Di Weekend NYHETER

Snabba mål för Joel Kinnaman

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

»I hela mitt liv är det bara skådespelandet som jag har varit riktigt bra på, det enda som har gett mig en positiv identitet. Att ge upp det skulle vara som att ge upp livet.«

Patrik Olsson

Joel Kinnaman är en av Sveriges mest framgångsrika skådespelare internationellt. Nu satsar han på att bygga ett krogimperium. ”Jag vill inte skådespela mindre – men det kan komma en period då jag tar en paus och satsar på andra projekt”, säger han.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Den gode, den onde, den fule är namnet på Sergio Leones spaghetti­western från 1966, med Clint Eastwood i en av huvudrollerna. Den gode, Den onde och Den fule är också namnet på tre av hamburgarna på krogen Lily’s burger – toppade med picklad rödlök, chèvrekräm och avokado, med pepperjackost, pimientos, srirachamajonnäs och med västerbottensost, smörstekta kantareller och tryffel­majonnäs.

På menyn finns också sådant som ”Disco fries”, milkshake med jordnötsmör och choklad, liksom Nutellacheesecake – ”det bästa av två världar”.

Det är förmiddag på Lily’s burger på Söder­mannagatan på Södermalm i Stockholm och bara några få tidiga lunchgäster är på plats, när krogens två ägare kramar om varandra – skåde­spelaren Joel Kinnaman och skådespelaren och entreprenören Mahmut Suvakci. De ska fotograferas, men det första som diskuteras är vem som har gått ner mest i vikt – Mahmut Suvakci eller Orlando John, Joel Kinnamans manager.

”De har slagit vad om vem som kommer att gå ner mest i vikt och komma snabbast i form på sex veckor”, säger Joel Kinnaman.

”Den som förlorar får gå i blöja längs Götgatan och samla in pengar till Barncancerfonden”, fortsätter han och alla skrattar.

FAKTA
Joel Kinnaman

Bor: I Venice, Los Angeles, USA.

Ålder: Fyller 39 år den 25 november.

Familj: Fru Cleo Kinnaman, föräldrar, fem systrar, ­syskonbarn.

Bakgrund: Uppvuxen på Södermalm i Stockholm. Södra latins dramalinje (där även Skarsgårds-bröderna och Noomi Rapace har gått) och Teaterhögskolan i Malmö.

Roller i urval: Johan Falk-filmerna, Arn och Snabba Cash i Sverige. The Killing, Robocop, Sucide squad, House of cards, Altered carbon, Hanna. Utvecklar själv en film om sin egen far, Steve Kinnaman.

Företag: Lily’s burger omsatte 2017 13,4 Mkr och gjorde en vinst på 2,16 Mkr, tillgångar i bolaget på 5,35 Mkr. ­Lily’s ägs av bolaget Kinnaman mat. Joel Kinnaman är också delägare i och ambassadör för klockmärket Carl Edmond, som startades 2016 av Ali Nouri. Han och hans fru är just nu med i reklam för Volvo.

Välgörenhet: Barndiabetesfonden och Ecpat. ”Men det jag brinner mest för är att rädda haven. Det finns så många hemska saker i världen, men låter vi haven dö så spelar ingenting någon roll.”

Tittar på: ”Varje gång jag ser Daniel Day Lewis känner jag mig som den lataste personen i världen. Redan i första scenen av Phantom thread var jag golvad av alla detaljer i hans arbete. Jag älskar också The Handmaid’s tale. Men främst tittar jag på UFC, MMA och boxning just nu.

VISA MER

Joel Kinnaman är däremot i toppform, 190 centi­meter lång och med ett nyss taget blått ­bälte i ju-jutsu. Inga Disco fries äts denna dag.

Lily’s burger är en av tre i restaurangkoncernen – de andra två restaurangerna finns i Hornsbergs strand i Stockholm och, lite oväntat, i Örebro. Men tanken är att de ska bli många fler. Uppemot 20 stycken i Sverige, sedan fortsatt etablering i Norden, Europa och så långt det kan gå.

