Di Weekend MODE

Tennis: Nadal håller ordning i klassen

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

»Jag var tuff mot min brorson, men kunde vara det för att jag samtidigt älskade honom.«

Jack Mikrut

Utan honom hade Rafael Nadal aldrig tagit sig så långt. Farbrodern Toni Nadal är historiens mest framgångsrika tennistränare. Di Weekend Tennis åkte till Mallorca och fick en snabblektion i supercoachens träningsfilosofi: Väluppfostrade spelare blir vinnare.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Toni Nadal infriar alla förväntningar: Solglasögonen är på och med armarna i kors granskar han skoningslöst sina adepter, en australier och en kanadensare på tennisakademien i utkanten av Manacor, Mallorcas näst största stad. Kroppshållningen utstrålar hårda krav. Det enda som saknas är en hårt neddragen keps över kalufsen, så som vi vant oss vid att se honom när han övervakade Rafael Nadal.

Han muttrar på spanska men byter till engelska, slår ut med armarna och ropar högt när en av de unga killarna misslyckas med att nå fram till en stoppboll:

”You have to run!

Vid minsta lilla avbrott i spelet kopplas hans radar på och blicken sveper över omkringliggande banor. Inget undgår Saurons Öga. Men där upphör likheterna med allt vad elakheter och mörka krafter som han ibland visat upp vid presskonferenser eller mot journalister.

På hemmaplan i Manacor ligger Toni Nadal sällsynt bra till för att vinna titeln årets morfar eller farfar. Hans hasselnötsbruna ögon har en speciell lyster.

FAKTA
Antonio ”Toni” Nadal

Chef på Rafael Nadal Academy, ­Manacor, Mallorca.

Aktuell: Håller Tennis clinic för barn lördagen den 21 juli i Båstad samt medverkar på seminarium senare på dagen.

Ålder: 58 år.

Familj: Fru, tre barn, 17, 15 och 14 år.

Bor: Manacor och Porto Cristo.

Bakgrund: Klubbchef vid Manacor tennisklubb. Turneringschef för WTA Mallorca Open. Delägare i fönstertillverkaren Vidres Mallorca, tillsammans med brodern Sebastian som är Rafael Nadals pappa. Vann juniorguld som bord­tennisspelare. Samarbetar med den filantropiska stiftelsen Iberostar Foundation.

Senast lästa bok: Sapiens av Yuval Noah Harari. ”De första kapitlen var bra, i mitten var den inget vidare, men slutet var okej.”

VISA MER

Han ursäktar sig till och med för att han behöver använda solglasögon.

”Jag gillar inte att ha dem på när jag pratar med folk, men jag är så ljuskänslig att jag måste skydda mig”, säger han när vi slår oss ned intill hardcourtbanorna.

Toni Nadal brukar vara på plats vid 08.00 på morgnarna och står ofta mer än fyra timmar på banorna när han inte är ute och reser. När han i fjol efter 16 år klev av team Rafa byttes de stora tennisarenorna ut mot en annan scen.

”Jag blir inbjuden att tala vid många konferenser. Företag vill höra mig prata om ledarskap och hur jag jobbar med mina adepter. I går var jag i Madrid och höll två föredrag för ledningsgrupper. I dag ska jag flyga till ett annat, men jag föredrar egentligen att stanna här på klubben.”

Saknar du touren?

”Ja, jag gillade att vara ute på tävlingar med Rafa, särskilt i Paris och Rom, men nu är det slut med det.”

14 Grand slamtitlar till brorsonen

Toni Nadal började träna brorsonen när denne var fyra år gammal. Men det var först från det att Rafael Nadal var 12 år som exercisen satte i gång på allvar. Rafa har själv skrivit i sina memoarer att han var rädd för farbrodern och att han inte sällan kom hem gråtande efter träningarna.

”Jag var väldigt tuff mot min brorson, men kunde vara det för att jag samtidigt älskade honom”, säger Toni Nadal i dag.

Under hans coachtid vann Rafael Nadal 72 turneringar, varav 14 Grand slamtitlar och 83 miljoner dollar i prispengar. Den första ATP-segermatchen var 2002 på Mallorca. Året efter tog sig brorsonen in bland de 50 bästa i världen.

Är det sant att Rafa aldrig betalade någon lön till dig?

”Ja, jag har affärer ihop med hans föräldrar och tjänade bra med pengar där. Jag ville inte att han skulle vara min chef på det sättet. Jag gillar inte att ha någon över mig. Jag har en restaurang vid havet, men det är ingen stor rörelse. Det vi tjänar pengar på är fönsterfabriken här i Manacor och i Palma. Min bror och jag köpte bolaget Vidres Mallorca när vi var 24 eller 25 år.”

