Di Weekend NYHETER

Konstflört med mode

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Joey Abrait

Klassisk renässans möter modernt mode när porträttmålaren Bruno Ekeroth de Almeida ställer ut i Sverige för första gången. 
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Bruno Ekeroth de Almeida står i Sotheby’s lokal vid Humlegården och hänger upp sina tavlor på väggarna. På bordet ligger en borr och en tom palett i trä. Utställningen som öppnar på torsdagen blir hans första i Sverige.

På ena väggen hänger ett stort porträtt av en flådd häst, en slags teknisk studie. Mot fönstren står två blomstilleben lutade. Vid ingången hänger en tavla så stor att den nästan når taket, en modern tolkning av jaktens gudinna Diana från den romerska mytologin – inspirerad av framlidne modeskaparen Alexander McQueens utställning Savage Beauty på Victoria and Albert Museum i London. 

Med sin detaljrikedom och symbolik är dessa tavlor raka motsatsen till det avskalade beställningsporträtt Bruno Ekeroth de Almeida vanligtvis målar sedan 20 år tillbaka. Två år har det tagit honom att måla klart tavlorna, mellan de övriga uppdragen som tar honom till kunder runt om i Europa. 

”När jag studerade renässansteknik i Florens märkte jag att mode spelade stor roll i de klassiska porträtten. Mindre roll spelade det att tavlorna var porträttlika. I stället var det allt omkring i bilden som skulle markera statusen. I dag har det försvunnit, och det är i stället ansiktsdragen som är det viktiga. Därför tänkte jag att det vore kul att måla ett klassiskt paradporträtt. Och då började jag tänka på Bea Åkerlund.” 

Bruno Ekeroth de Almeida mejlade Bea Åkerlund, som vanligtvis jobbar som stylist åt världsstjärnor i Los Angeles och hon var nyfiken på projektet. 

På den färdigmålade tavlan poserar hon i en cape från Valentinos sommarkollektion 2018 framför en pool i Beverly Hills. I bakgrunden syns en avklädd man smygfotografera henne. Tavlan är en referens till den grekiska mytologins historia om Daphne och Apollo.

”Apollo var kär i nymfen Daphne och närmade sig henne ständigt. För att komma undan förvandlade hon sig själv till en lagerbuske. Hon befann sig ofta vid ett vattendrag. För att koppla det till Bea Åkerlund så placerade jag henne framför poolen vid Beverly Hills hotell.” 

På Bea Åkerlunds läppar vilar ett bi – både en referens till flitighet och till Irving Penns kända modebild. Vid Bea Åkerlunds fötter syns en apa med Voguemedarbetaren Grace Coddingtons solglasögon. 

Hur närvarande är humorn i ditt liv? 

”Jag tycker om när det är lite läskigt och lite roligt samtidigt. Det är kul om man kan förmedla det utan att förklara det.” 

Comeback för Warhols skandalsuccé

På två andra tavlor syns en häst och en hund, en tolkning av de kända verken Whistlejacket av George Stubbs och Eos av Edwin Landseer. I stället för att måla dem som på originalmålningarna har Bruno Ekeroth de Almeida tagit av dem skinnet och fokuserat på att studera benen och senorna. Dessutom är djuren målade helt i svart och vitt. 

”Jag tog bort färgen så att betraktaren inte ska tänka på blod och kött. Då hade man kanske inte tänkt på anatomin på samma sätt.”

På tre andra tavlor har Bruno Ekeroth de Almeida målat annorlunda blomstilleben. I sin trädgård har han samlat in blommor och sedan tejpat upp på väggen för att måla av. Att måla en tavla kan ta upp till flera månader. 

Din fru är vice vd på Sotheby’s i Sverige. Hur känns det att ställa ut på hennes arbetsplats? 

”Man kan prata fritt med sin fru på ett helt annat sätt, så det är fantastiskt. Och det var hennes kollegor i London som frågade om jag ville ställa ut.” 

Efter utställningen kommer tavlorna gå att köpa. Priset varierar mellan 25 000 till 100 0000 kronor. 

I lokalen luktar det fortfarande svagt av färg. Bruno Ekeroth de Almeida förklarar att det är oljefärgen som tar lång tid på sig att torka. Vid en snabb blick på tavlorna på väggen slår det betraktaren att de lika gärna hade kunnat vara målade för 300 år sedan – om det inte vore för alla moderna inslag. 

Poetisk väntan på vita svanar

Att Bruno Ekeroth de Almeida älskar de gamla renässansmästarnas teknik är tydligt, och han erkänner att han omöjligt kan gå genom ett museum utan att stanna till för att studera tavlorna. Ibland såpass mycket att larmet går igång. 

”Jag vill ju stå så här nära,” säger Bruno Ekeroth de Almeida och gestikulerar med handen intill ansiktet och fortsätter skämtsamt:  

”Jag går tills det börjar pipa eller en sur vakt kommer fram och säger till. Jag hörde om en konstvetare som gick på museum med kikare. Men då tror väl folk att man är en beställningstjuv som håller på att planera en stöld. Men det är smart, för med kikare kan man se detaljer på ett annat sätt.”