Di Weekend MODE

Zandra Rhodes - stjärnornas designer i 50 år

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

”Jag förde in glamour i punken”, säger stjärndesignern Zandra Rhodes.

Jack Mikrut

Under sina 50 år som designer har Zandra Rhodes klätt rockstjärnor och kungligheter som Freddie Mercury och prinsessan Diana. I dag arbetar ”Punkprinsessan”, adlad av det brittiska kunga-huset, mer än någonsin.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Zandra Rhodes arbetar i sin studio i Bayswater i London 1974 när telefonen ringer. Det är Brian May, gitarrist i bandet Queen, som undrar om Zandra Rhodes kan designa scen­kläder till honom och sångaren i bandet, Freddie ­Mercury.

Zandra Rhodes säger att de kan komma förbi på kvällen, eftersom hon inte har något provrum. Men hon har ingen koll på vilka Queen är, trots att de spelas frekvent på radion, och hon får ­fråga sina medarbetare som sätter på deras tredje ­album Sheer Heart Attack. När klockan är sex, sju på ­kvällen klampar Brian May och Freddie Mercury upp, iklädda sina platåskor, till Zandra Rhodes studio på vinden på Porchester Road.

”Jag sa att de kunde ta vad de gillade och prova sig fram. Jag ville att de skulle röra sig runt i studion, hoppa och springa runt, precis som de gör på scen bara för att se hur det kändes”, berättar Zandra Rhodes.

Freddie Mercury valde direkt en cape i benvitt silke, med stora, plisserade ärmar och broderier, en topp som Zandra Rhodes egentligen designat som tvådelad bröllopsklänning med matchande kjol. Zandra Rhodes gjorde en specialversion till Freddie Mercury, och en liknande variant till ­Brian May.

”Jag fick två biljetter till deras spelning på Earl’s Court, och jag var åtminstone 15 år äldre än alla som var i den lokalen. Efter konserten såg jag dem aldrig igen, förrän Brian hörde av sig efter ­Freddies död. Vi lärde känna varandra och han har involverat mig i deras välgörenhetsarbete.”

FAKTA

Zandra Rhodes

Ålder: 78 år.

Bor: I London och San Diego.

Familj: Sambon Salah Hassanein.

Bakgrund: Utbildad i textildesign vid University for the Creative Arts och Royal College of Art I London. Öppnade sin första butik 1969, utsågs till English Fashion Designer of The Year 1972 och Royal Designer for Industry 1974. Invigde sitt museum Fashion and Textile Museum I London 2003. Adlades till Dame 2014.

Aktuell: Boken 50 Years of Fabulous ­Fashion och dokumentären Zandra with a Zee.

VISA MER

Freddie Mercury blev känd för sin banbry­tande stil, ”It’s not a concert you are seeing, it’s a fashion show”, som han själv ska ha uttryckt det. Capen som Zandra Rhodes designade kom att bli ett de mest kända plagg han bar. Nyligen gjorde hon en replika av capen till skådespelaren Rami Malek, som porträtterade Mercury i filmen ­Bohemian Rhapsody.

”Det är fantastiskt att alla minns det plagget! Livet som designer och som artist är ganska likt. Det ser spännande ut, men halva tiden är du i ateljén eller studion. Jag är ingen ’nightclubber’, även om jag ser ut som det. Jag är en morgonmänniska, tro det eller ej. Jag minns inte senast jag gick till en nattklubb”, säger 78-åriga Zandra Rhodes.

Regnbåge över hela golvet

I år firar hon 50 år som designer, eller ”50 years of fabulous” som hon själv kallar det. Jubileumsåret firas bland annat med en ny bok om hennes karriär, dokumentärfilmen Zandra with a Zee och en utställning. Hon var även inbjuden som ”gästinfluencer” på Formex-mässan i januari, som delvis var en replika av hennes eget hem.

Zandra Rhodes bor i ett brokigt penthouse i ­centrala London. Det första hon gjorde när hon flyttade in 2001 var att måla en gigantisk regn­båge som sträcker sig över golvet och upp längs väggarna. Lägenheten är raka motsatsen till den skandinaviska minimalismen och ligger ovanpå hennes eget museum, Fashion and Textile ­Museum, som är inrymt i en före detta lagerlokal och målad knallorange.

”Runt millennieskiftet kändes det som att världen hade glömt vad jag hade gjort. I Storbritannien kommer hela tiden nya designers, de dör och ingen kommer ihåg dem. Det finns så många textil­designers som gör bra saker, men mode­designerna får all kredd. Det var därför jag skapade ett museum.”

Börjar med skissboken

Zandra Rhodes själv är svår att missa, det karaktäristiska knallrosa håret har hon haft sedan 1980 och hon klär och sminkar sig teatraliskt.

