Moki Cherry föddes som Monika Karlsson i Norrbotten. Via Skåne flyttade hon 1962 till Stockholm för att studera på Beckmans designhögskola. Som konstnär fick hon aldrig något genombrott och är inte särskilt välkänd. 2009 avled hon, 66 år gammal.
Den amerikanska jazztrumpetaren Don Cherry däremot var vida berömd redan när han och Moki Cherry träffades i Stockholm i mitten av 1960-talet.
”Han finns hela tiden med i bilden, men för en gångs skull vill vi sätta henne i centrum”, säger Fredrik Liew, curator för utställningen som öppnar på lördag på Moderna museet.
Tillsammans var paret Cherry navet i ett kollektivt konstnärskap som mestadels rörde sig utanför traditionella forum. Moki Cherry betraktade ”scenen som hem och hemmet som scen” – och på den scenen stod hela familjen, maken Don och barnen Neneh och Eagle-Eye, båda framgångsrika musiker som vuxna.
”Det är ett konstnärskap som består av en verksamhet, inte verk egentligen”, säger Fredrik Liew.
Don Cherry spelade en fri improvisationsmusik som under 1970-talet rörde sig åt världsmusikhållet. Moki Cherry skapade det visuella. Hennes bakgrund var mode och det var främst som textilkonstnär hon kom att verka. Moki Cherry illustrerade skivomslag, skapade lekfulla och färgstarka scendekorer i textilier, gjorde affischer, sydde scenkläder – och var med och spelade och sjöng.
”Det var en tid då konstbegreppet exploderade, allt kunde vara konst”, säger Fredrik Liew.
Paret Cherry tillhörde inte den bokstavstrogna politiska radikala vänstern. Men de var för den skull inte opolitiska – såväl samhällskritik som feminism framträder i Moki Cherrys konst, framför allt i de senare bildkollagen.
”Moki och Don var en annan del av 1970-talet. De försökte skapa ett alternativt sätt att leva. Det handlade om att ta initiativ och etablera former för hur man vill leva sitt liv”, säger Fredrik Liew.
Men samtidigt som de var säregna var familjen Cherry också typiska för sin tid. Flytten 1970 till ett gammalt skolhus på landet i Tågarp norr om Hässleholm skedde i enlighet med tidsandan, gröna vågen. Där bildade de Kulturföreningen Tågarps skola, som bland annat drev ett barn- och ungdomsprojekt, Octopussteatern. Där medverkade Shanti Roney, i dag känd skådespelare, som växte upp i ett hus i närheten och vars familj var med och drev kulturföreningen.
1971 engagerade Moderna museets dåvarande chef Pontus Hultén paret för utställningen ”Utopier & visioner 1871–1981”, inspirerad av den så kallade Pariskommunen, en revolutionär stadsstyrelse i Paris våren 1871.
Resultatet blev ett stort allkonstprojekt som bedrevs i trädgården utanför Moderna museet sommaren 1971. I centrum stod ett stort kupolformat tält som Moki Cherry inredde med tyger och konst. Där spelades också delar av Don Cherrys album ”Organic Music Society” in och på omslaget, som Moki Cherry illustrerat, finns domen avbildad. Familjen var hela tiden närvarande, de bodde den sommaren i det gamla fängelset på Skeppsholmen precis intill museet.
De var vid den här tiden ofta på resa. 1973 gjorde Don Cherry 86 spelningar på skolor runt om i Sverige. Det eviga resandet i en folkvagnsbuss, även utomlands, var ett skäl till att Moki Cherry arbetade så mycket med textilier. De var lätta att rulla ihop och ta med till nästa plats. De ramades aldrig in utan hängdes upp med enkla rundstavar.
Den stora tygapplikation som finns på omslaget till Don Cherrys album ”Brown Rice” (1975) är det enda verk i utställningen som kommer från Moderna museets samlingar.
”Vi har lånat i princip allt från familjen, som fortfarande äger huset i Tågarp”, säger Fredrik Liew.
Förutom Moki Cherrys tygapplikationer visas teckningar, bildkollage, musik och bildspel med foton från den här tiden. Utställningens tonvikt ligger på 1970-talet men innehåller verk skapade under fyra decennier, 1967–2007.
Från slutet av 1970-talet tillbringade familjen vintrarna i New York och somrarna i Tågarp i Skåne.