Di Weekend REPORTAGE

Bubbel och bud på svenska välgörenhetsgalan

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Oskar Omne

Tack vare ett stark socialt skyddsnät och 1 procent av BNP i årligt bistånd har svenskarna genom åren litat på att staten tar hand om de behövande. Men nu väljer allt fler förmögna svenskar att på amerikanskt vis engagera sig i filantropi. Hur kommer det sig? Di Weekend fick följa med på Operakällarens årliga välgörenhetsgala, där allvar blandades med skattesmitarskämt.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Tänk dig att åka stridsflygplan lågt sniffande över den mytomspunna vingården Domaine de la Romanée-­Conti, och så vinprovning och lyxmiddag på det för fyra personer. Den här tänker jag inte släppa för under 450 000 kronor”, säger konferencieren ­Steffo Törnquist från scen.

Klockan börjar närma sig midnatt denna måndagskväll där 250 inbjudna gäster samlats för den 13:e upplagan av Operaterassens välgörenhetsmiddag. Ju längre kvällen fortskridit, desto mer actionfylld har budgivningen blivit. Priserna har stegrats i takt med att vinet fyllts på i gästernas glas. Bland annat har ett fotoverk av tatueringskonstnären Cleo Kinnaman ropats hem för 600 000 kronor, och en vecka på en lyxresort på Maldiverna har gått för 150 000 kronor. Men nu tycks det som att en gräns har passerats. Ingen lägger något bud. Till slut räcker kvällens värd Abbe Ibrahim, vd för Operakällaren och grundare av Operakällaren Foundation, upp handen och bjuder 450 000 kronor.

”Men Abbe, det går ju inte, du är ju flygrädd!”, säger Steffo Törnquist från scen.

Då känner sig en herre – som sitter bredvid ­Stephane Dehner, svensk återförsäljare av klockmärket Breitling och den som stått bakom donationen i fråga – nödgad att bjuda 500 000 kronor, för att sedan höja sitt eget bud till 600 000 kronor. Några fler bud blir det inte. Stephane ­Dehner sträcker sig efter champagneflaskan på bordet och fyller på sitt och budgivarens glas. Den upp­sluppna stämningen är som bortblåst för ett litet tag.

Stark trend bland stenrika svenskar

Men Kristin Kaspersen, kvällens andra konferencier, får in alla på rätt spår igen. Hon pratar om hur samtliga närvarande under kvällen är del av en kedja, att var och en kan bidra på sitt sätt, och hur lycklig hon är att själv få vara en länk i den kedjan. När hon sedan intervjuar Cecilia Chatterjee-Martinsen, Sverigechef för Water­aid, den internationella hjälporganisation dit kvällens alla insamlade medel ska gå, påminns vi för en liten stund om varför vi är här.

FAKTA
Opera­källaren Foundation

Samlar in pengar till att bygga vattenbrunnar i Östafrika i samarbete med ­Wateraid Sverige.

Stiftelsen grundades 2006 av Opera­källarens vd Abbe Ibrahim.

Sedan starten har Operakällaren Foundation samlat in över 42 miljoner kronor.

785 miljoner människor i världen saknar tillgång till rent vatten och ­nästan 310 000 barn under fem år dör varje år av diarré­sjukdomar till följd av detta.

VISA MER
FAKTA
Filantropi i Sverige och världen

Ordet filantropi är taget från grekiskan och betyder människokärlek.

Många av USA:s rikaste personer har förbundit sig att ge bort majoriteten av sin förmögenhet till välgörenhet innan de dör. Initiativet ”The Giving pledge” startades av Bill Gates och Warren Buffett 2010 och bland de över 200 påskrifterna finns namn som Mark Zuckerberg, Larry Ellison, Elon Musk och Michael Bloomberg.

En stark trend bland den nya generationen filantroper är att de själva ­engagerar sig djupt i välgörenheten. I Sverige är två kända exempel Klarna­grundaren Niklas Adalberth (Norrsken House som främjar socialt entreprenörskap) och Skypegrundaren Niklas Zennström (Zennström Philanthropies som verkar för ett renare Östersjön).

Bland den äldre generationens stora filantroper i svenskt näringsliv kan nämnas familjen Wallenberg, H&M-familjen Persson, familjen Rausing, ­Robert Weil, bröderna af Jochnick, Percy Barnevik och Antonia ­Ax:son ­Johnson.

Antalet superrika i världen har ökat kraftigt det ­senaste decenniet. Sverige har numera 191 miljardärer, en ökning med 77 procent sedan 2010, enligt Veckans Affärers årliga sammanställning.

