Di Weekend NYHETER

»Noggrannhet i tiden«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

BRINNER FORTFARANDE FÖR FILM. ”Jag är rädd för att sluta arbeta, jag får nästan panik av att tänka på det”, säger regissören Roy Andersson.

Foto: Amanda Lindgren

Vad har Sveriges riksbank och mästerregissören Roy Anderssons kommande spelfilm gemensamt?
Svar: Ymnighetshorn.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Ymnighetshorn är ett djurhorn som fylls med frukt, mynt eller något annat åtråvärt, och har ända sedan antiken varit en symbol för rikedom och överflöd.

Till skillnad från Riksbankens emblem räknar Roy Andersson inte rikedom i penningar utan i upplevelser och möjligheter, som ständigt fylls på.

”Om det oändliga” är också titeln på hans kommande spelfilm och beskrivs som ”en besläktad men fristående” fortsättning på den hyllade levandetrilogin.

”Den här nya filmen ska bli ännu lite bättre. Jag vill fylla ett ymnighetshorn med en förtätning, ett förtydligande av livet, både det tragiska och det roliga, och bära fram allt det fina som hela tiden fylls på, men som i vardagen kan gå oss förbi.”

Liksom i trilogin består den nya filmen av vitt skilda scener med titlar så som: ”En man som hade gått fel”, ”En barnmorska som älskade champagne så mycket” och en halsbrytande dråplig tolkning av Hitlers sista tid

FAKTA
Roy Andersson

Familj: Särbon Anne-Marie Larsson i Lund, döttrarna Sandra och Carina, fyra barnbarn.

Bakgrund: Uppvuxen i Göteborg, Filmskolan vid Svenska Filminstitutet. Känd för sitt säregna filmspråk.

Tjänar: Pensionen, cirka 12 000 kr/mån efter skatt.

VISA MER

”Jag blandar hej vilt. Den här filmen är mer dynamisk än mina tidigare.”

Inspirationen är hämtad ur ”Tusen och en natt” och har en fe som berätterska och ledsagare till varje ny historia/scen.

”Liksom Scheherazade berättar en saga för den persiske kungen i ’Tusen och en natt’ för att undkomma sin avrättning vill jag berätta om något som aldrig tar slut.”

Bottnar det här i rädsla för döden?
”Nej, jag är inte så rädd för att dö. Jag är rädd för att sluta arbeta, jag får nästan panik av att tänka på det. Och så är jag rädd för att inte lyckas.”

Fortfarande ..? Du fyllde 73 år i våras och har hållit på med film i mer än ett halvt århundrade ...
”Jag måste skriva alla manus och göra alla skisser för att må bra, men jag har också börjat känna av en del krämpor. Jag har stått så mycket och har stundtals jätteont i ena höften, månaden därpå är det knät som krånglar.”

Så det är ålderdomen som jagar dig och får dig att göra mer av samma, det vill säga, i ditt fall, en film till?
”Inte bara. Jag tror att jag har en blick för tillvaron, en känslighet för att se och lyfta fram det icke förutsägbara. Att i bild beskriva och förklara detta att vara människa är kanske värdefullt för andra.”

Krämporna och det myckna resandet runt om i världen vid filmlanseringar har fått Roy Andersson att börja med styrketräning på gym. Enbart ”En duva satt på en gren och funderade på tillvaron” har sålts till 46 länder och föranledde 19 intervjuer, under två dagar i New York.

”En annan fördel med träningen är att jag inte är lika sugen på vin efteråt. Det blir oftast en öl till maten i stället.”

Är alkoholen ett problem, menar du?
”Champagne kan jag vara utan, men en fin Chianti eller Bordeaux  Jag dricker vin nästan varje dag, kan knappt äta middag utan ett glas rött eller två. Det är ju så gott, det får mig att koppla av och så tycker jag att mina funderingar blir intressantare när jag är lite berusad. Men det klart att alkoholbegäret påverkar kraften i kroppen.”

Den universella vardagsmänniskans försvarare lagar i princip aldrig mat. Han äter hellre ute, men har två paradrätter som han borstar av då och då:

”Spagetti och köttfärssås och ugnsbakad torsk med massa olika strimlade grönsaker ovanpå och mycket grädde.”

Hur har du råd att äta ute nästan varje dag?
”Jag är helt ointresserad av att äga. Äger man ingen villa, paradvåning, trädgård eller lantställe behöver man heller inte lägga pengar på att det ska se trevligt ut. Studion och all utrustning är redan betald.”

Förvärvet 1980 av hela huset på Sibyllegatan 24 var för att säkra en egen oberoende inspelningslokal. Den egna bostadsytan kom med på köpet.

De senaste årens många och tunga filmpriser gör det lättare för Roy Andersson att få med sig medfinansiärer. Hans filmer har i snitt en budget på 40–50 miljoner kronor och tar fyra år att få klar.

”Den här gången hoppas jag kunna kapa ett år, så förhoppningsvis är filmen klar 2019. Hantverksblicken har blivit skarpare och så är jag lite otålig numera. Jag vill behålla rättigheterna till scenerna och ligger ute med 6–7 miljoner kronor per film”, säger Roy Andersson och berättar om ännu en scen om en man som inte litar på banker utan placerar alla sina besparingar i madrassen, vilket osökt för tanken tillbaka till Riksbanken.

Två korslagda ymnighetshorn har varit världens äldsta centralbanks ämbetsvapen i snart 350 år, inklusive mottot Hinc robur et securitas, Härav styrka och säkerhet, på latin.

Roy Andersson har inget uttalat motto.

”Jag hyser en oerhörd respekt för den enskilda människans oersättlighet. Och så tror jag att det enkla och långsamma, avskalade och noggranna ligger i tiden.