Di Weekend NYHETER

Bokklassikern får mörkare ton

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

UTSTÄLLNING. Konstnären Jesper Waldersten har illustrerat nyutgåvan av Astrid Lindgrens ”Bröderna Lejonhjärta”. I Kulturhusets verkstad står han framför det som ska bli draken Katlas rygg. Utställningen är en förlängning av nyutgåvan av boken.

Evelina Carborn

Den påkostade nyfilmatiseringen av Bröderna Lejonhjärta ligger fortfarande på is. Men nu släpps den klassiska boken i två nyutgåvor, med mörkare och råare bilder av konstnären Jesper Waldersten. ”Astrids barnbarn började gråta när jag visade bilderna”, säger han.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Sjukdom, död, självmord och kampen mot förtryck. Ämnena som Astrid Lindgren berör i romanen om bröderna Jonatan och Karl Lejonhjärta är stundom mörka. Jesper Waldersten är sex år när hans pappa läser Bröderna Lejonhjärta för honom första gången.

”Den ligger väldigt mycket till grund för hur jag målar nu för tiden. Jag var bildmänniska redan då. Jag längtade hela tiden till Katla eftersom jag var mörkrädd. Det är jag fortfarande och har försökt övervinna det genom att söka mig till mörkret i mina bilder.”

Jesper Waldersten står i Kulturhusets verkstad i Stockholm och kikar på vad som ska bli draken Katlas rygg. Utställningen är en förlängning av nyutgåvan av boken som släpps i maj. Boken ges ut i två utgåvor på barn- och ungdomsförlaget Rabén & Sjögren: en vanlig textbok för ungdomar och en mer konstnärlig utgåva där Jesper Walderstens verk får ta större plats.

”De flesta har väldigt bestämda uppfattningar om den här berättelsen. Den är lite helig, man ska inte komma och tro att man kan något om Bröderna Lejonhjärta. Från början var det en ungdomsbok. Eftersom bilderna var väldigt sagolika blev det till en sagobok som föräldrar läste för sina yngre barn. Så var det nog inte tänkt från början, det var egentligen en äventyrsberättelse. Jag har försökt att gå tillbaka till den ursprungliga tanken.”

Upprinnelsen till böckerna är ett telefonsamtal från regissören Tomas Alfredson. För fem år sedan tillkännagav han planerna på att göra en nyfilmatisering av boken och ville att Jesper Waldersten skulle vara med och ta fram en ny bildvärld.

”I två år satt vi och diskuterade boken. Det var som en extremt lyxig psykoterapi. Alla har olika ingångar i den här boken. Tomas hade en smärtsam grej i sitt liv som gjorde att den var väldigt betydelsefull för honom. Jag hade en annan form av uppväxt tillsammans med boken, som var min första kontakt med ämnet döden.”

FAKTA
Bröderna Lejonhjärta

”Bröderna Lejonhjärta” är en roman av Astrid Lindgren från 1973 och fick premiär som svensk spelfilm i regi av Olle Hellbom 1977.

Berättelsen handlar om bröderna Jonatan och Skorpan (Karl) som efter döden kommer till landet Nangijala, där de tar upp kampen mot den onda härskaren Tengil och draken Katla. När boken publicerades etablerade sig Astrid Lindgren som en av de första barnboksförfattarna som belyste döden som ämne.

Originalutgåvan är illustrerad av Ilon Wikland och översatt till 46 språk.

Jesper Waldersten har illustrerat nyutgåvorna.

Utställningen på Kulturhuset i Stockholm pågår 25 maj–16 september.

VISA MER

Det skulle bli en världsfilm, en stor och påkostad produktion med manus av John Ajvide Lindqvist. I dag ligger planerna fortfarande på is, men Tomas Alfredson meddelade så sent som i januari att hans ambition fortfarande är att göra filmen.

”Det var någon som frågade om jag inte borde göra om boken när jag hade hittat en helt ny värld. Jag ville först inte, jag kände att jag hade lämnat illustratörsvärlden. Samtidigt ville jag inte att någon annan skulle göra det heller.”

Kultförfattare på bråkhumör

Bilderna är gjorda tillsammans med koppartryckaren Siv Andersson. Jesper Waldersten visade skisserna för Astrid Lindgren AB, som förvaltar hennes litterära rättigheter.

”Jag gjorde bilderna som jag hade velat se dem själv. Jag trodde faktiskt inte att de skulle nappa på det. De blev fascinerade, ett av hennes barnbarn började gråta och sa att ’det här skulle Astrid ha älskat’. Då är mina bilder väldigt mörka och krävande. Det har varit helt kompromisslöst, de har inte pillat i en enda bild.”

Den som har Ilon Wiklands sagolika bilder i bakhuvudet från originalutgåvan 1973 kommer inte att känna igen sig. Jesper Waldersten bestämde sig tidigt för att inte titta i boken alls.

”Det tog kanske två, tre år att bli av med de bilderna i huvudet. Hur mycket jag än tycker om dem var jag tvungen att förhålla mig till texten och hitta något annat än Ilon gjorde. Hon hade ett fågelperspektiv, nästan ett Gudsperspektiv. Vi ser Jonatan, vi ser Skorpan. Hon har skapat byar och hus som inte ens Astrid nämner. Hon har hittat på en egen värld. Jag var tvungen att gå till en annan plats.”

De nya bilderna är mörkare, mer suggestiva och Jesper Walderstens förhoppning är att den ska ge större utrymme till läsarens egen fantasi.

»Astrid var en rebell«

”Jag försöker skapa en plattform där fantasin kan dra i väg. Det ska bli intressant att se hur barn kommer att reagera på det, bristen av information. Min förhoppning är att jag får jättekonstiga brev av barn, att det har satt i gång något. Jag hoppas att den här berättelsen inte har gjort sitt, utan att den får en ny knuff. Det är en berättelse som behövs: om att våga saker, om kärlek, närhet och stå upp för något.”

Vad har du för relation till Astrid Lindgren?

”Hon är en del i hela fundamentet till att man blir barn i Sverige. Vi fostras av Astrid. Vi får en viss procent av våra föräldrar, en viss procent av moral, samhälle och skola. Sen får vi säkert två procent Astrid. Man har sin favorit vare sig det är Emil, Pippi eller Ronja. Jag har känt igen mig i henne. Hon gjorde det hon ville och hade skinn på näsan. Hon gick mot strömmen, även om hennes idéer är självklara nu, var vissa ganska kontroversiella när de kom.”

Vad hoppas du händer med filmen?

”Böckerna är en gåva från mig, lite som en injektion, rakt in i ryggmärgen på Tomas.”