Hoppa till innehållet

Vikingatiden inspirerar till affär

Ett nytt museum är på väg att öppna i Stockholm. För startkapitalet på 110 miljoner kronor står ett hundratal privatpersoner. Största ägare är finansnestorn Olof Stenhammar.
Di har fått en exklusiv förhandstitt på ”Vikingaliv”.

ÅKTUR I HISTORIEN. Som mest har 200 personer jobbat med projektet, men de drivande krafterna är, från vänster: Staffan Götestam , LG Nilsson, Olof Stenhammar och Ulf Larsson,
ÅKTUR I HISTORIEN. Som mest har 200 personer jobbat med projektet, men de drivande krafterna är, från vänster: Staffan Götestam , LG Nilsson, Olof Stenhammar och Ulf Larsson,Foto: Foto: Amanda Lindgren

Hantverkarna arbetar för högtryck med de sista installationerna i Båthall 1 på Djurgården. Den 2 000 kvadratmeter stora lokalen ligger nära Gröna Lund med utsikt över Stockholms inlopp.

Här har kulturentreprenören LG Nilsson, tillsammans med en rad namnkunniga partner äntligen lyckats förverkliga en dröm han närt i snart tio år: att ge Stockholm ett riktigt vikingamuseum.

”Vi visar hur sakerna såg ut på den tiden, hur de levde och inte minst hur stark kvinnans ställning var då. Vi vill ta tillbaka vikingen från fotbollssupportrarnas hornklädda plasthjälmar och extrema grupper och berätta den rätta historien”, säger han.

I arbetet har bland annat historikern Dick Harrison använts som sakkunnig för att säkerställa att presentationen står på en vetenskaplig grund.

”Jag skulle väldigt gärna ha haft tillgång till ytterligare 500 kvadratmeter, det finns så oerhört mycket att berätta. Det här är ett urval där vi också lyfter fram kvinnans starka ställning under den här tiden. Vi tror att vi kan förändra synen på vikingarna”, säger LG Nilsson.

Svårast av allt har varit att få in kapital, en avgörande detalj som har tagit närmare tre år.

”Det var först när vi pratade med finansrådgivaren Vator Securities som vi förstod att vi gjort fel. Vi hade sålt in det här som ett kulturprojekt, vilket stötte bort eventuella finansiärer. I stället beskrev vi det som en lönsamhetsdriven affär och då strömmade investerarna till”, säger Olof Stenhammar som är störste ägare med drygt 20 procent av aktierna.

I affärsplanen kalkyleras med 450 000 besökare på årsbasis, vilket är fler än vad sagomuseet Junibacken, för övrigt granne med anläggningen, tar emot. Omsättningen beräknas hamna på mellan 60 och 70 Mkr.

”På sista raden räknar vi med god lönsamhet”, säger Ulf Larsson som i samband med invigningen lämnar jobbet som vd och blir pensionär igen.

Inklusive administrativ personal får Vikingaliv nära 30 anställda. Vd blir Elin Karlsson, som har ett förflutet på Junibacken och närmast kommer från Akademibokhandeln.

Vikingaliv hyr lokalen av Kungliga Djurgårdsförvaltningen. Ombyggnaden har kostat närmare 20 Mkr och inneburit en strid produktion av bygglovshandlingar. Men nyttan av placeringen på promenadavstånd från såväl Skansen som Vasamuseet överväger allt byråkratiskt krångel.

”Om det är något vi lärt oss av det vi gjort tidigare så är det vikten av innehåll och läge. Saknas någon av dessa är det svårt att få lönsamhet”, säger Ulf Larsson.

Från entrén går en trappa upp till övervåningen som är utställningsyta. Här finns bildskärmar för filmklipp och ljudklipp varvat med mer handgripliga montrar där det går att känna på bland annat svärd. I ett hörn finns även plats för information om aktuell forskning som ska uppdateras fortlöpande.

Juvelen i samlingen är den kopia av en viking som återskapats med utgångspunkt från ett skelett från slutet av 900-talet, funnet vid arkeologiska utgrävningar i Sigtuna.

