Karin Sidén hyser en särskild förkärlek till spansk konst. Under sitt tidigare jobb som försteintendent på Nationalmuseum kurerade hon bland annat den uppmärksammade utställningen ”Från El Greco till Dalí”.
Nu är hon chef för Prins Eugens Waldemarsudde på Djurgården i Stockholm, och snart värd för en Miróutställning.
”Med jämna mellanrum vill jag lyfta in den internationella konsten. 2015 gjorde vi en stor Noldeutställning och nu följer vi upp med Miró”, säger hon.
”Miró som konstnär besatt en exceptionellt visuell kreativitet. Och det är en kreativitet som är så positivt befriad från konventioner om hur saker bör se ut. Det är ett slags flödande kreativitet som är väldigt lekfull.”
Nu hoppas Karin Sidén att utställningen, som är en stor satsning, lockar besökarna.
Waldemarsudde ingår inte i fria inträdesreformen. Museets självförsörjningsgrad ligger på 70 procent. En lyckad utställning på våren innebär en lättnadens suck för resten av året.
”Miró är ett världsnamn och vi räknar med omkring 100 000 besökare, vilket är i nivå med vår Skagenutställning 2013”, säger Karin Sidén.
Och säkerheten kring museibyggnaden är hög. Mirós konst har stadigt stigit i värde med priser som närmar sig 100 miljoner kronor för flera verk.
Utställningen öppnar den 11 februari, men var inte enkel att få till stånd. Karin Sidén fick blankt nej på sin låneförfrågan till Moderna museet, som har en rad Mirómålningar och teckningar i sin ägo. Det tvingade henne att tänka om. Hon bestämde sig för att fokusera på efterkrigsåren och Mirós affischkonst.
Det senare fanns inom rimligt avstånd. Kristianstads konsthall äger nämligen Mirós kompletta affischproduktion, efter en donation från läkaren och professorn Nils Tryding. Han är i dag 88 år och kom i kontakt med Mirós konst under en biokemikongress på kontinenten. Läkaren och konstnären träffades vid elva tillfällen och blev vänner. Joan Miró gjorde till och med en affisch till Kristianstads museum 1973 i samband med en Miróutställning där.
”Nils Tryding blev Mirófrälst och bestämde sig för att samla affischkonsten, eftersom han insåg att det var den han skulle ha råd med”, säger Karin Sidén.
”Vi visar en film där Nils Tryding går i konstnärens fotspår. Det blir ett personligt inslag om samlaren och hans drivkraft. Affischerna i sig visar Joan Mirós sociala engagemang mot Francoregimen och totalitärt förtryck. Hans engagemang känns särskilt relevant i dag.”
Karin Sidén fick även bra kontakt med Mirócentret i Barcelona, Fundació Joan Miró, och dess chef Rosa Maria Malet.
”Ett samarbete med ett stiftelsemuseum med en stor samling av en enskild konstnär är fördelaktigt. Då kan man låna från ett och samma ställe, vilket håller nere kostnaderna samtidigt som vi drar nytta av deras stora expertis”, säger Karin Sidén.
Även Mirós barnbarn Joan Punyet Miró, som har vigt sitt liv åt morfaderns livsverk och som basar över rättigheterna, har varit välvilligt inställd och lånat ut målningar till Sverige.
”Det här blir en unik utställning för Sverige, vi är så glada över att det här blir av. Prins Eugens Waldemarsudde ger en behaglig inramning. Min morfar träffade aldrig prinsen, men jag är säker på att de hade gillat varandra”, säger han.
Barnbarnet närvarar vid vernissagekvällen på fredag. Han var 15 år gammal när morfadern dog.
”Jag älskade honom så mycket. Han var en man med ett stort hjärta som tog hand om sin familj. Han öppnade sitt hus och sin studio för sina barnbarn. Jag känner ett stort ansvar att ta hand om hans arv”, säger Joan Punyet Miró.
Waldemarsudde ställer ut 14 målningar, 16 skulpturer, fyra teckningar, två textila verk samt affischer och grafik.
”Det som skiljer den här utställningen från den stora retrospektiven på Moderna museet 1998 är att vår tonvikt ligger från 1960 fram till Mirós död 1983”, säger Karin Sidén.
”Vi belyser även den konstnärliga arbetsprocessen som föregick de verk han skapade.”
I utställningen ingår därför också vardagliga föremål som konstnären använde sig av när han skapade, som en Ajaxflaska, en tratt, en servett och en pumpa. Konstnären lät sig inspireras av vardagliga objekt och det var ett intresse som följde honom genom stora delar av livet. Hans lärare Francesc D’Assís Galí lärde honom som ung att hålla i objekt och sluta ögonen för att överföra dem i visuell form.
Joan Miró ingick även i surrealistiska konstnärskretsar med bland andra André Breton. De betonade det undermedvetnas betydelse i konstskapandet. Man skulle frigöra sig från det rationella förnuftet och låta det flöda inifrån. Objektet var även viktigt för surrealisterna och gärna då objekt i oväntade och konstiga konstellationer.
”André Breton ansåg att Miró var en av de främsta surrealisterna eftersom han lyckades vara fri”, säger Karin Sidén.
