Di Weekend NYHETER

Smältande pol fokus i ny utställning

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

ISEN SMÄLTER. Utställningen är utformad som ett enormt isblock med en spricka i mitten.

Jack Mikrut

Ett gigantiskt isblock av trä ska rikta fokus mot livet norr om polcirkeln i en ny utställning i Stockholm. ”Fokus ligger på de som faktiskt bor i Arktis och inte bara expeditioner”, säger Sanne Houby-Nielsen som basar för Stiftelsen Nordiska museet.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

”Arktis – medan isen smälter” fyller den balsalsliknande huvudhallen i den pampiga byggnaden på Djurgården. Uppe i det välvda taket växlar projektioner av fallande snö med gnistor från eldandet av lastpallar på Svalbard. 

Den högaktuella utställningens centrala del är utformad som ett stort isberg med en djup spricka i mitten. 

”Sprickan är ett tema. Gapet mellan tradition och modernitet. Klyftan mellan personer i samhället. Skiftet från is till flytande vatten, från statiskt till rörligt”, säger Serge Martynov som tillsammans med Sofia Hedman utgör den kreativa konstnärsduon Museea vilka står bakom gestaltningen. 

På utsidan av konstellationen syns en kalvande glaciär delad av en skåra som fungerar som en öppning till och en stig genom utställningen. Längs med sprickan finns utrymmen där berättelser och föremål väver samman nutid och dåtid, liksom vetenskap och mytologi, till en berättelse om isens historia och framtid. Här skildras vardagen för människorna i ett Arktis som förändras. När is förvandlas till vatten reformeras även traditioner och levnadssätt. Renar kan inte längre flytta sig över isen och platser som var otillgängliga förr går nu att åka båt till. 

I de olika rummen i museet visas uråldrig kunskap, gamla kläder och ny teknik. På en plats får man veta att saltvattensis har en dov klang och sötvattensis en kristallklar. På en annan kan man betrakta en extremt vacker pärldekoration som pryder en grönländsk amaat, en ”mammajacka” där barnet bärs i luvan, eller en filt sydd av skinnet från vargskallar. 

FAKTA
Arktis

Området runt Nordpolen.

Täcker 26 miljoner kvadratkilometer varav åtta är land.

Sträcker sig över Grönland, Island, Finland, Norge, Sverige, Ryssland, Kanada och Alaska.

Hem åt: Fyra miljoner människor, över 400 olika blommande växter, isbjörn, valross, fjällräv och myskoxe.

Källa: Polarforskningssekretariatet

VISA MER

”Vi hoppas att väcka enorm respekt för all den kunskap som finns om isens hemligheter och samtidigt ge hopp om framtiden”, säger Sanne Houby-Nielsen.

Arktis-projektet inleddes för fyra år sedan och är ett samarbete mellan ett flertal museer, forskare, konstnärer och lokalsamhällen. Nordiska museet hoppas locka både barnfamiljer, klimatspecialister och skolklasser från hela Storstockholm. 

Lotten Gustafsson Reinius, gästprofessor vid Nordiska museet och Stockholms universitet, framhäver att utställningen är en korsning av naturvetenskap och kultur. Förhoppningen är att kombinationen kan ge nya perspektiv och insikt om vikten av det som händer i och med klimatförändringarna.

”Det som händer i Arktis stannar inte i Arktis. Och det är inga folktomma områden. Det är människors hem”, säger hon. 

I sin frusna form fungerar vatten som ett avancerat arkiveringssystem. Mammutar, metangas, radioaktivt avfall och infrusen kunskap om vår klimathistoria – allt går att se i isen. Men det frusna tinar.  

Området kring Nordpolen byter drastiskt skepnad. Temperaturen stiger nästan dubbelt så snabbt i Arktis som i resten av världen. Glaciärer faller isär, isen smälter och havsvattennivån stiger. När isen smälter blottas tidigare oåtkomliga naturtillgångar. Resurserna kan gynna lokala företag, men också ge vinster åt stormakter och utländska företag som konkurrerar om de nya möjligheterna.

”Det viktigaste jag hoppas att ni i syd kan förstå, är att Arktis inte är isolerat och långt bort. Arktis påverkas av det som händer söderut och det som sker i Arktis påverkar människor och samhällen överallt”, säger Marit Reigstad som är professor i marinekologi vid Norges Arktiska universitet UIT.

»Ibland ser vi inte land på 45 dagar«

»Glaciärens tinande har eskalerat väldigt fort de senaste tio åren«

Fem frågor till Kim Gøran Pedersen, ambulanssjukvårdare på sjöräddningen i Øksfjord, som bevittnar förändringen av Arktis i vardagen.

Hur är det att bo i Arktis?

”Vi är stolta över var vi kommer ifrån här. Det är en stolthet som är viktig att föra vidare. Friluftsliv är en stor del av vår vardag och vi använder oss mycket av naturen. Det här är väglöst land. Sjöräddningens ansvar omfattar byar som man bara kan ta sig till med båt.”

”Vädret kan vara ganska extremt så det är en tuff arbetsmiljö. Ofta är våra ambulansbåtar det enda sättet för människor att ta sig till sjukhuset i Hammerfest.”

Lyx på naturens villkor Många har flyttat. Varför bor du kvar?

”Finnmark är ett spektakulärt vackert område. Jag skulle önska att folk förstod vilken fantastisk livskvalitet det innebär att bo så här. Det första vi ser när vi vaknar är havet och en glaciär, vi har en utsikt som de flesta bara kan drömma om. Sen är det billigt att bo här.”

Vilka utmaningar har byn?

”Vi blir allt färre och det präglar bygden. Det är svårt att få folk att flytta hit och stanna och det är ännu svårare att få unga att etablera sig. Det finns inte så många fina jobb i Øksfjord. Det är mest fiskeindustri. När barnen i byn blir 15 eller 16 år flyttar de till Alta eller Hammerfest för att gå i skolan. De bor där för sig själva så de växer upp snabbt. Det måste de bara göra. Det är så det är att bo här. Jag tror att mina egna barn kommer flytta söderut, tiden får utvisa om de kommer tillbaka.”

På vilket sätt märker du av klimatförändringarna?

”Vi ser att glaciären blir mindre och att det går mycket fortare än förr. Skolan gör utflykter på glaciären var tredje år och de har dokumenterat hur mycket den har krympt. Tinandet har eskalerat väldigt fort de senaste tio åren.”

Vad är det bästa med att bo i Øksfjord?

”Att alla känner alla. Vi har ett avslappnat sätt att umgås på. Jag behöver inte ringa och planera en vecka i förväg om jag vill ta en fika. Man kan bara komma förbi hemma hos någon och ta en kopp kaffe. Det tycker jag är fint.”