Det är en man mellan 40 och 60 år, 171 centimeter lång. Utseendet, inklusive det honungsblonda håret och de blå ögonen, har pusslats fram med hjälp av isotopmätningar, DNA-analys och CT-skanning. Delar av figuren har 3D-printats och andra skulpterats fram av arkeologen och rekonstruktören Oscar Nilsson.

”Den har tagit ett halvår att göra och blev klar för bara en vecka sedan. Han har inget namn ännu, tanken är att ha en tävling till hösten där besökarna får vara med och döpa honom”, säger LG Nilsson.

Delar av utställningen har lånat figurer från Martin Widmarks böcker om vikingabarnen Halvdan och Meja. Scenografen och arkeologen Mats Wänehem har gjort illustrationer och förlagor till vikingafärdens scenerier, och attributören Stefan Blomberg har byggt modeller av långhus och måltider.

”Vi är också väldigt stolta över att ha fått Historiska museets förtroende att låna ett tjugotal föremål som kommer att visas hos oss i speciella säkerhetsskåp”, säger LG Nilsson.

Vid Di:s besök saknas fortfarande en speciell monter där en vikingahjälm och så kallade spännbucklor ska sväva fritt med hjälp av ny teknik från Ungern som LG Nilsson är väldigt exalterad över, men inte får avslöja hur det fungerar.

En runsten som skulle stå i utställningshallen har fått flyttas. Golvet skulle nämligen inte klara vikten 6,7 ton. Den kommer att stå utanför entrén i stället.

Från övervåningen leder en trappa ned till det som kallas ”Ragnfrids saga”. Där placeras besökaren i vad som med lite fantasi kan beskrivas som ett vikingaskepp, eller en av 16 vagnar med plats för sex personer.

Vagnarna, som kostat 1 Mkr styck har precis kommit på plats vid vårt besök och ännu inte trimmats in.

Åkturen är ett slags road movie både åt öster och väster. En dramatisk berättelse med vikingarna Ragnfrid och Harald i huvudrollerna där viss inspiration nog kommer från Frans G Bengtssons ”Röde Orm”.

För dramaturgin står Staffan Götestam som har erfarenhet från Junibacken.

”Det är 16 småpjäser eller tablåer som spelas upp under en långsam poetisk färd. Det kanske inte är en sann historia, men sannolik. Ljus- och ljudsättningen tillsammans med effekter och musik är viktigt för upplevelsen”, säger han.

Museet kan teoretiskt ta emot mellan 3 000 och 4 000 besökare om dagen. En stor del av besökarna lär komma från alla de kryssningsfartyg som anlöper huvudstaden.

”Läget vi har mellan Vasamuseet och Gröna Lund är ypperligt. Det kommer omkring totalt 800 000 kryssningsresenärer i sommar till Stockholm. Vi har redan bokat in 30 kryssningsgruppbesök. Att gå igenom utställningen och se Ragnfrids saga går att göra på 35 minuter, men innehållet räcker också för för flera timmars besök”, säger Ulf Larsson.

I förlängningen kan Vikingaliv gå på export. Gruppen bakom Vikingaliv har redan planer på att ro konceptet vidare ut i världen både i Öster- och Västerled.

”Om det här fungerar tror vi att det kan etableras antingen som en franchise eller i fristående regi i andra länder. Det har redan kommit propåer från Dubai och i Kanada finns stort intresse”, säger Olof Stenhammar.

Är ni nervösa inför invigningen?

”Inte nu längre. Jag tror aldrig jag varit med om ett så komplicerat projekt som hållit både budget och tidsramarna”, säger Olof Stenhammar.

Innehåll från ÅlandsbankenAnnons

Konst som investering – så ska du tänka

Osannolika fynd, tavlor som säljs för svindlande belopp, förfalskningar och spekulationer. Konstmarknaden lockar många – men är minst lika komplex och nyckfull som börsen. För att göra konst till en god affär är det oftast säkrast att lita på hjärtat, menar Ålandsbanken.

EXTERN LÄNK: Ålandsbankens experter hjälper dig i komplexa frågor 

Hösten 2017 ropade ett auktionshus i London ut en tavla som sades vara målad av självaste Leonardo Da Vinci. Utgångspriset låg på svindlande 100 miljoner dollar. Men det passerades snabbt. Efter en intensiv budgivning landade slutpriset på 450 miljoner dollar, eller motsvarande nästan 4,5 miljarder kronor.

