”Vi har inget vinstintresse. I stället är vårt mål att ge alla gymnasielever chansen att studera utomlands, oavsett bakgrund och ekonomiska förutsättningar”, säger 23-årige Paul de Font-Reaulx. För ett halvår sedan startade han en svensk filial av den ideella organisationen Project Access, som etablerades i Danmark i början av 2015.
Under studietiden på Oxfords universitet har tankarna om att hjälpa andra aspirerande ungdomar formats. För bara två år sedan befann han sig i samma situation, då han hade tröttnat på tillvaron vid ingenjörsutbildningen i Linköping. Han började drömma om att studera utomlands, kanske på ett finare universitet i Storbritannien. Men vägen dit såg han som krånglig och näst intill omöjlig.
”Därför var det något av en slump att jag trots allt sökte in till hösten 2014. En vän uppmuntrade mig och jag gjorde det mest för skojs skull. Men det gick bättre än förväntat. Jag kom in på ett treårigt filosofiprogram vid Oxfords universitet.”
Organisationens mål är att informera om de faktiska möjligheterna att studera vid toppuniversitet utomlands, samt erbjuda vägledning och stöd under ansökningsprocessen. Och Project Access tjänster är helt gratis.
”Det är studenter vid universiteten som ställer upp och hjälper till som mentorer. Vi tror att alla kan vara lika tursamma som vi.”
Till skillnad från den mer mekaniska processen i Sverige, där betygen i stor utsträckning avgör en sökandes öde, baserar universiteten i Storbritannien och USA även sitt urval på personliga brev och intervjuer. Här hjälper mentorerna till med praktisk träning i skrivande och simulerade intervjusituationer.
”Vi svenskar har en nackdel gentemot ungdomar i de här länderna, eftersom de drillats i det systemet sedan barnsben”, menar Paul de Font-Reaulx, som nu ska skicka ut informationsblad till omkring 400 gymnasieskolor runt om i landet genom Project Access.
Om en student senare blir antagen dyker nästa hinder upp, dyra studieavgifter. I Storbritannien får ett läsår som mest kosta 100 000 kronor. I USA varierar priserna kraftigare mellan de enskilda lärosätena, men även här kan beloppen årligen landa på flera hundratusen kronor.
Paul de Font-Reaulx har själv finansierat sina studier på Oxford genom det merkostnadslån som Centrala studiestödsnämnden (CSN) erbjuder. Han tycker inte att dyra studieavgifter bör avskräcka intresserade studenter.
”Visst kostar det pengar och du bör noga överväga om det verkligen inte finns bra alternativ i Sverige. Men att studera utomlands skapar fantastiska möjligheter att forma ditt liv så som du vill. De kunskaper jag har fått i Oxford är ojämförbara med de pengar som det har kostat.”
