I samband med att det i helgen var tio år sedan Christer Fuglesang åkte i väg till rymden premiärvisades filmen ”A Beautiful Planet” på Cosmonova i Stockholm. Med på det tillhörande seminariet var även svensk-amerikanska Jessica Meir, som är en av de nya astronauter som fortfarande har sin resa framför sig.
Redan i dag är hon tillbaka i Nasas kontrollcenter i Houston där hon arbetar som sambandsperson och håller kontakt med de personer som just nu bemannar den internationella rymdstationen, ISS.
Rymddrömmarna har Jessica Meir närt sedan barnsben, men det var till biolog hon valde att utbilda sig.
”Många tror att om man vill bli astronaut så måste man vara militärpilot eller ingenjör. Biologi var min passion, så jag följde den vägen”, säger hon.
Men hon har även en mastersexamen i rymdstudier från det internationella rymduniversitetet i Strasbourg, Frankrike. Och så har hon ju så klart sin astronaututbildning i ryggen.
Nasas astronauter blir enligt henne allt mer olika sinsemellan. Christer Fuglesang är till exempel fysiker, men det finns också ingenjörer och läkare i astronautskaran. Från början var alla militära testpiloter, men arbetet som utförs i rymden har förändrats.
”Det blir mer intressant på det sättet och om man arbetar med ett svårt problem i rymden tror jag att man hittar bättre lösningar om alla har olika sätt att angripa problemet”, säger hon.
Miljön i rymden är dock tuff, så det är kanske inte den bästa platsen för en stereotyp labbråtta. Jessica Meirs forskning har dock tagit henne till några av jordens mest extrema platser. Hon har till exempel studerat pingviner på Antarktis och fåglar i Himalaya. Hon är såväl pilot som dykare och har tidigare varit en så kallad aquanaut inom Nasas Extreme Environment Mission Operations (NEEMO).
Vad är det i de extrema miljöerna som lockar dig?
”När jag forskade gjorde jag det på djur i extrema miljöer, djur som dyker djupt eller flyger högt. Det som fascinerade mig mest var den extrema mångfalden i djurriket. Jag antar att intresset för det extrema även kan appliceras på rymden.”
Någon rädsla känner hon inte i de habitaten, snarare intresse och spänning.
”De stunder då jag verkligen varit som mest nöjd i livet har varit just när jag har haft kombinationen av både en mental och fysisk utmaning”, säger hon.
Det är helt enkelt utforskarandan som driver henne, något som hon tror är en inneboende del i att vara människa.
”Vi hade inte upptäckt allt på vår egen planet om folk inte hade haft förmågan att acceptera en viss risk och haft ett intresse för det okända”, säger hon.
Resonemanget känns igen från Elon Musk, som i en video på hans rymdföretag SpaceX hemsida beskriver en multiplanetär existens som ett steg i människans evolution.
Just nu är aktiviteten inom den privata rymdsektorn stor. Så väl SpaceX som Boeing utvecklar rymdraketer som Nasa kan ha nytta av i framtiden. Jessica Meir påpekar att privata och statliga initiativ inte konkurrerar med varandra, och att de privata aktörerna än en gång kommer att möjliggöra amerikanska uppskjutningar tror hon är viktigt. De som i dagsläget åker till ISS skjuts upp från Kazakhstan.
Jessica Meir påpekar att rymden är en del av allas våra liv. Såväl mobiltelefoner som satellit-tv och sättet vi kommunicerar på bygger i mångt och mycket på rymdteknologi.
”Vi har vuxit upp med det och glömmer kanske hur mycket rymdsektorn har gett tillbaka till oss”, säger Jessica Meirs.
Hon ser själv väldigt mycket fram emot den speciella vy som endast astronauter får uppleva, när de tittar ner och har hela planeten nedanför sig.
”Alla du har träffat är där, alla platser du varit på och du ser inga gränser”, säger hon.
Grundutbildningen för Jessica Meirs astronautklass på åtta personer avslutades förra året. Hon är dock noga med att påpeka att utbildningen för en astronaut aldrig är färdig. Än är det inte bestämt när hon kommer att få åka i väg ut i rymden eller ens vart hon kommer att åka, även om ISS är den mest troliga destinationen.
”Just nu är vårt enda bemannade uppdrag på rymdstationen. Dit åker besättningar på sex personer i fyra till sex månader vardera”, säger Jessica Meir.
Utöver det bygger Nasa nya rymdskepp, som Orion, som ska användas för att ta sig längre bort än en låg omloppsbana. Orion är den farkost som ska användas om det kommer beslut om att Nasa åter ska skicka folk till månen eller om man på längre sikt tar sig till Mars.
”Men Nasa är en statlig myndighet så vi behöver kongressens mandat.”
Skulle Nasa lyckas ta fram en bra plan för att få astronauter både till Mars och hem igen skulle hon dock gärna följa med.
”Men mitt drömuppdrag vore att åka tillbaka till månen. Nästan alla på Nasa tycker att det är ett nödvändigt första steg att åka tillbaka till månen, för att visa att vi har resurserna att göra det igen. Det är något att bevisa innan vi kan ta oss resten av vägen till Mars.”