Alla fönster här på anläggningen – är det ni som levererat dem?

”Såklart.”

Får du betalt nu?

”Absolut, det är ju inte alls på samma sätt som tidigare. Nu är det här ett jobb. Jag är inte chef för företaget, men bestämmer hur saker och ting ska fungera på banorna. Och jag håller i alla coacher.”

Toni Nadal spelade själv pingis och vann titlar som junior. Inspirationen till att börja med tennis kom efter att ha sett Ilie Nastase spela 1972. Han pluggade historia på universitetet men bytte till juridik utan att ta någon examen. Coachyrket tog över. En dålig rygg hindrar honom numera från att spela egna matcher.

Ditt arbete här, vad är det som lockar?

”Jag gillar att hjälpa unga spelare att bli bättre. Min passion har alltid varit tennis. Här kan jag jobba med bra spelare och att forma dem, samtidigt som man kan ge dem ett mål att jobba mot.”

En plats på akademien kostar 56 000 euro, drygt 570 000 kronor för all inclusive, tennisträning, boende och undervisning från september till juni. Akademien ägs av Rafael Nadal, som ska ha investerat drygt 300 Mkr. Den öppnade för snart två år sedan och är fullbokad, 130 elever från 35 olika nationer.

Planen är att nuvarande 27 banor ska utökas med ytterligare 18, framför allt grusbanor, varav mer än hälften inomhus.

Du har vissa principer eller idéer för vad som gör en spelare bra, kan du utveckla det?

”För mig är alla spelare olika. När Rafael var ung tittade jag extra noga på hans karaktär både mentalt och fysiskt samt hans koordination och förståelse för tennis. Därefter planerade jag hur man skulle kunna göra honom till en spelare någonstans mellan Jimmy Connors och Muster. Jag lade upp träningen efter det.”

Bland det första han gjorde var att se till att den högerhänta Rafael Nadal slutade med tvåhandsforehand och flyttade racketen till vänsterhanden.

”Men det finns en del saker som inte alla har, hur fokuserad och intensiv en spelare är mentalt och hur de beter sig på banan. Det är så mycket enklare att jobba med folk som har rätt värderingar. Jag kan inte arbeta med någon som inte är en vettig människa, det är viktigast av allt i livet. Att man är en god och förnuftig människa.”

Vettiga människor når längre

Toni Nadal berättar en anekdot om föräldrar till unga spelare som fått frågan om vad de anser viktigast: att vinna på Roland Garros eller att deras barn ska vara goda människor.

Kraftfullt omstart för Mirjam Björklund

”Föräldrarna svarade att bli en vinnare. Jag tror inte det är så, det är ett misstag. Det är så mycket enklare att bli mästare om du är en god människa. Varför? Om du är vettig är det enklare att engagera sig i dig. Är du dum och otrevlig kommer du inte att lyckas. Man måste vara likadan på banan som utanför den.”

Toni Nadal talar ur hjärtat, mer än att leverera utstuderade svar, även om han får leta efter de engelska glosorna emellanåt. Fram tonar en bild av en godhjärtad man med starka principer.

”Om du inte har respekt för andra och bara tänker på dig själv blir livet dåligt. Jag har alltid haft samma inställning. Dagens problem i samhället har historisk bakgrund och kommer från egoism.”

En del kallar Toni Nadal för filosof, något han bemöter med en axelryckning.

”Nej, nej. Jag är en vanlig människa. Men jag gillar att tänka och fundera på livet, tennis och politik. Vi har problem i Europa på grund av demagoger, men exakt vad som händer och vad som orsakar problemen vet jag inte och att hitta en lösning är inte lätt. Vad som är bäst för samhället, höger eller vänster? Moraliskt vet jag att det vänster är bättre, men hur långt man ska gå till vänster är en annan sak. Jag vill gärna tro att human inställning till livet är rätt väg.”

Som coach har Toni Nadal aldrig dragit sig för att ställa krav och näpsa spelare även i triumfens stund.

”Jag var coach för en ung spelare som efter en match ropade till mig så att det hördes över hela anläggningen: ’Toni, jag vann med 6-0, 6-0!’ Jag tvingade honom att springa 50 varv runt banan. Att han ropade högt var förödmjukande för motståndaren. Han hade inte behövt håna den andre. Det man själv inte vill bli utsatt för ska man heller inte utsätta andra för.”

