Di Weekend NYHETER

Feberheta Big Thief skär rakt igenom samtiden

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

PÅ TURNÉ. Big Thief, med sångerskan Adrianne Lenker, spelade på Cambridge Juntion i Stor­britannien i maj i fjol.

Valerio Berdini/REX

Big Thief är ett av Amerikas mest omtalade rockband. De två nya albumen tillhör 2019 års höjdpunkter, skriver Jan Gradvall. Han har också lyssnat på rapparen Stormzy.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Big Thief

U.F.O.F. (4AD/Playground)

Two hands (4AD/Playground)

4 poäng

Medlemmarna i Big Thief ser ut som hippies som slagit läger på ett ­resecentrum efter att ha missat tåget, med inte bara ett par minuter, utan ett par decennier.

Den musik de framför i sina fläckiga t-shirts, fleecetröjor, nycirkusbyxor och udda smink skär rakt igenom samtiden.

Det är fortfarande ingen som förstår vad texten till Neil Youngs After the gold rush egentligen handlar om. Ändå tycker man sig förstå allting som är ­väsentligt i livet när man hör Neil Young sjunga de ver­serna.

På ett liknande sätt ­drabbar Big Thief. Vad bandet skapar och kommunicerar är in­le­velse. Sångerskan Adrianne Lenker sjunger som ­någon som har feberfrossa och försöker hålla sig varm.

Trots att Big Thief endast existerat i fyra år har bandet redan etablerat sig som ett av Amerikas mest omtalade rockband.

I fjol tog bandet en lång paus. Gitarristen Buck Meek flyttade till Topanga Canyon i Los Angeles och lärde sig surfa. Basisten Max Oleartchik flyttade tillbaka till Tel Aviv där han växt upp. Trummisen James Krivchenia stack till New Mexico och ­gjorde egen elektronmusik. Sångerskan Adrianne Lenker, som växt upp i ­Indiana- polis i en religiös sekt, spelade in musik som soloartist.

När de sedan återförenades i Brooklyn hamnade de i ett kreativt stim. Under ­loppet av fem månader släppte bandet två fullängds­album som tillhör 2019 års höjdpunkter.

Den 12 mars spelar Big Thief på Pustervik i Göteborg och den 13 mars på Debaser Strand i Stockholm.

Coldplay – vår tids Simon & Garfunkel

Stormzy

Heavy is the head (Atlantic UK)

3 poäng

Det är en sak att protestera mot Boris Johnson och ­brexit. Det är helt en annan sak att förbehållslöst stödja ­Jeremy Corbyn.

Rapparen Stormzy var 2019 års viktigaste artist i Storbritannien. Hans framträdande på Glastonbury­festivalen, med 200 000 personer framför scenen och ytterligare miljoner framför tv-skärmarna, hyllades som årets liveframträ­dande.

26-årige Stormzy (riktigt namn ­Michael Ebenazer Kwadjo Omari Owuo Jr ) uppträdde i en kniv-säker väst med Union Jack-flagga designad av konstnären Banksy. Att västen beskrevs som just knivsäker och inte skottsäker har en bakgrund: i Stor­britannien är det knivvåld bland unga som är det största problemet.

Samma Banksy-väst står en barbröstad Stormzy och håller i på detta album­omslag, likt en karaktär i en Shake­speare-pjäs.

Ocoolt, Tove Lo!

När Stormzy meddelade att detta album skulle släppas ut den 13 decem­ber kunde timingen ha varit perfekt. Dagen efter nyvalet. Av de artister som stödde Corbyn var Stormzy också den mest kända och tyngsta.

Men det blev inte som Stormzy och ­Corbyn hade tänkt sig. När Heavy is the head släpptes var det i ljuset av att Jeremy ­Corbyn hade lett Labourpartiet över branten med partiets sämsta valresultat sedan 1935.

Påverkar det musiken? Det borde inte göra det, men Heavy is the head framstår i dag som slutet på en epok snarare än en kulmen eller början på en ny.

Debuten färgades av gospelglöd. Denna uppföljare, mer grubblande och bittrare, innehåller några fina ögonblick. Men redan nu, några veckor efteråt, känns det som ett album med ett bäst ­före-datum.