”Jag har blivit erbjuden samarbeten med olika varumärken i tio års tid, men tackat nej till i stort sett allt. Jag har en entreprenörsanda, och vill vara med och driva företag från starten”, säger Joel Kinnaman, en timme senare, när vi har förflyttat oss till hans tillfälliga lägenhet på Södermalm.

Ny tv-serie från Apple

Han och hans fru, tatueraren Cleo Kinnaman som han träffade för fyra år sedan, bor i Los Angeles och äger inget hem i Stockholm. Den vi befinner oss i nu är fyra rum stor och i ett av rummen syns det att Joel Kinnaman har använt det enbart som rum för resväskor, tvättställningar och kläd­högar. Nyligen avslutade han inspelningen av tv-serien Hanna i Budapest, ett drama om en kvinna som blir tränad till lönnmördare av sin far, för ­Amazon. När vi ses är hans framtidsplaner inte bestämda, bortsett från indiefilmen Hästpojken i regi av Ari Folman.

”Vi kan höras igen efter helgen, då tror jag ­nämligen att jag kommer vara bokad fram till feb­ruari 2020”, säger han.

Sant – några dagar senare har Joel Kinnaman skrivit på för en ny tv-serie från Apple, där han spelar astronaut. Serien är en av ett dussin originalserier som Apple producerar just nu, och en jättesatsning.

Hur stor är din ambition med dina projekt utanför skåde­speleriet?

”Stor! I mitt yrke har jag friheten att kunna välja när jag ska jobba och vara ­ledig. Man måste balansera sin karriär så den fort­sätter framåt och uppåt och vissa ­perioder är man helt uppslukad av sitt arbete. Men sedan finns det tid där emellan, tid jag kan ge utan att kompromissa med min karriär i övrigt.”

Många av hans närmsta vänner jobbar i restaurangbranschen, bland dem en av grundarna till den framgångsrika, amerikanska sushikedjan Sugarfish, Lele Massimini, och tvillingarna Mark och Jonnie Houston bakom bolaget Houston Hospitality som äger nattklubbar som No Vacancy och Dirty Laundry i L.A. Trots att ­Mahmut Suvakci förvisso är skådespelare – han och Joel lärde känna varandra under inspel­ningen av Snabba Cash och Suvakci syns närmast i Britt-Marie var här, Fredrik Backman-boken som blir film med Pernilla August i huvudrollen – men han är också vd för Lily’s Burger, restaurang Falloumi och Çok.

”Vi har mycket gemensamt. Det är kul att ­kunna umgås på ett professionellt sätt, också för att lära mig av dem – deras strategier, hur de räknar på sina ställen, hur de planerar. Jag är fascinerad av det.”

”Min äldsta vän Christopher Wagelin har jag känt sedan högstadiet, men det är lite komplicerat med andra äldre vänner då vissa kan ha svårt för förändring. Det är viktigt i alla relationer, att man är öppen för att människor förändras och ­utvecklas. Ju äldre jag blir desto mindre har min närmsta cirkel blivit, medan mina bekantskaper blivit fler.”

Vill ha en affärspartner

Den första Lily’s burger öppnade på Hornsbergs strand 2013. Nästa steg är nu ett centralkök i Stockholmsområdet som ska kunna serva ett flertal restauranger, och sedan att öppna två–tre ­ställen per år.

”Jag vill skapa en produkt där man inte kompromissar med kvaliteten, en restaurang som känns lekfull och varm, med en modell som går att skala upp”, säger Joel Kinnaman.

”Man börjar med kvaliteten, sedan ser man till att ha kompetens nog för att kunna leverera den kvaliteten. Sedan löser man en ekonomisk modell. Mahmut kommer från en restaurangfamilj och jag märkte när min vän Lele var här i Sverige ett par veckor och vi talade mycket om hur de driver restaurang i LA och New York, att Mahmut redan kan det mesta naturligt, som om hur man skaffar rätt personal och maxar vinst utan att kompromissa med kvalitet.”

