”Man kan ge upp. Eller stå upp för den man är”, säger Mirjana Krisanovic.
Hon föddes seende, men drabbades som tioåring av hornhinneavlossning. Efter en misslyckad ögonoperation för 16 år sedan lever hon i totalt mörker.
”Såvitt jag har fått fram är jag Sveriges, förmodligen Skandinaviens, enda blinda skådespelare, manusförfattare, filmskapare och regissör.”
Mirjana Krisanovic har gjort pilotfilmen ”Look through my eyes”, och dokumentären ”Om du ger mig dina ögon”. Nu söker hon finansiärer för att kunna göra långfilm av pilotfilmen. Målet är att ha filmen klar under 2020.
”Tänk att vara med och bidra till en film om en blind, av en blind och med en blind! Tala om att göra skillnad, inte bara prata om det.”
Men närmast bär det av som frilansande skådespelare till filmvärldens Mecka, Los Angeles, för att delta i WCOPA, World Championship of Performing Arts, 12-21 juli.
”Tänk dig OS i tre discipliner: skådespeleri, sång och dans.”
Mirjana Krisanovic tävlar i den första grenen med tre olika monologer i tre kategorier: drama, tv och fritt val. Varje framförande pågår i en minut. Val av monolog är hemligt fram till tävlingen.
Deltagarna har kvalat in genom audition. Finalen sänds i amerikansk tv med mångmiljonpublik. Vinnaren vinner inga pengar, men alla kan bygga nätverk på plats. Från Sverige deltar tre personer, som tävlar individuellt.
När synen gick förlorad försvann även drömmen om att bli skådespelare. Under tonåren mobbades Mirjana Krisanovic i skolan för att vara ful och klä sig i killkläder.
”Jag gömde mig bakom mörka solglasögon och en hip-hopstil för att inte visa mig sårbar. Som blind kunde jag inte sminka mig och göra mig fin som de andra så jag kände mig annorlunda.”
På gymnasiet öppnades ett oväntat fönster när hon fick spela en roll i en skolpjäs. Agerandet på scenen föll väl ut och hon började åter drömma om en framtid som skådespelare.
”Jag kommer från en icke akademisk familj och har alltid haft ett stort kreativt behov. Efter studenten kände jag att jag behövde skaffa ett jobb för att försörja mig samtidigt som jag ville studera på universitetet.”
Arbetsförmedling ansåg att massageterapeut var en bra idé. Mirjana Krisanovic tog examen och arbetade ett tag, men kände att det inte var hennes grej. En högskoleexamen som studie- och yrkesvägledare blev ett annat spår, med samma resultat.
”Jag ville återvända till det kreativa – film och skådespeleri, men blev avrådd av arbetsförmedlingen. Jag hade då precis kommit ur en livskris, inklusive självmordstankar, och hamnade i ett vägval: Bli nedbruten och falla tillbaka i ångest och depression eller bevisa att jag kan, att min blindhet inte definierar mig som människa.”
Mirjana Krisanovic fick ihop ett filmteam parallellt som hon gick skådespelarkurser och skrev manuset, en självbiografi i rörliga bilder.
”Jag är egentligen väldigt blyg, men är du det minsta utanför normen måste du ge det lilla extra för att ens komma med på kanske-listan.”
Mirjana Krisanovic är en van halvmaratonlöpare och hängiven bergsbestigare. Hittills har hon bestigit fyra berg i Himalaya, Kilimanjaro och Nya Zeeland, genom att bitvis hålla en ledsagare i armen.
Vad har du för positiva lärdomar tack vare att inte tillhöra normen, i ditt fall din blindhet?
”Kanske att jag inte imiterar. Jag har ju inte de stereotypa bilderna i mitt huvud utan min känsla kommer inifrån. Och så är jag lösningsorienterad, hittar hela tiden strategier för att klara mig.”
Till exempel?
”Jag tänker inte ’om’ utan ’hur’. Som att sätta ett gummiband på schampoflaskan för att skilja den från balsamflaskan, eller att räkna steg. Från lägenheten är det 48 steg, sedan vänder jag mig 75 grader till vänster och slänger soporna medan jag hoppas att ingen har flyttat på tunnan.”
Blinda är beroende av alla sina sinnen, inte bara hörseln, för att orientera sig, vilket innebär ett konstant flöde av ljud och intryck att bearbeta.
”Jag har inget filter, vilket tar mycket energi. Jag får energi genom att göra sådant jag tycker är kul, men jag har slutat pressa mig när jag är trött. Ett av mina motton är ‘The sky is the limit’.”
Säger Mirjana Krisanovic med sina oseende ögon riktade rakt fram. Den som tittar tillräckligt noga ser hur sommarhimlen återspeglas i hennes irisar.