De superrikas bidrag spås växa radikalt de kommande tio åren. Forskare från Boston College har förutspått att drygt 30 procent av alla donationer snart kommer från den rikaste 0,5 procenten.

Det svenska statliga biståndet uppgår i år till 51 miljarder kronor. Sverige är ett av få länder i världen som följer OECD:s rekommendation att ge 1 procent av BNP till utvecklings­länder. Nyligen föreslog Moderaterna att det svenska enprocentsmålet borde ­slopas.

VISA MER

”Brunnarna vi kan bygga för de här pengarna räddar liv. I kväll har vi gett 23 000 människor i Etiopien tillgång till rent vatten”, säger hon.

Att bjuda in rika personer till välgörenhets­auktioner, med lockelser som kända artister, mat och vin, för att få dem att öppna plånboken, är ett fenomen direkt taget från filantropins förlovade land: USA. I USA finns det sedan lång tid till­baka en tradition av att företagsledare som blivit förmögna ger tillbaka till samhället, och det är nu ­sedan en tid tillbaka även en stark trend bland den växande skaran stenrika svenskar.

Sverige har länge haft ett starkt socialt skyddsnät, plus att Sverige är ett av få länder i världen som som följer OECD:s rekommendation att ge 1 procent av BNP till utvecklingsländer. Nyligen föreslog Moderaterna att det svenska enprocentsmålet borde slopas. I och med att samhällsstrukturen förändras, statliga verk har privatiserats och befolkningen blivit alltmer individualiserad har också fokuset på att själv göra något blivit större, snarare än att vänta på statliga insatser.

Rika skänker allt mer

Under 2018 skänkte svenska privatpersoner, före­tag och organisationer totalt 11,4 miljarder kronor till välgörenhetsorganisationer med 90-konto, ­vilket innebar en fördubbling jämfört med för tio år sedan, enligt Svensk Insamlingskontroll. Därutöver tillkommer alla donationer som görs till ­privata stiftelser. Alla samhällsklasser i Sve­rige ­donerar mer, dock särskilt den rikaste procenten.

”Det finns ett ökat intresse och engagemang hos dagens entreprenörer att vara med och ta ­ansvar för samhällets utveckling och lösa de många utmaningar som världen står inför. Många som enga­gerar sig inom filantropi bidrar inte bara med pengar utan även med sitt personliga engage­mang i de organisationer som de stödjer eller ­själva bygger upp”, säger Johanna Palmberg, som är forskningsledare på Entreprenörskaps­forum och skrivit flera forskningsrapporter om svensk filantropi.

På så vis är fundraisermiddagar som den på Operakällaren mer av en ”gammeldags” typ av ­filantropi, där det mest handlar om att donera pengar till ett gott ändamål. I USA har en rad framstående entreprenörer som Bill Gates, Warren Buffett och Mark Zuckerberg startat egna välgörenhetsstiftelser och lovat bort stora delar av sin förmögenhet innan de dör. Det har fått efterföljare i Sverige som exempelvis Skypegrundaren Niklas Zennström, som driver en stiftelse för att rena Östersjön, och Klarnagrundaren Niklas Adalberth, som hittills lagt 1 miljard kronor på Norrsken Foundation, det växthus för socialt ­entreprenörskap som han grundade för tre år ­sedan.

”Dagens filantroper tenderar att börja tidigare i livet och söker aktivt upp de ändamål de vill ­stödja. Många har också ett tydligare affärstänk och större fokus på att uppnå mätbara sociala ­effekter, ofta i frågor som ligger dem nära om hjärtat”, säger Johanna Palmberg.

Operakällarens vd Abbe Ibrahim, som själv är född i Somalia och kom till Sverige som elvaåring, startade Operakällaren Foundation efter en resa till Afrika 2006. Syftet med resan var ett bröllop i ­Nairobi, men efter festligheterna besökte han en by i östra Kenya där invånarna inte hade tillgång till rent vatten.

”När man ser nöd på riktigt, när man ser ett barn dö på grund av vattenbrist, då inser man att man måste göra något. Folk i Sverige har länge tänkt: Jag betalar skatt, det är staten som ska ­hjälpa dem i nöd. Så tänkte jag också förr i tiden. Men det håller inte längre. Med Operakällaren hade jag en plattform att verka från”, säger han.

Upplever du att näringslivshöjdarna blivit mer givmilda under de 13 år som du har hållit på?

”Nja, jag ser det mer som att det är döttrarna som fått gubbarna i styrelserummen att få ett samvete. Det är en process att få en börs-vd att titta upp från sina excel-ark och inse att han borde göra lite nytta i världen också. Det räcker inte att bara tjäna pengar åt sig själv.”

