”Stå nu inte som stela svenskar längs väggarna, våga röra på er”, säger Luis de Oliviera i sitt inledningstal till det som ska föreställa årets visning av De La Espadas nya kollektion. Vita lakan täcker fortfarande de exklusivt handgjorda möblerna som inte sällan bär en prislapp på långt över 100 000 kronor.
Skjutdörrarna till våningens stora matsalsrum slås upp och nyfikna gäster flockas runt öppningen. På ett bord står två skådespelare insvepta i stora svarta textilier och snart kastar de sig ned på golvet. Det är svårt att behålla fokus när skådespelarna springer mellan rummen och med fniss och stön avtäcker möblerna från lakanen.
De är som ett nygift par, fulla av förväntan, och det går upp för publiken att föreställningen håller på att iscensätta livet självt, och att det exklusiva Portugalbaserade möbelföretaget De La Espadas design symboliserar hemmet.
Det är en minst sagt originell möbelvisning som de inbjudna har hamnat på. I ett försök att tänka utanför boxen, och som företagets grundare Luis de Oliviera uttrycker det ”ta ansvar för publikens kreativa förmåga”, har den stora privatvåningen i Lärkstaden på Östermalm blivit en teaterscen.
Vartannat år gör De La Espada den här typen av nedslag under möbelveckor runt om i världen för att presentera sina nya produkter och designsamarbeten. Men det är första gången som visningen har blivit till en timmes performance i två akter.
Designerparet Fatima De La Espada och Luis de Oliviera möttes i början av 1990-talet på universitetet i London när de båda studerade till ingenjörer. Den obeskrivliga kärleken till trä fick dem att grunda det som i dag är en global designverksamhet.
Vid starten 1993 var tanken att de två nykära entreprenörerna helt och hållet skulle producera sin egen design. Då satt de i en oansenlig liten studio, men det skulle inte dröja länge innan de trillade över en gammal fabriksbyggnad nära silverkusten på den portugisiska landsbygden.
”Allt var bara en ren slump. Fabriken skulle läggas ned och vi kunde köpa den för en spottstyver. Vi gjorde det bästa vi kunde av det och räddade 65 arbetsplatser genom att hålla den i gång. Det var en stor del av den lilla byns ekonomi”, säger Luis de Oliviera.
I dag är de gamla lokalerna omgjorda till en gedigen möbelfabrik och De La Espadas relativt unika koncept fullt utvecklat. Genom att stötta ett fåtal handplockade formgivare under hela produktionsresan är grundarna i dag enbart producenter och fabrikörer som helt har lagt sitt formgivande åt sidan.
”För ungefär tio år sedan hade vi något av en kris. Vi ritade, formgav, drev butiker och gjorde all marknadsföring helt själva. Det blev för mycket. Så vi gjorde oss av med två grejer; butikerna och vårt eget hantverk.”
Alla projekt och samarbeten låter De La Espada vara personliga för respektive formgivare som dessutom får bära sitt eget namn och med stor frihet utforma sin individuella vision. Det är deras verk som finns representerade i våningen på Östermalm.
”Vi har ett starkt, intensivt band till våra designer och det är magkänsla och kemi som avgör vilka vi väljer att jobba med”, säger Luis de Oliviera.
Bland annat har de samarbeten i New York, Istanbul, London, Köpenhamn, Shanghai, Stockholm och Venedig.
En samarbetspartner är den internationellt erkända brittiska designern Ilse Crawford som bland annat har gjort ett flertal samarbeten med Ikea och ritat hotellet Ett hem samt restaurang Mathias Dahlgren på Grand Hotel i Stockholm.
Influenserna är specifika. I en mix av den lite mer rustika Arts and Crafts- rörelsen, minimalistiska arkitekter som Tadao Ando och Alvaro Siza samt den särpräglade skandinaviska 1950-talsdesignen jobbar De La Espada med stort fokus på material och renhet. Och att jobba i trä är som sagt deras signum.
”De La Espada is Portugal”, skriker skådespelaren Fernando Nobre för att riktigt understryka företagets hemvist. Samtidigt drar hans kvinnliga mot- spelerska, Vania Rovisco, av ett svart skynke från ett helt pata negra-lår som tronar på ett stilrent träbord från den nya kollektionen. Fernando Nobre slipar sina knivar och skivar upp tunna bitar griskött och matar sedan de lätt chockade besökarna.
I våningen på Östermalm fortsätter publiken att guidas genom livets olika turer via skratt, kreativa skaparprocesser, fylla, bråk och försoningssex.
I slutscenen uppmuntras publiken att ur en gammal koffert välja varsitt unikt föremål att placera i det helt nyproducerade vitrinskåpet som står i ett av lägenhetens alla rum.
”Skåpet fotograferas efter varje föreställning. Det kommer se annorlunda ut varje gång. På det sättet har alla som varit här tillsammans skapat något unikt. Det är så vi på De La Espada jobbar”, säger Luis de Oliviera.