Uppståndelsen kring verket, Salvator Mundi, har fortsatt efter köpet. Men i dag tror de flesta experter att målningen till största delen är målad av en av da Vincis lärlingar, snarare än av mästaren själv.

Liknar aktiemarknaden

Detta är förstås en ovanlig historia. Men även om det är ett exceptionellt fall väcker det en del frågor om konstmarknaden. Är det rimligt att en målning säljs för över 4 miljarder kronor? Vad ligger i ett sådant värde? Salvator Mundi blev den dyraste tavlan någonsin att säljas på en auktion, men det är som bekant långt ifrån det enda konstverk vars pris har skjutit i höjden. 

De enorma ekonomiska värden som kopplas till vissa verk har gjort konstmarknaden till en plats där många, likt på aktiemarknaden, spekulerar i möjliga värdeökningar. Samtidigt finns det såklart många aktörer på konstmarknaden som är genuint intresserade av konst.

Många faktorer påverkar priset

Så hur ska man då tänka om man som lekman vill ge sig in på marknaden? Vad är det egentligen som avgör priset på ett konstverk – och vilka tavlor är det som stiger i värde?

Till viss del handlar det om konkreta aspekter som storlek, teknik och popularitet. För okända konstnärer eller sådana som befinner sig i ett tidigt skede i sin karriär, är det faktorer som är kopplade till konstverket i sig som styr prissättningen. Men snart blir konstnären och konstnärskapet den avgörande faktorn. ”Sämre” verk av en känd konstnär kan till exempel ge högre priser än ett fantastiskt verk av en okänd konstnär. Ju mer känd och erkänd, desto högre pris.

Även tillgången på verk kan påverka prisbilden. En konstnär som producerar väldigt många verk kan sälja mer, men kanske då för lägre pris per verk. Samtidigt måste produktionen vara tillräckligt stor för att skapa uppmärksamhet och nå ut till en stor publik. Till viss del kan utbudet påverkas av gallerister och samlare själva, som kan se till att verk inte kommer ut för ofta på auktion för att priserna inte ska riskera att sjunka.

EXTERN LÄNK: Att välja Ålandsbanken kan göra skillnad 

Lita på hjärtat

De flesta experter råder alla som vill köpa konst på en ”rimlig” nivå att göra det utan att spekulera i värdeökning. En bra affär är helt enkelt att få tag i något du tycker om, eftersom det då blir en daglig avkastning i att ha konstverket nära dig hela tiden, så fort du tittar på det. 

Ekonomiprofessorn Michael Moses, en av upphovsmännen till Sotheby’s Mei Moses Fine Art Index, menar också att du inte ska vänta dig några snabba klipp. Det finns redan så mycket kompetens och expertkunskap på konstmarknaden att det blir som att hitta en nål i en höstack, menar han. Michael Moses lyfter istället fram vikten av långsiktighet.

Detta bekräftas i en magisteruppsats från Handelshögskolan i Stockholm. I den studerades nästan 26 000 högkvalitativa oljemålningar av icke nu levande svenska konstnärer, som såldes i Sverige mellan 1985 och 2016. Uppsatsen kom fram till att den svenska konstmarknaden genererade en genomsnittlig blygsam avkastning på 0,6 procent per år. Aktiemarknaden avkastade under samma period 10,3 procent. 

En slutsats som går att dra är därför att om man ska köpa tavlor, bör det motiveras med att man älskar konst, snarare än att man vill göra sig en hacka.

En välkänd konstälskare är Ålandsbankens störste ägare, Anders Wiklöf, vars konstintresse väcktes redan på 1980-talet. Idag har han en av de främsta privatägda konstsamlingarna i Norden. Det som framför allt fångar hans intresse är finländsk och svensk konst från förra sekelskiftet. På privatmuséet Andersudde på Åland hänger målningar av kända konstnärer som Anders Zorn, Carl Larsson, Helene Schjerfbeck och Albert Edelfelt.

Anders Wiklöf har berättat att han aldrig har sålt en tavla – och inte kommer att göra det heller. 

EXTERN LÄNK: Ålandsbanken hjälper dig att projektleda din ekonomi 

 

 

 

 

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Ålandsbanken och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill du bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1180kr
Prenumerera