blir Zlatan-rik, men det ger mig tid och möjlighet att skriva mer, och det är varje författares önskedröm. Men det kommer inte att förändra mitt liv i någon större omfattning, och det är inget jag önskar mig heller.”

Varför tror du intresset är så stort, särskilt i länder som USA där den europeiska ålen inte ens finns?

”För att jag skriver om ett ämne som till synes är väldigt smalt, men ­använder det för att spegla breda allmänmänskliga ämnen som ursprung, liv och död. Sen tror jag också att det har med klimatfrågan att göra.”

I maj presenterade FNs vetenskapliga expertpanel för biologisk mångfald, IPBES, en rapport som visar att 1 miljon växt- och djurarter hotas av utrotning. Den europeiska ålen, Anguilla anguilla, är bara en i mängden av de som inte kommer att överleva det som forskarna talar om som den sjätte massutdöendet.

”Det femte massutdöendet inträffade för 66 miljoner år sedan. Då dog 75 procent av arterna, bland annat dinosaurierna. Nu händer det igen, men inte för att en asteroid slår ned, utan det är människan som är skyldig. Vi måste förstå vad vi håller på att förlora, det är det enda sättet att kunna göra något åt det”, säger Patrik Svensson.

Vad är ålfrågan för dig?

”Den har kommit att bli nästan existentiell för mig. Det är något med det: varför måste den tvunget tillbaka till sitt ursprung för att fortplanta sig? Den resan speglar för mig allas behov av att förstå var vi kommer ifrån och vart vi är på väg.”