Advokat, exminister, författare, radiopratare, tidigare fotbollsspelare i Allsvenskan – snart kan den omvittnat rastlöse Thomas Bodström (s) lägga till ytterligare en titel på sitt visitkort. Den 1 november efterträder han Chris Heister (M) som landshövding i Stockholm.
Då flyttar han in i residenset Tessinska palatset, ett barockpalats som ligger granne med slottet i Gamla stan.
Varför vill du bli landshövding?
”Egentligen är det rena drömuppdraget för mig. Att få jobba med samhällsfrågor igen utan att behöva syssla med partipolitik. I det här läget, med minoritetsregeringar och flera hot om misstroendevotum, lockar partipolitiken allt mindre för varje år.”
”När jag var justitieminister hade vi majoritet i riksdagen och vi kunde genomföra mycket av det vi ville. När vi sedan förlorade valet hamnade jag i opposition och att hålla på och kritisera Beatrice Ask i fyra år tyckte jag inte var särskilt kul.”
Som landshövding blir Thomas Bodström chef för länsstyrelsen med 450 anställda.
”Förr i tiden var landshövdingen statens elaka representant ute i landet, som skulle driva in skatt från bönderna. I dag är man fortfarande statens representant, men också någon sorts ambassadör för länet – det har blivit lite omvänt”, säger han.
Vad kommer du att prioritera?
”Segregationen är katastrof. Unga, testosteronstinna killar har alltid råkat i luven på varandra, men nu har de tillgång till skjutvapen. Jag är ingen vän av höjda straff, men vi måste få bort vapnen.”
”Vi måste också nå fram till de här killarna, inte minst deras småbröder. De yngres ålder utnyttjas, för då blir det inga straff att tala om. Och är man under 21 kan man inte få livstid. Det är oerhört cyniskt.”
Thomas Bodström föreslog redan för två år sedan att tiggeri ska tillåtas. Hans tanke var att tiggare ska ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen, som bestämmer vilka gator och tider man får tigga på.
Står du fast vid det förslaget?
”Ja, det gör jag. Det kan aldrig vara ett brott att vara fattig. Samtidigt är ett samhälle där vi ger pengar till tiggare på gatan inte värdigt. Om vi reglerar tiggeriet kan vi åtminstone få bort den organiserade människohandeln. De som begår brott är oftast ljusskygga och kommer inte att vilja ansöka om tillstånd hos någon myndighet.”
Andra prioriterade frågor för den blivande landshövdingen är bostadsbristen, infrastrukturen, jämställdheten och samarbetet med näringslivet.
”Att vi måste bygga mer bostäder står helt klart. Och jag kan hålla med Reinfeldt; när man flyger över Stockholm slås man av vilka enorma, obebyggda ytor vi har. Därför förstår jag inte riktigt varför man måste bygga just på Bromma flygplats, när vi har en fungerande flygplats där.”
Med ditt uppdrag följer en del ceremoniella plikter, vad blir roligast med det?
”Att inviga saker är underskattat, det gjorde jag ganska mycket som minister. Det kunde vara nya domstolar eller fängelser, till exempel. Det finns en optimism och framtidstro i det.”
”Däremot är jag ganska ointresserad av representationsmiddagar. Redan som minister avskydde jag EU-middagarna, som kunde hålla på i fem, sex timmar. En mardröm. Men jag inser att det finns middagar jag måste vara med på.”
Thomas Bodström driver i dag en av Sveriges största advokatbyråer för brottmål, som han håller på att överlåta till tre av sina kolleger.
”Jag kommer att sakna kontakten med mina klienter, men de sista två åren har jag känt att det frestar på att sitta i rätten 3–5 dagar i veckan. Men det fina med advokatyrket är att man alltid kan komma tillbaka.”
För att komma i fråga som landshövding har Thomas Bodström genomgått en säkerhetsprövning och placerats i säkerhetsklass 1; vilket är den klass som i störst omfattning får ta del av uppgifter som omfattas av sekretess och är av synnerlig betydelse för rikets säkerhet.
Att du har placerats i den högsta säkerhetsklassen borde väl innebära att regeringen inte har något att anmärka på den dåvarande styrelsens agerande i pensionsförvaltaren Allra?
”Det är ju ingen hemlighet att jag har suttit i Allras styrelse, även om jag bara satt där ett drygt halvår. Jag är ordentligt granskad, men jag vet inte exakt vad man har granskat.”
I våras avslöjade Svenska Dagbladet att flera personer i Allras operativa ledning har ett förflutet i det kritiserade finansbolaget Oak Capital. Det ledde till att både ordföranden Ebba Lindsö och fyra andra ledamöter lämnade bolaget. Pensionsmyndigheten avregistrerade sedan Allras fonder, och Ekobrottsmyndigheten har inlett en brottsutredning.
Hur ser du på turerna i Allra i dag?
”Jag vill inte kommentera det, utan det gör jag när utredningen är klar. Det är bra att det här utreds ordentligt.”
Thomas Bodströms pappa, Lennart Bodström (1928–2015), var bland annat TCO-ordförande, utrikesminister och utbildningsminister. Thomas Bodström har beskrivit honom som ”modig som ett lejon och smidig som ett kylskåp”.
Hur skulle motsvarande beskrivning lyda om dig?
”Oj, låt mig tänka... Jag har minne som en elefant och är rastlös som en vindrutetorkare.”
Varför avrådde din pappa dig från att tacka ja till ministerposten?
”Han tyckte att jag hade det bra som advokat, och att politiken var farlig. Han hade själv haft det tufft som minister. Han hade vuxit upp under fattiga förhållanden och gillade trygga jobb.”
Thomas Bodström hade en varm och kärleksfull pappa, som var noga med att hans barn skulle gå sin egen väg.
”Men tre gånger gav han mig råd som jag inte följde. Första gången tyckte han att jag skulle gå kvar när jag hoppade av gymnasiet för att läsa upp mina betyg på Komvux. Men då hade jag aldrig kommit in på juristlinjen. Andra gången tyckte han att jag skulle tacka nej till att spela i Allsvenskan, för det kunde äventyra mina studier. Men Allsvenskan var det roligaste jag har gjort i mitt liv. Tredje gången avrådde han mig från att bli justitieminister, men det var fantastiskt att få uppleva.”
”Däremot skulle han ha blivit glad över att jag blir landshövding i Stockholm. Det är tråkigt att vare sig min mamma eller pappa får uppleva det.”