Duon har fått erbjudanden att öppna på flera ställen i Sverige och utomlands, liksom propåer från olika partners och investerare, men än så länge är de fristående.

”Vi vill ha en partner som kan hjälpa oss med infrastrukturen för att kunna skala upp. Nu har vi säkerställt vårt koncept, det går fantastiskt bra och vi är bombsäkra på vad vi har.”

Stor familj – stort matintresse

Joel Kinnamans entreprenörskap och engagemang i olika företag har vuxit de senaste åren, men han säger att det inte står i konflikt med hans skådespelarkarriär.

”Jag tycker det är kul, entreprenörskapet inspirerar mig. Det finns tid och plats för båda – men det kan komma en period då jag tar en paus och satsar på andra projekt.”

Joel Kinnaman började skådespela redan som barn, i tv-såpan Storstad år 1990. Hans far Steve Kinnaman är amerikan, blev inkallad i armén och skickad till Vietnam, men rymde, träffade en kvinna i Laos och tillsammans med ­henne flydde han till Sverige och fick asyl. De fick dottern Melinda, i dag välkänd skådespelare. Sedan träffade Steve Kinnaman svenska Bitte Nordström, terapeut, som han fick Joel och dottern Sandra med. De adopterade också en väns dotter och ­Melindas mamma fick ytterligare två döttrar – så Joel ­Kinnaman har totalt fem systrar.

”Vi var en stor familj och mina föräldrar har alltid varit mycket matintresserade. Middagen var lite av en högtid hemma. Pappa var specialiserad på sydasiatisk och thailändsk mat långt innan det fanns överallt”, säger Joel Kinnaman.

Stellan Skarsgård: »Inga över 18 får julklappar«

Själv tillhör han en av de få som har kunnat ­arbeta som skådespelare på heltid efter examen från Teaterhögskolan i Malmö 2007. Hans första stora roll utanför skolan var en hyllad tolkning av Raskolnikov i Brott och straff på Backateatern i Göteborg. Sedan följde en lång rad Johan Falk-­filmer, flera Arn-filmer och huvudrollen som ­Johan ”JW” Westlund i den första Snabba cash-filmen i Daniel Espinosas regi, vilket gav honom en Guldbagge för bästa manliga huvudroll. Sedan åkte han till USA med siktet inställt på internationell karriär.

”Jag provfilmade för Marvels Thor, ­rollen som sedan Chris Hemsworth fick. I samma veva introducerades jag genom mina svenska agenter för Shelley Browning som sedan blev min manager, och sedan dess är hon den som hjälpt mig att ­navigera.”

Shelley Browning grundade Magnolia Entertainment och representerar i dag flera svenska, framgångsrika skådespelare i Hollywood, förutom Kinnaman och tidigare nämnda Espinosa, också ­Noomi Rapace och Bill Skarsgård.

”Redan innan Snabba cash visste jag att jag ­ville åka till USA och jobba. Eftersom min pappa är amerikan har jag ju språket och skulle ha fler möjligheter än att bara spela utländska karaktärer. Det tog 4–5 månader innan jag fick min första tv-serie, The Killing. Mina amerikanska skåde­spelarkompisar vill spotta på mina fötter när de hör om min tunga start”, säger Joel Kinnaman och skrattar.

”Tydligen gick det väldigt fort, men för mig ­kändes det långt. Under de månaderna fick jag ju fler ’nej tack’ än vad jag tidigare fått i hela mitt liv.”

Sugen på dramafilmer

Nu har LA varit Joel Kinnamans bas i åtta år och han bor i stadsdelen Venice, nära stranden.

