Di Weekend NYHETER

Har fått rull på vagnen

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

LYCKAT. ”Det har gått lite bättre än vi väntade oss, men framför allt tycker jag att det är kul”, säger Jon Trovik om beslutet att öppna en egen foodtruck.

Foto: Jack Mikrut

När Swedbanks kontor i Hemavan lades ned bytte ekonomen Jon Trovik bana.

Tillsammans med sin sambo startade han en foodtruck på orten med under 300 invånare.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Med utsikt över fjällen som sträcker sig västerut mot den norska gränsen står Jon Trovik och lagar hamburgare.

”Hade någon sagt till mig för tio år sedan att jag skulle kränga burgare i glesbygden skulle jag nog ha tagit livet av mig”, säger han.

Jon Trovik beskriver sig själv som ”överutbildad” och hann plugga bland annat kinesiska och träteknik innan han bestämde sig för att läsa ekonomi.

Han hamnade i Hemavan på grund av fjällfisket och kärleken och jobbade på en gränshandel medan han avslutade studierna. Till slut hamnade han på Swedbanks kontor på den lilla orten med färre än 300 bofasta invånare.

När kontoret lades ned för några år sedan, något Jon Trovik beskriver som ”ett bullshitbeslut”, bestämde han sig för att satsa på annat. Det blev foodtrucken Fjälls Kitchen som sedan ett år tillbaka står parkerad mitt emot Ica, tisdag till lördag.

FAKTA
Jon Trovik

Ålder: 40 år.

Bor: Hemavan.

Gör: Driver foodtrucken Fjälls Kitchen tillsammans med sambon Madelene Mikaelsson.

Familj: Sambo och son.

VISA MER

”Man ska ju egentligen röra sig med den här, men så kom livet i vägen”, säger Jon Trovik.

Livet var i det här fallet en son och sambon Madelene. Det var hon som låg bakom idén till foodtrucken, men än så länge jobbar hon kvar på Ica på andra sidan vägen.

”Det har gått lite bättre än vi väntade oss, men framför allt tycker jag att det är kul”, säger Jon Trovik.

Området runt Hemavan är på uppsving. Fastighetspriserna stiger och turisterna hittar hit, framför allt om vintern. Den nya gallerian Bayhill Center, som Di har skrivit om tidigare, lockar fler norrmän från andra sidan gränsen.

Jon Trovik pekar på fisketurismen i Ammarnäs på andra sidan berget som en indikation på vad Hemavan kan kroka upp tillväxten på i framtiden, men säger samtidigt att man inte ska fokusera för mycket på tillfälliga besökare.

”Många säger att man lever på norrmännen och turisterna, visst. Men för mig är lokalbefolkningen viktigast”, säger han innan han studsar upp för att ta hand om en kund.

Han säger att han gillar de små vardagsmötena med kunderna. Så länge de ser att han anstränger sig räcker det långt och i slutändan är det rekommendationer från lokalbefolkningen som får verksamheten att gå runt.

”Nöjdast kunder vinner! Lägger jag på en extra skiva bacon ser jag det som marknadsföring”, säger Jon Trovik.

Gruvligt gott från Kiruna

Från början var tanken att menyn skulle varieras ofta och mycket. Men Fjälls Kitchen har nischat in sig på klassisk snabbtmat i stället. Nu tycker han att det känns roligare att utveckla hamburgarna.

Bankjobbet då? Saknar han någonsin stabiliteten?

”Det är så sjukt, jag gör inte det”, säger Jon Trovik.

”Att måla om banksamtalet till drömmar och mål i stället för ränta och avkastning, det kan jag sakna.”

På sikt skulle han gärna öppna en fast lokal för att kunna utveckla menyn mer. Jon Trovik pratar om att göra egna högrevsburgare och satsa på lokalproducerade råvaror, något som är svårt i det lilla köket.

Men det kräver att kunderna hakar på. Dessutom skulle det innebära högre krav från Livsmedelsverket.

”Man får skynda långsamt”, säger Jon Trovik.

Det finns baksidor med livet i Hemavan. I hela Storumans kommun bor drygt 5 900 personer. Det sviktande skatteunderlaget betyder minskade resurser.

Krögarna byter miljö och meny

Med ett andra barn på väg är Jon Trovik bekymrad över att det bara blir 15 timmar på dagis per vecka.

”Det är en rent bedrövlig glesbygdspolitik som förs. Jag har inget problem med att betala skatt men det ska gå till rätt saker”, säger han.

Som många småföretagare får de kämpa på för att för att få ihop det. Är Jon eller sonen sjuk får han hålla stängt och ta förlusten. I år har det blivit två och en halv veckas semester – motvilligt.

”Det är klart att man vill komma till en punkt där man kan ta en veckas semester utan att känna sig jagad.”