Di Weekend NYHETER

Sherihan ”Cherrie” Abdulle: Jag har krossat många glastak

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

FÖREBILD. R&B-sångerskan Sherihan ”Cherrie” Abdulle belönas med Anders Carlbergs minnespris i kategorin Årets revanschist.

Joey Abrait

Den 28-åriga sångerskan Sherihan ”Cherrie” Abdulle vill göra förortens röster hörda genom sin musik. Nu belönas hon med Anders Carlbergs minnespris Årets revanschist.  ”Budskapet är det som är viktigast, musiken är bara ett redskap”, säger hon om sin karriär.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Känner du dig som en revanschist?

”Jo, jag kan ändå förstå den titeln om man ser tillbaka på min historia. De förutsättningarna jag hade som barn, och det jag ändå har lyckats skapa utifrån det”, säger Sherihan Abdulle, känd under artistnamnet Cherrie.

”Jag är genuint glad och extremt ärad för det här priset. Det är de här stunderna som man kommer ihåg”, fortsätter R&B-sångerskan.

Sherihan Abdulles föräldrar flydde från krig och osäkerheter i Somalia till Finland i början av 1990-talet. De bosatte sig i den finska staden Lojo, sex mil från Helsingfors.

”Mina föräldrar var bland de 50 första utomeuropeiska invandrarna i landet. Det förekom extremt mycket rasism”, säger Sherihan Abdulle och berättar att asylhemmet där hennes föräldrar bodde brändes ned vid ett tillfälle.

När hon var tio år flyttade hon med sin mamma och syskon till Sverige. Den första tiden kastades familjen runt en hel del mellan olika förorter i Stockholm. Andrahandskontrakt efter andrahandskontrakt löpte ut och varvades med boenden på jourhem och kvinnohem.

FAKTA
Anders Carlbergs minnespris

Priset är en hyllning till Fryshusets grundare Anders Carlberg, (1943–2013), och ska gå till personer som utifrån sina egna förutsättningar agerat i hans anda.

Cherrie får priset Årets revanschist: ”Hon drivs av att ge människorna i förorterna en röst, i synnerhet kvinnorna. Hon har jobbat hårt för att nå sina mål, och hoppas inspirera sina fans till att göra samma resa”, lyder motiveringen.

Övriga pristagare:

Årets påverkare: Janne Andersson, förbundskapten i fotboll. Årets unga förebild: Hamza Mostafa, volontär. Årets livsgärning: Margot Wallström, tidigare utrikesminister.

VISA MER

Fem år efter flytten till Sverige fick Sherihan Abdulles mamma ett förstahandskontrakt i Rinkeby, något som Cherrie beskriver som sin räddning.

”Innan det hatade jag att jag var invandrare”, berättar hon.

”Mycket av det förändrades när vi kom till Rinkeby. Det var första gången jag omgavs av människor med liknande bakgrunder och utseenden. Det fanns en gemenskap”, fortsätter Sherihan Abdulle.

Var tillhörighet något du hade svårt att känna tidigare?

”Ja, speciellt under min barndom. Det är svårt att känna sig trygg och som en del av ett samhälle när man sticker ut.”

Tiden i Rinkeby hörs ofta i hennes låtar. Genom musiken vill hon ge sin bild av förorten, en bild som hon inte tycker stämmer överens med mediernas.

Låten ”163 För Evigt” som släpptes 2017 är en hyllning till Rinkeby. I dagsläget har musikvideon, som är inspelad i Rinkeby, över fem miljoner visningar på Youtube. Låten har också väckt uppmärksamhet långt utanför Sveriges gränser – trots att den sjungs på svenska.

Sökte 273 jobb utan att få napp

”Folk kanske inte förstår språket, men när du pratar om saker som betyder något för dig hörs det nog i din röst”, säger Sherihan Abdulle om den internationella succén.

En av textraderna i låten lyder ”För om jag lyckas då vi alla kan”, ett budskap som genomsyrar allt som hon gör. Hon har blivit en förebild för många unga, ett bevis på att det går att förverkliga sina drömmar även om förutsättningarna inte alltid är på ens sida.

”Att vara svart kvinna, från orten och muslim är inte lätt i den här branschen. Man har mycket emot sig”, säger Sherihan Abdulle och berättar att hon ofta fick höra att det inte skulle vara någon som ville lyssna på hennes ”ghettohistorier” i början av karriären.

”Det är svårt att vara den första. Men när det väl går, då vet man att det alltid var värt kampen.”

Trodde du att du skulle bli en förebild?

”Är det fult om jag säger ja?”, säger hon och skrattar.

”Men som ung tänkte jag aldrig att jag skulle bli artist, det var inte något som lockade mig.”

Cherrie hade snarare siktet inställt på att bli författare, berättar hon.

”Jag tror alltid att det har handlat om att ha något viktigt att säga, sedan spelar det ingen roll hur du gör det. Budskapet är det som är viktigast, musiken är bara ett redskap. Det hade lika gärna kunnat vara så att jag skrev böcker i stället.”

»Dansa till min musik«

Nu står ett tredje album på schemat för Cherrie. Efter de virala framgångarna med ”163 För Evigt” är hon dessutom sugen på att ta sig an en större internationell publik.

”Jag har krossat ganska många glastak och nu behöver jag nya utmaningar.” 

I framtiden överväger hon att börja släppa sina låtar på engelska i stället för svenska.

”Mitt mål är att föra vidare mitt budskap och paketera det på ett sätt som blir tillgängligt för hela världen.”