”Jag älskar naturen i LA, bergen och havet. Jag är ju mest ledig när jag är i LA, inspelningar sker på andra platser, som Vancouver, Louisiana eller Arizona. En typisk dag för mig börjar med att två vänner kommer och hämtar mig, vi tar med våtdräkter och går ner på stranden och surfar. Jag har surfat i 5-6 år nu. Finns det inga vågor på ­havet kan man spjutfiska. Sedan käkar vi lunch och ­efteråt gör vi en hike upp i bergen i Malibu. ”

Listorna över världens mest sedda filmer de ­senaste åren toppas av superhjältefilmer och ­action, som Star Wars, Avengers och Disneyfilmer. Också Kinnamans CV domineras av action.

”Nu är jag sugen på drama och långa, djupa scener med andra skådespelare. Det mest häftiga med skådespeleriet är en kollektiv koncentration och gemensamt flow. Det som uppstår med ett riktigt bra manus och skickliga medarbetare, att få leva i den koncentrationen när man tar två ­tusen mikrobeslut i sekunden och det uppstår ett liv ­mellan oss. Det är en otrolig kick och ­kärnan i varför jag älskar yrket.”

När var det så senast för dig?

”När vi nyligen spelade in tv-serien ­Hanna hände det flera gånger. Det kan vara superfett med action också. Men det är mer ett liv som en elitidrottare, där man tränar hårt ihop med stuntkillarna och schemalägger tiden utifrån att bygga upp sin kropp. I drama arbetar man mer med det själs­liga djupet, så jag är ­mycket tacksam över att jag har en karriär med foten i bägge läger.”

Du har berättat att du led av scenskräck när du började jobba, hur var det?

”De första fyra åren spydde jag varje gång ­innan jag gick upp på scenen. Sedan adderade jag ytterligare en noja – jag fick blackout på scen. Det hände medan jag gick på scenskolan, inför alla ­lärare och elever. Jag fick en ordentlig kris. Det var ju ett tecken på att jag inte hade vad som krävdes. Men i hela mitt liv är det bara skådespe­landet som jag har varit riktigt bra på, det enda som har gett mig en positiv identitet. Att ge upp det ­skulle vara som att ge upp livet.”

Hur tog du dig igenom det?

”Jag frågade mig vad det absolut värsta jag ­skulle kunna göra mot nojan - och valde att framföra en 1,5 timme lång monolog ensam, pjäsen Howie the rookie. Den är avsedd för två personer, en karaktär som berättar en historia ur 15 olika personers perspektiv. Så jag gjorde 16 karaktärer från två ­berättarperspektiv, som besatt, det ­kändes som att livet stod på spel. Jag snubblade inte på ett enda ord under någon av föreställningarna. Då försvann mina kräkningar. När så mitt första jobb efter scenskolan var Mattias Anderssons mastodont­projekt, en nyversion av Brott och straff där jag inte klev av scen på 3 timmar och 45 minu­ter, kändes det som en enkel utmaning efter min monolog. Därifrån har jag byggt mitt självför­troende. Stunderna av svår motgång definierar vem man är.”

Så vad ska man göra?

”Möta nojorna och rädslorna, rakt på, och ­krossa dem”, svarar Joel Kinnaman och slår ­näven i handen.

Förändringar efter Metoo

För ett drygt år sedan briserade bomben om filmmogulen Harvey Weinsteins systematiska övergrepp i decennier, vilket var startskottet på ­Metoo-rörelsen över hela världen. I Hollywood lyftes frågan om olika löner för kvinnor och män också fram, när orättvisa lönesättningar för ­första gången kritiserades offentligt.

Utifrån är det svårt att avgöra vad som är spel för gallerierna och vad som faktiskt ger effekt. Har diskussionerna lett till några förändringar i branschen?