”I vårt eget intresse”

Operakällaren Foundations stora årliga väl­görenhetsdag inleds redan på morgonen med ett frukostseminarium. På scen intervjuar Steffo Törnquist långväga gäster som den prisbelönta CNN-korrespondenten Nima Elbagir och freds­kämpen Victor Ochen, samt den förre FN-diplomaten och utrikesministern Jan Eliasson, vilka alla berättar om vikten av rent vatten.

”I varje kris och varje krig som jag har besökt i mina uppdrag har vatten varit ett återkommande tema. Vatten kan vara skillnaden mellan krig och fred”, säger Jan Eliasson, som var med om att ­starta Wateraid i Sverige.

Men kanske störst intryck gör Abbe Ibrahim själv. I en film inspelad i Etiopien tidigare i vår ­tittar han rakt in i kameran och säger:

”Om inte vi rika börjar dela med oss av vår rike­dom, kommer de fattiga börja dela med sig av sin fattigdom.”

Det låter nästan som ett hot och flera av ­åhörarna i den förgyllda salen på Operakällaren skruvar på sig i stolarna. När jag pratar med Jan Eliasson ­efteråt tar han själv upp Abbe ­Ibrahims ”varning” och hyllar den.

”Jag tycker att det Abbe sa var bra. Det ligger i vårt eget intresse att vi löser de här frågorna på plats där behoven finns. Annars kommer vi att få se enorma flyktingrörelser i en skala som vi ­aldrig sett tidigare. Klimatkrisen har satt det här högst upp på agendan för oss alla.”

Finns det en risk att vissa i stället ser detta ”hot” som ett skäl att vilja bygga murar?

”Jo, det är ju tyvärr det vi har sett, där presidenten i USA och på andra ställen spelar på folks fruktan. Men fruktan är aldrig en bra grund för att bygga ett stabilt samhälle på, det har historien ­visat gång efter gång”, säger Jan Eliasson.

Med din bakgrund som socialdemokratisk ­utrikesminister och vice generalsekreterare i FN: Ser du det inte som ett misslyckande att det krävs privata donationer för att lösa ett så basalt behov som rent vatten?

”Min grundsyn är absolut att världens fattigdom är ett kollektivt ansvar och borde stödjas med biståndsmedel. Men jag har varit med så länge nu att jag vet att det inte räcker. Jag ser ­ingen motsättning mellan offentliga och privata initiativ. Båda behövs.”

Ser du ingen motsättning i att rika personer smörjer kråset på Operakällaren för att hjälpa fattiga i Afrika?

”Jo, det är klart att det finns en paradox. Men i de här fallen har jag lärt mig att vara väldigt pragmatisk. Om det är golf och förgyllda salar på Opera­källaren som krävs för att få de här personerna att samlas en dag som denna så är det värt det.”

Nationalkrog med service i världsklass ”Inte ett dugg glamoröst”

På kvällens gala utgörs gästmixen av en blandning av ”gamla” och ”nya” pengar från olika gene­rationer, samt en och annan kändis från idrotts- och artistvärlden. En gäst som ­varit med många gånger är entreprenören och affärsängeln ­Gunilla von ­Platen, som driver en egen välgörenhets­stiftelse till förmån för föräldralösa barn i Syrien. Hon tycker fort­farande att det, till skillnad mot i USA, anses som ”lite fult” att prata om sin egen väl­görenhet.

”Vissa kanske tycker att man är förmer, men det struntar jag i. Fler behöver få upp ögonen för de här frågorna. Det handlar inte om vem som ger mest, alla kan ge på olika sätt.”

Hon har inget emot att klä upp sig i galaklänning och dricka champagne, men tycker inte att det är representativt för sitt välgörenhetsengagemang.

”Att syssla med välgörenhet är oftast inte ett dugg glamoröst. De eldsjälar som hjälper flyktingbarn har det mest oglamorösa jobb du kan tänka dig.”

En annan återkommande gäst är fastighets­miljardären Urban Edenström, entreprenören bakom företag som Newsec och Niam, som ändå för­håller sig något kluven till arrangemanget.

”Som entreprenör vill man gärna vara med att påverka själv och styra pengarna till att gå till ­något man tror på. Ta Bill Gates, han skulle ­aldrig ­donera så mycket pengar som han gör om inte han och hans fru själva ­bestämde exakt vart ­pengarna ska gå och vilka områden det ska satsas på.”

Kommer du buda på några objekt ikväll?