Han berättar också om hur han på väg hem från en turnering upptäckte i backspegeln att en av klubbens unga spelare i baksätet kastade ut ett papper genom sido­rutan, tvärbromsade och tvingade pojken springa tillbaka och plocka upp det.

Är det svårare i dag att lära unga de här värderingarna och ställa sådana krav?

”Ja, nu är det något helt annat. Att göra sådana saker nu skulle stämpla mig som galen. Jag var kanske hård mot ungdomarna förr, men efter träningarna spelade jag fotboll tillsammans med dem, pratade och skrattade också som en kompis.”

Finns det någonting du skulle ha velat ha gjort annorlunda med Rafael Nadal?

”Javisst. Bara fanatiska eller korkade människor gör samma sak hela tiden. Vi gjorde både bra och dåliga saker under resans gång. För mig har det viktigaste alltid varit att man ska bli lite bättre varje dag. Det var så jag jobbade med Rafael Nadal. Förbättra sig varje dag.”

Kommer du ihåg hur du kände dig när du satt på läktaren när Robin Söderling vann över Rafael Nadal i Paris 2009?

”Jag var framför allt upprörd över hur publiken agerade. Det var helt otroligt hur dåligt den betedde sig. Men Rafa spelade inte särskilt bra i semifinalen. Söderling var väldigt bra, fantastisk forehand och backhand och en tung serve på det.”

"Inte alltid perfekt"

När Rafael Nadal var ung plågade Toni Nadal honom med att spela på usla underlag med gamla bollar och i dålig belysning för att vänja sig vid värsta sortens omständigheter.

”Om man bara tränar under perfekta förhållanden riskerar man att missa att förbereda sig för när det inte är på det sättet. Du behöver uppleva sådant också för att bli en hel människa. Saker och ting är inte alltid perfekta i vanliga livet heller.”

Vad säger du som coach i omklädningsrummet efteråt när din spelare förlorat en viktig match?

”Det beror på hur spelaren förlorat. Wimbledon 2007 var till exempel en tung förlust. Då kunde jag säga att Rafa ändå spelade bra, men att Federer var aningen bättre. Rafa tvivlade vid det tillfället på att han någonsin skulle kunna vinna på gräset där. Men det är ju som att sitta och gråta i en Rolls Royce för att man skulle vilja ha en annan lyxbil. Om du inte vinner har du helt enkelt inte förberett dig och tränat tillräckligt bra för det.”

En annan tung förlust var i första omgången mot belgaren Steve Darcis i Wimbledon 2013.

”Då kunde jag ärligt säga att han spelade väldigt dåligt. Att han hade helt fel attityd. Rafa tyckte tvärtom, men jag sa att om det hade varit en final så hade du inte förlorat. Alltså hade du inte rätt attityd.”

Tennis: Affärsängelns nya spelplan

Toni Nadal tvekar inte att ryta till, som för några år sedan då det testades med blått grus i Madrid eller när det lades ett snabbare underlag i Melbourne.

”Publiken vill ha slagdueller och taktikspel. Folk går inte till fotbollsstadion i Barcelona för att se Lionel Messi slå straffar”, sa han till spanska sporttidningen As.

Samtidigt saknar han hur tennisen såg ut tidigare, med mer känsla i spelet. I dag handlar det mesta om kraft snarare än tanke.

”Jag tror att det måste ske förändringar. Men så fort turneringscheferna vill göra något pratar de med de högst rankade som Federer, Nadal och Djokovic och ingen av dem vill ju ändra någonting eftersom nuvarande system passar dem.”

Om du fick ändra på något, vad skulle det vara?

”Jag skulle ändra på racketarna. Kanske göra dem lite kortare. Problemet nu är att proffsen kan sätta sådan fart på bollen. För amatörer är det för svårt att spela, folk spelar hellre padel eftersom det är mycket enklare. Samtidigt är det många som skadar sig, inte bara i eliten utan även de unga spelarna. När racketarna var lite kortare kunde man inte spela så hårt, planen var lite större eftersom de inte nådde lika långt. Man tvingades vara mer strategisk.”

Skulle du vilja att dina egna barn satsar och försöker ta sig ut på tennistouren?

”De är inte tillräckligt bra. En av mina söner är i och för sig hyfsad, men fortfarande för liten för att satsa ordentligt. De får gärna försöka, men det är fruktansvärt svårt att lyckas.”

Vad är du mest stolt över i karriären?

"Jag är inte en särskilt stolt person. Men jag är lycklig över åren med Rafael och allt han vunnnit. Men att ta åt mig äran vore förmätet. Vi jobbade hårt och det gav ­resultat."