”Jag tröttnar aldrig på färg, det får mig att må väldigt bra. Det verkar bli trendigt igen, vilket gör mig glad.”

Hennes kreativa process börjar i skissboken, som hon alltid bär med sig. När en skiss är färdig brukar hon fästa papperet på sina kläder, för att se hur mönstret kan se ut på kroppen.

Modenestorns nya kollektion är till för alla

”Jag kan bli inspirerad av vad som helst, en vas där blommorna sticker ut, eller ett hus. Jag ­måste gå in i mig själv när jag designar och vill inte se vad alla andra gör, det tar fokus från vad jag själv försöker uppnå.”

Zandra Rhodes föddes 1940 i Chatham i Kent under andra världskriget. Hon har fått berättat för sig att mamman gick till sjukhuset till fots, mitt under ett rasande flyganfall. Hennes mamma under­visade senare i klädsömnad på University for the Creative Arts, där Zandra Rhodes själv började studera textildesign som 18-åring. Som liten brukade hon rita, måla och bläddra i sin mammas böcker i ämnet.

”Jag är en textildesigner, men det var aldrig ­meningen att mina mönster skulle vara på människor, jag trodde aldrig att jag skulle göra kläder. På 1960-talet gjorde alla tapeter och möbel­tyger. Jag kunde plötsligt se sakerna på en kropp i stället. Jag försökte sälja mina textilier, men alla sa att de var för extrema, och därför började jag göra mina egna kläder i stället.”

Tillsammans med kurskamraten Sylvia Ayton öppnade hon sin första butik i London: The ­Fulham Road Clothes Shop. 1969 startade hon eget, och genombrottet kom när den legenda­riska, dåvarande chefredaktören Diana Vreeland visade hennes kläder i amerikanska Vogue. ­ Efter det började hon sälja in kläder till Henri Bendel i New York, följt av varuhusen Neiman Marcus och Saks.

Rivaliteten med Westwood

Zandra Rhodes tillhörde den nya vågen av ­brittiska designers som satte London på modekartan på 1970-talet. När hon 1977 visade en kollektion i svart och rosa, med hål och säkerhetsnålar, fick hon epitetet Punkprinsessan, en blinkning till ­Vivienne Westwoods titel drottning av punk. I en brittisk intervju 2013 berättade Rhodes om ­hennes och Westwoods rivalitet.

”Vi låtsas inte om varandra och hon är vare sig den mest artiga eller sociala personen. Hon är emot etablissemanget medan jag är rojalist. Jag förde in glamour i punken och skapade samlarobjekt, medan Westwood var en street designer.”

Senare har hon förtydligat sin relation till subkulturen.

”Ingen punkare med självrespekt hade något att göra med mig på 1970-talet. Jag såg punken mest som ett konstnärligt experiment, där man kunde fästa samman tyg med säkerhetsnålar i stället för att sy och leka med öppningar och glipor. Versace-klänningen som Elizabeth Hurley bar på 1990-talet gjordes tio år efter min”, sa hon till The Guardian förra året.

Klär kungligheter

Hon är frispråkig och har inte dragit sig för att hävda att vare sig Victoria Beckham eller ­nämnda Westwood har designat sina egna kollektioner. I brittiska medier beskrivs Zandra Rhodes i dag som en ikon och legend, och blev för fyra år sedan ­adlad till Dame av det brittiska kungahuset. Genom åren har hon klätt kändisar som Debbie Harry, Kylie Minogue, Paris Hilton, Jackie Onassis och ­Prinsessan Diana av Wales.

Mannen bakom Tommy Hilfigers comeback

”Jag åkte till Buckingham Palace och gjorde provningar. Hon verkade väldigt blyg, vi pratade inte jättemycket. Era kungligheter här i Sverige verkar vara lite mer tillgängliga.”

I dag visar Zandra Rhodes fortfarande på Londons modevecka, och reser mellan London och San Diego där hennes partner Salah Hassanein bor.

Hur har modebranschen förändrats sedan du börjat 1969?

”Allting är mycket svårare i dag, och jag kan tycka att industrin har förlorat sin artistiska sida, det är väldigt annorlunda. Allt rör sig oerhört snabbt med sociala medier. När jag började var du tvungen att ringa eller besöka alla, det fanns inte ens en fax.”

Vad är du mest stolt över i din karriär?

”Mitt sätt att ta fram design där klänningen och mönstret är i symbios med varandra. Formen på klänningen har att göra med mönstret, och vice versa. Jag tror att jag har påverkat mycket som i dag görs på datorer. I dag jobbar jag hårdare än någonsin, vanligtvis sju dagar i veckan. Jag försöker vara relevant och hoppas att jag kan få fler människor, i synnerhet yngre, att få upp ögonen för min design.”