Di Weekend NYHETER

Lakritsfest firar tio år

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

FESTIVALGENERAL. Tuija Räsänen startade Lakritsfestivalen för tio år sedan. Den svarta godsaken har sedan dess tagit henne världen runt.

Oskar Omne

Den saltsöta vattendelaren lakrits är så mycket mer än bara godis. Inte minst framgår det på den 10-årsjubilerande Lakritsfestivalen till helgen. Pilgrimsmussla med lakrits, någon?
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

En käftsmäll eller en varm sommarkyss. Människors inställning till lakrits är delad och det är få personer som inte har ett starkt minne kopplat till de svarta godsakerna.

”Choklad är som klassisk musik medan lakrits är som rock’n’roll”, säger Tuija Räsänen, som driver butiken Chokladolakrits, och som även grundade Sveriges enda renodlade lakritsfestival.

När hon för tio år sedan tog in lakrits i sitt sortiment upptäckte hon den stora skillnaden. Choklad genererade ett behagligt och neutralt hummande från kunderna medan lakritshyllan triggade barndomsminnen, ilska och glädje. Som den marknadsförare hon var, och fortfarande är, förstod hon att det var en reaktion värd att spinna vidare på.

Hon utökade sortimentet i butiken och lanserade nytillskottet genom att anordna en lakritsfestival.

”Folk sa att jag var galen som nischade mig så hårt. Men jag trodde starkt på min idé.”

FAKTA
Det visste du inte om lakrits

Lakrits härstammar från lakritsroten som hör till familjen ärtväxter. Roten växer i södra Europa och delar av Asiens.

Lakritsens naturliga färg är rödbrun, men i kontakt med syre blir den svart.

Ordet lakrits kommer från grekiskan och betyder söt rot.

Svart lakrits är 50 gånger sötare än socker.

Förr användes lakrits främst som medicin och såldes på apotek så sent som på 1970-talet. Bland annat har lakrits en slemlösande effekt.

Huvudingredienserna i mjuk lakrits är lakritspulver, mjöl, socker, sirap och rapsolja. Om man tillsätter salmiak blir det saltlakrits.

Den makedonske kungen Alexander den store brukade ge sina trupper lakrits för att de skulle känna sig mindre törstiga.

Källa: Lakritstillverkaren Haupt och Läkartidningen

VISA MER

Tillställningen lockade 1 300 besökare och när Lakritsfestivalen nu firar 10-årsjubileum under helgen gör den det med 11 000 besökare i Globens annex.

Genom åren har Tuija Räsänen utmanat människors smaklökar och den som har påstått att lakrits inte gifter sig väl med pilgrimsmussla, ankbröst och wienerbröd har behövt tänka om.

Tillsammans med affärspartnern Anette Jonsson har hon anordnat föreläsningar, lakritsmiddagar, bloggsamarbeten och lakritsprovningar. Förra året omsatte festivalen 2,1 miljoner kronor och genererade en vinst på 22 000 kronor.

”Den är inte någon kassako, men jag får betalt i upplevelser”, säger Tuija Räsänen vars huvudsakliga inkomstkälla är lakritsprovningarna som hon anordnar i butiken.

Sverige profilerar sig ofta och gärna som en lakritsnation och på Youtube finns otaliga klipp där människor från andra länder smakar på svenskt saltlakrits, även kallat salmiakgodis.

Med bollsinne för goda affärer

Reaktionerna är oftast starka. I ett klipp med 200 000 visningar grinar amerikaner illa av smaken hos det svenska favoritgodiset Djungelvrål.

”Lakrits är redan äckligt som det är, varför måste man tillsätta salt”, utbrister en av provsmakarna samtidigt som han spottar ut lakritsen i panik.

Och kanske har han en poäng. Är det vi som är de konstiga? Det finns olika teorier om varför svenskarna är så galna i saltlakrits. En av dem är att nordbor historiskt sett har ätit mycket insaltad mat och därmed blivit vana vid sälta. Människor som inte har lärt sig att uppskatta godiset reagerar oftast med en överlevnadsinstinkt.

”Man är inställd på att det ska vara sött, som sötlakrits, och när det i stället smakar salt varnar kroppen för att det är något farligt. Och då spottar vi ut det för att inte få i oss potentiellt gift”, berättar Janina Seubert som forskar inom neurovetenskap på Karolinska institutet.

I Sverige har lakritstrenden kommit och gått, men i Finland har den varit stabil. Anledningen är att vår granne i öst fortfarande har kvar sina lakritsfabriker. Men trots att finnarna äter mest lakrits i världen har de inte haft någon egen lakritsfestival, till dess att Tuija Räsänen gjorde entré.

”De sneglade på min festival och frågade sig oroligt: ’Ska Sverige gå om Finland som lakritsnation?’ Så för fyra år sedan bestämde jag mig för att göra samma sak i Finland, med Fazer som huvudsponsor”, berättar hon.

Jättefestivalen intar Stockholm

Även där gjorde festivalen succé och människor köade i timmar för att få vara en del av gemenskapen.

Lakritsen har sedan dess tagit Tuija Räsänen till jordens alla hörn. Hon har strövat bland Kalabriens odlingar i södra Italien där hon har smakat, känt och luktat på lakritsroten. Hon har besökt Pontefract i England där de första lakritsfabrikerna startades under 1700-talet. Och härnäst planerar hon en resa till Kina för att suga in den unika lakritskulturen som sträcker sig långt bortom svenskarnas Djungelvrål.

”Det är svårt att få tillgång till Kinas lakrits som i dagsläget nästan bara används som blekningsmedel. Det ska bli spännande att knyta nya kontakter”, berättar hon.