”Ja, verkligen, enormt mycket. Bland produktionsbolagen och filmstudios finns en väldig ­rädsla just nu att framstå som att de särbehandlar någon på grund av kön eller ras. Det är en så pass stark reaktion att jag tror att pendeln kommer att slå tillbaka. Men i löneförhandlingar nämns för ­första gången att lönen är densamma som kvinnliga motspelare, det har aldrig nämnts förut. Målet är ju att det alltid ska baseras på individ, men det är en enorm skillnad mot hur det var tidigare. Så länge jag har jobbat i filmbranschen har inget kommit i närheten av denna revolution.”

Hur kunde det vara tidigare?

”När jag fick rollen som Robocop 2012 prov­filmade jag med två-tre andra skådespelare, varav en av dem var svart. Men alla sa att han inte ens var med i diskussionerna ’eftersom han är svart, Robocop kan inte vara svart’. Jag tyckte det var ett sjukt resonemang då också, men i dag skulle ­ingen säga så.”

»Min modellkarriär är över« Du har varit gäst på de flesta stora ”late night talkshows” i USA. Hur är det?

”Första gången var det bland det läskigaste jag har gjort, över huvud taget. Jag skulle vara med hos Jimmy Kimmel och ville hellre hoppa från ­femte våningen. Det var en ren overklighetskänsla. Jag drog i mig fem whisky och var precis på gränsen till att bli riktigt packad. Jag kände det redan i ­andra meningen jag yttrade att jag sluddrade till och kände ’wooo, rein it in boy!’. Men för varje gång har jag tagit en whisky färre och senast när jag var hos Stephen Colbert drack jag ingen alls. Men det är något man gör bara en gång om året, man blir aldrig van vid det.”

Ett klipp från din intervju med Colbert på You­tube har rubriken ”Joel Kinnaman: Scandina­vians hate Trump” och har 1,1 miljoner tittningar. Hur har det varit i USA efter valet för dig?

”Före valet var jag på en otroligt bra plats i ­livet och allt kändes som om det var på väg åt rätt håll. Efter valet gick jag in i en depression. Min fru Cleo sa att ’du kan inte låta någon som Trump ta din glädje’ – men jag konsumerade så mycket nyheter att det inte gick att göra annat. Till slut bestämde jag mig för att skjuta det ifrån mig. Jag mår för dåligt. Så länge man vet att man kan göra något åt det”

Vad känner du att du kan du göra?

”Jag har ju en plattform och kan engagera mig, bland annat inför midterms-valet i november. Jag röstar ju i USA också. Det blåser nationalistiska och fascistiska vindar både i Sverige och i USA, som inte ens handlar om blockpolitik, utan ett sätt att se på människor som vi senast såg på 1930-­talet. Kliver man på tåget så vet vi redan var slutstationen är, och alla måste ta sitt ansvar just nu.”

Under de timmar vi har setts har en kille från ditt team filmat och fotat dig. Varför det?

”Jag försöker bli mer professionell i mina ­sociala medier. Tidigare har jag känt ett starkt motstånd mot det, att dela med mig av mitt liv. Jag kommer från den gamla skolan där man tänker att ju mer hemlighetsfull man är som skådespelare, ju ­lättare är det för folk att identifiera sig med en i olika ­roller. Men den tiden är förbi nu, människor relaterar inte på samma sätt. Och framför allt finns det ett stort värde i att ha en stark plattform.”

Varför ville du inte prata om dig själv?

”För att jag inte visste vad jag ville göra och ­under vilka förutsättningar. Jag tycker inte om när folk visar upp en fasad om sig själva och sitt perfekta liv på Instagram. Men däremot kan man lyfta fram de frågor man brinner för. Jag hoppas också att jag kan visa att genom hårt arbete kan man ta sig genom svårigheter – helt enkelt genom att prata om det.

Fotnot: Mahmut Suvakci vinner vadet, han går ner 21 kilo på 6 veckor, bara 600 gram mer än ­Orlando John. Av Kinnaman får han kommen­taren ”Fuckin’ kung” på Instagram, följt av åtta emojis: tre eldar, tre hjärtan och två applåder.