Alla ovan nämnda är medelålders eller äldre män med en lång karriär.
”Jag tycker det är viktigt att lyfta fram att det inte bara är män. Vi har både Lena Philipsson, Lisa Nilsson och Nour El Refai som gör den här typen av föreställningar”, säger Leif ”Blixten” Henriksson, grundare av Blixten & Co, som arrangerar konserter och föreställningar av olika slag.
”Lena Philipsson har hållit på i ett och ett halvt år och spelat sin föreställning ’Jag är ingen älskling’ och avslutade nyligen på Rival. Det är en föreställning med väldigt mycket personligt prat om hennes relationer med män. Det som är kännetecknande för den här typen av föreställningar är just att det är väldigt personligt.”
Komikern Nour El Refai har nyligen åkt landet runt med sin föreställning ”En komisk depression” där hon osminkat och humoristiskt har berättat om sin egen uppväxt.
En personligt framförd livsberättelse varvad med musik är den gemensamma nämnaren för den här typen av biografiska föreställningar, som i övrigt kan skilja sig rätt mycket åt. Det kanske rentav är så att scenen i viss mån har kommit att ersätta boken, man gör en show i stället för att skriva sina memoarer.
”Det är en bra jämförelse. Förr skrev man en bok när man hade blivit tillräckligt gammal, nu finns det fler konstnärliga uttryck”, säger Leif Henriksson.
Michael Henriksson, vd och producent på Lifeline Entertainment, är inne på samma linje. Lifeline har producerat både Jason ”Timbuktu” Diakités föreställning ”En droppe midnatt” och Martin Stenmarcks ”Syskonkärlek, räkna med bråk”.
”Det är naturligt när artister blir äldre att de har ett behov att berätta. Historiskt sett har memoarer kommit sent i livet, då man har velat skriva av sig på något sätt. Det här är inte annorlunda.”
”Men det är otroligt viktigt att man har något att berätta”, understryker Michael Henriksson.
Vissa föreställningar bygger dock på böcker. Bruce Springsteens memoarbok ”Born to run” kom förra året och Timbuktus ”En droppe midnatt” är ursprungligen en bok.
Ramarna är alltså inte fasta och man behöver inte ens vara till åren för att ha något att berätta.
”William Spetz är 21 år och berättar personligt om sin relation till sin mormor, som han växte upp med. Det är en varm och kärleksfull berättelse. Och det är tidens anda på något sätt”, säger Leif Henriksson.
Komikerns föreställning ”Mormor jag vet att du är i himlen, men har du tid en timme?” spelades 43 gånger förra året för 23 000 personer. Den 3 februari får föreställningen nypremiär i Luleå och turnerar därefter runt om i landet till slutet av april.
Genren är mer disparat än vad det kan förefalla vid första anblicken. Men någon sorts gräns, även om den är flytande, går vid krogshow, ett koncept som har funnits under lång tid.
”Skillnaden är att det har dragits åt ett mer regisserat håll. Jag tror att den här typen av föreställningar med både text och musik är här för att stanna”, säger Michael Henriksson.
Personerna bakom uppsättningarna, regissörer och manusförfattare, varierar. Någon spindel i nätet verkar inte finnas.
”De flesta skriver sina manus själva, sedan kommer det in en regissör som tillsammans med oss producenter bearbetar manuset”, säger Leif Henriksson, som också tror att vi får se flera sådana här föreställningar framöver.
”Det är ett otroligt stort publikintresse, annars skulle det inte vara så många som gjorde det. Men det är klart att det inte alltid är utsålt.”
En dundersuccé var Magnus Ugglas ”Hallå! Popmusik, kickar och kläder”, som älskades av både kritiker och publik. Men det är inte alltid som syftet är att nå en så stor publik och tjäna så mycket pengar som möjligt.
”Bruce Springsteen lägger ett halvår på en liten scen på Broadway. Varför gör han det? Jo, för att han tycker om att stå på scenen”, säger Leif Henriksson.
”Det är samma sak med Plura, som vill hitta nya uttryckssätt och utvecklas som artist.”
Michael Henriksson nämner tv- succén ”Så mycket bättre” och konstaterar att folk gillar att se sina idoler i annorlunda sammanhang.
”Själv skulle jag tycka det vore superkul att se Rolling Stones med Mick Jagger och Keith Richards stå på scenen och prata om sig själva.”
