”This is the only time I will speak English when I meet you”, säger Stena Metalls vd Anders Jansson när han välkomnar fyra deltagare i Stena Metall Diversity & Competence Program.
I fortsättningen är det svenska som gäller konstaterar han sedan. Att lära sig språket är nämligen en stor del av utmaningen för den som nyligen kommit till Sverige och vill ha ett framgångsrikt yrkesliv här.
De fyra personer som spenderar sin första dag på Stena Metall när Di är med kommer från Iran, Malawi och Rumänien och har olika kompetenser i bagaget som passar väl in i Stena Metalls verksamhet. De är civilingenjörer, ekonomer och kemiingenjörer, men de har haft svårt att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden. Utöver de fyra som nu börjar kommer ytterligare två att ansluta vid ett senare skede.
För Stena Metalls del är syftet med programmet tvådelat. Den typen av kompetens som företaget eftersöker är svår att få tag på. Samtidigt är förutsättningarna goda just nu för att testa nya vägar och faktiskt göra en skillnad i samhället. Konjunkturen är gynnsam.
”Jag inser att det för många personer med en internationell bakgrund är svårt att hitta arbete. Vi har en bra plattform för att underlätta den processen, likt många andra företag. Det är en vinn-vinn-situation”, säger Anders Jansson.
Nicoleta Madalina Popescu från Rumänien har bott i Sverige i tre och ett halvt år. Hon har tidigare arbetat som miljörådgivare och har också erfarenhet av internrevision. Hon har även kandidatutbildning inom psykologi, vilket gjort det möjligt för henne att arbeta inom förskolan i Sverige och på så sätt öva på språket. I övrigt har det varit svårt för henne att hitta arbete i Sverige.
”Jag är väldigt glad över möjligheten. Jag vill utvecklas och jag måste lära mig de svenska regelverken och hur man jobbar”, säger hon.
Michael McGrath, som är hr-ansvarig i koncernen, är den som drivit satsningen. Det hela startade egentligen under flyktingkrisen, då flera på bolaget deltog i ett mentorprogram. Hans egen adept råkade vara kemingenjör med en bakgrund inom shipping, vilket i sin tur genererade idén till ett nytt sätt att rekrytera. Olika chefer på Stena Metall ombads ta fram kravprofiler för att beskriva vilken kompetens som behövs på företaget.
Kandidaterna skulle dessutom ha internationell bakgrund och ha minst fem års arbetslivserfarenhet. Dessa vidarebefordrades sedan till organisationen Mitt Liv, som hjälpt till med rekryteringen av deltagarna.
När tjänsterna utlystes kom det in 178 ansökningar på bara en och en halv vecka. Det kan jämföras med när Stena Metall nyligen ville anställa en ekonom via sina vanliga kanaler och bara fick in fyra ansökningar.
Mitt Liv höll intervjuer med ett trettiotal och fick ner antalet till hälften. Dessa femton intervjuades sedan av olika chefer på Stena Metall, som gjorde det slutgiltiga urvalet.
Deltagarna kommer att arbeta på olika platser i organisationen, men för att hålla kontakten kommer de att träffas varje fredag. Tre av fyra fredagar står det språkundervisning, anpassade till deltagarnas individuella nivå, på schemat. Den fjärde fredagen varje månad kommer att bestå av gemensamma besök hos de olika dotterbolagen.
Anledningen till att Di är inbjudet till Stena Metall är enkel. Michael McGrath säger att han själv blivit mycket inspirerad av vad som gjorts inom Axel Johnson-koncernen.
”Vi har en plattform och vill använda den för att motivera andra företag att göra liknande saker”, säger han.
Initiativet finansieras fullt ut av Stena Metall. Lönen ligger på 27 000 kronor i månaden under det sex månader långa programmet.
”Vi ser det som en investering. Bolaget är så stort att vi kan låta moderbolaget göra en investering som dotterbolagen kan utnyttja. Förhoppningen är att flera av dem som är här i dag ska fortsätta arbeta hos oss och då har vi tjänat tillbaka de pengarna om man tittar på vad en rekrytering kostar.”
Sofia Appelgren, som är grundaren av Mitt Liv, säger att beslutet att finansiera programmet helt utan ekonomiskt stöd från stat eller kommun är ovanligt:
”Vi upplever att det finns ett mindset och ett system i Sverige som kanske uppmuntrar subventionerade praktik- och traineeplatser för just den här mål- gruppen. Det är klart att det då blir extra roligt när ett företag går in med helt egen finansiering och skickar signaler om att det här är kompetens som är likvärdig all annan kompetens.”