”Ja, det är väl själva syftet med att vara här? I fjol ­ropade jag hem ett konstigt fotokonstverk, som nu hänger på kontoret till mina medarbetares irritation. Men du kommer inte hit för att göra bra affärer, utan för att bidra ­efter ­bästa för­måga”, säger ­Urban Edenström.

Eldar på budgivningen

Efter det inledande minglet intar gästerna sina platser i den magnifika salen Rotundan. Steffo Törnquist redovisar resultaten från dagens golf och Kristin Kaspersen uppmanar alla att börja swisha pengar.

”5 000 kronor kostar det att bygga en brunn. Hur många brunnar kan vi ­skrapa ihop till i kväll? Vi har en liten tävling så det bordet som swishat den ­största summan i slutet av kvällen vinner en middag på Operakällaren.”

Det vankas ju redan en gratismiddag för ­gäs­terna och kvällens meny presenteras av ­Stefano ­Catenacci, kökschef på Operakällaren och del­ägare i dess moderbolag Nobiskoncernen. Samtidigt som förrätterna bärs in inleds de första ­utropen av diverse dyrbara objekt, mest konstverk och allehanda lyxupplevelser, som donerats till auktionen. I början är buden få och återhållna, och Steffo Törnquist gör sitt bästa för att elda på budgivningen:

”Ni vet väl hur smart det här fungerar? Ni ­sätter upp kostnaden på företaget och ­sedan kan ni och familjen njuta av dessa fantastiska upplevelser privat. För det är väl ingen från Skatteverket här och lyssnar?”, säger han och river ned en del nervösa skratt.

Det faktum att bidrag till välgörenhet inte är avdragsgillt i Sverige, som det är i USA, är en ­fråga som flera av de jag pratar med under ­kvällen tar upp.

”Klart det skulle öka bidragen, det vore den ­bästa investeringen staten kan göra”, säger ­Urban Edenström.

Den enda som uttrycker en annan åsikt är Jan Eliasson.

”Jag tror att svenska staten behöver sina skatte­pengar. Det finns nog andra vägar att gå.”

4 604 000 kronor samlas in

Mellan rätterna på Operakällaren uppträder ­artisterna Danny Saucedo och Seinabo Sey och får alla gäster att ställa sig upp och klappa med i låtarna. När bara efterrätten återstår har bud­givningen fått rejält med fart. Gunilla von Platen ropar bland annat in en flygtur med Breitling Jet Team för 300 000 kronor.

”Why not? Jag tänkte att det vore kul att pröva. Eller så ger jag det till min man, han var också ­sugen”, säger hon i en av pauserna.

Operakällaren stänger – i fyra år

Urban Edenström budar hem två saker: en stor målning av konstnären Amir Boric för 110 000 kronor och en vipkväll på Melodifestival-finalen 2020 för 40 000 kronor (”Det kommer jag aldrig att gå på själv, så det får bli en gåva till någon.”).

Mest köpglad under kvällen är Jeremias ­Andersson, grundare av rekryteringsföretaget Academic Work, som ropar hem flera konstverk. Men faktum är att den ­stora majoriteten av de 250 gäs­terna inte lägger några bud alls.

När galan väl är klar vid midnatt meddelar Steffo Törnquist och ­Kristin Kaspersen att 4 604 000 kronor har samlats in under kvällen. Stort jubel utbryter.

”Det finns ingen annan organisation i Stockholm som kan få ihop en sådan summa på en kväll. Ni är fantastiska!”, vrålar Abbe Ibrahim från scen.

”Ger folk lite dåligt samvete”

Två dagar senare äter jag lunch med Abbe Ibrahim på Operakällaren. Vi pratar om dagen och hur den var upplagd med först allvar och sedan fest, och Steffo Törnquists ibland lite halvplumpa skämt från scen.

”Inramningen, med seminariet och golfen och sedan middagen, är skapad för att ge bästa möjliga utfall. Jag skäms inte för att jag ger folk lite dåligt samvete. Jag tycker det är bra att sätta lite press på dem att dela med sig.”

Du störs inte av att vissa av gästerna mest ­tycktes vara fokuserade på att ha en kul kväll?

”Nej, jag kan ju inte kräva av mina gäster att de ska vara perfekta människor. Men ingen ­kunde väl ta miste på vad syftet var med att med­verka. De är där för att ge. Och jag hoppas att de i alla fall för en minut kunde före­ställa sig hur andra människor på vår jord har det. Blir man inte ­berörd första gången, kanske man blir det andra ­gången.”

(text) &

(foto)