Di Weekend NYHETER

Lokal mjölk flödar åt alla håll

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

BYTTE MEJERI. Niklas Persson och Camilla Landgren på Brunkulla gård utanför Östersund bytte mejeri till Norrmejerier när Arla inte längre kunde ta emot den ekologiska mjölken från deras fjällkor.

Foto: Håkan Wike

Tuffa villkor för mjölkbönderna har öppnat upp en myllrande marknad i Jämtland.
Mejerijätten Arla har tappat leverantörer till konkurrenter och flera småskaliga mejerier med lokal prägel har sett dagens ljus. Arlas motdrag är en egen lokal mjölk.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Rationaliseringar och stordrift har nått vägs ände för många mjölkbönder i Jämtland, lösningen är i stället småskaliga mejerier och en palett av verksamheter för att utnyttja gårdens resurser. Och några väljer att vända Arla ryggen och blicken norrut.

Brunkulla gård utanför Östersund brukas av elfte generationen. Niklas Persson och Camilla Landgren har drygt 50 fjällkor och levererar sin mjölk till Norrmejerier, som ägs av mjölkbönder i Norrland.

”Främsta orsaken var att Arla inte kunde ta emot vår ekologiska mjölk längre”, berättar Niklas Persson.

”Nu betalar de väl mer för mjölken än Norrmejerier igen, men förra sommaren var det tvärtom.”

Flytten till Norrmejerier gör skillnad för ekonomin eftersom de får ekotillägget på sin ekologiska mjölk. Men med anor tillbaka till 1500-talet har gården varit med om många svängningar och anpassningar förr: förändringar är en del av tillvaron som lantbrukare.

FAKTA
Krympande marknad
  • Mjölkförbrukningen hos svenska konsumenter har sjunkit från 108,1 kilo till 79,7 kilo per person och år mellan 2006 och 2016.
  • I Jämtlands län finns drygt 3 procent av Sveriges mjölkföretag, men bara 2 procent av landets mjölkkor.
  • På tio år har antalet mjölkföretag i länet halverats.

Källa: Jordbruksverket, Statistiska centralbyrån och LRF

VISA MER

För att vara mindre beroende av mjölkpriser har de sedan 1998 utvecklat sidorörelser: lantgårdshotell, konferenser, mejeriförädling och köttproduktion på gården. De har även sålt och exploaterat lite av sin mark för bostäder, och skogsbruket på egna marker är en del av gårdens verksamhet och inkomst. De ser på förutsättningarna och det som finns till hands, i stället för att lägga alla ägg i en korg.

”Vi har pratat oss varma en lång tid för att vi måste ha kvar småskalig och hållbar matproduktion i länet”,säger Camilla Landgren.

”Människan behöver mat för att över huvud taget kunna existera och att ha produktion där det finns människor är en förutsättning för det.”

Det är lätt att komma in på stora frågor om jordbrukspolitik och vad vi värderar som viktigt i dag.

Även om företaget Arla inte utmålas med becksvarta penseldrag fanns det något mer som skavde. Camilla Landgren refererar till de tidningsrubriker som figurerade under förra vintern, då uppgifter om vidlyftig representation kom precis innan Arla sedan sänkte mjölkpriset.

”Man blir helt enkelt heligt förbannad när höga chefer långt bort har höga löner, får höga bonusar och gör av med företagets pengar, medan vi som har korna är de som får minst betalt”, säger Camilla Landgren.

Men hon tillägger snabbt:

”Vi väljer att utveckla gården efter bästa förmåga och se möjligheterna, i stället för att ta på oss offerkoftan.”

Ett stort steg för mjölkchefen

De är inte ensamma om bytet. Vid årsskiftet gick ett tjugotal mjölkbönder, av cirka 125 totalt i Jämtland, över till Norrmejerier. Att kalla det flykt är överdrivet, men det är något franskt protestfrämjande över jämtarna när det gäller centraliseringar. Mot EU har de varit. Och de protesterade vilt mot region- sammanslagningen av det som skulle bli Stornorrland. Norrmejeriers placering i Umeå känns tydligen ofta mer nära än Arla Foods kontor i Stockholm och Köpenhamn.

Kanske skrämmer jämtarnas förmåga att protestera även den internationella aktören Arla Foods. I dagarna lanseras en Jämtlandsmjölk för att lyfta det faktum att en stor majoritet bönder, i regionen, 92 stycken enligt Arla, fortfarande är Arlaanknutna.

”Vi ser en större efterfrågan på att konsumenterna vill veta varifrån produkterna kommer”, säger Mikael Lindgren, pr-chef på Arla, som svar på varför de lanserar en jämtländsk mjölk just nu.

Att det skulle vara en reaktion på den negativa pr Arla har fått i lokalmedierna och att flera lokala butiker har valt Norrmejerier som leverantör, vill han inte bekräfta.

”Jag vet inte om just jämtarna är mer lokalpatriotiska än andra, men det är en viktig marknad för oss”, säger Mikael Landgren.

”Vi gör även en hushållsost på mjölk från Jämtland, i mejeriet i Östersund.”

Mjölkbonden Daniel Lärkert på gården Rasten Lantbruk utanför Östersund har en mer lokal syn på det lokala. Han är leverantör av mjölk till Arlamejeriet i Sundsvall, men en del går även till Rasten Mejeri utanför Östersund som sedan 2015 producerar lågpastöriserad jämtländsk mjölk från eget mejeri.

Enligt de splitregler som har satts upp av Konkurrensverket kan Daniel Läckert som Arla-anknuten även levererar mjölk till fler än Arla.

Tar ny sats mot K2

”Jag struntar faktiskt i om beslutsfattare kommer överens på golfbanan eller en middag, det är väl så det är idag för både politiker och affärsmän”, säger han och rycker samtidigt lite på axlarna åt tidningsrubrikerna.

Det finns andra viktigare anledningar till att han levererar mjölk till flera mejerier.

”Det känns bättre om vi slipper köra runt med färskvaror som mjölk när det finns möjlighet att leverera det lokalt. Säljer jag till Rastens Mejeri så får jag dessutom bättre betalt för mjölken. I slutänden gör det att flera här i området kan få en inkomst från mjölken och tydligen är många i Jämtland beredda att betala för det mervärdet.”

Mervärdet i det här fallet är ungefär 3 kronor litern i butik, 15 kronor för Rastens i stället för de mer konventionella 12 kronorna på en Arla- eller Norrmejeriliter.