Di Weekend MODE

Spektakulära kreationer Hussein Chalayans signum

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

»Jag är inte nostalgiker, men på många sätt var mode roligare förr. Nu är det kändisar, flöden i sociala medier och inte minst de stora grupperna som avgör vad som når ut.«

Patrik Olsson

Kappor som löses upp i regn, en kjol som förvandlas till soffbord och klänningar som byter skepnad med hjälp av teknik. Med sin experimentella stil har designern Hussein Chalayans plagg ofta kallats för bärbar konst. Di Weekend Mode träffade den hyllade designern under ett sällsynt Sverigebesök.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Tyger i drivor på bord och klädstänger, skisser utspridda på golvet och halvklädda provdockor. I ateljéns kreativa kaos går Hussein Chalayan omkring och studerar slutkollektionerna som masters-studenterna på Borås textilhögskola håller på att skapa. I ett av lokalens hörn fastnar han för en kimono som hänger för ett fönster som gardin och en klänning som ligger över ett bord som duk. Två plagg inte helt olika något Chalayan själv skulle kunna ha skapat.

”Ditt sätt att arbeta på är intressant” säger han till modestudenten Matilda Forssblad.

”Det är mer som en konstnär än en designer.”

Som modeskapare har han själv rört sig i gränszonen till ­konsten under hela karriären. För varumärket som bär hans ­efternamn har han i snart 25 år skapat den ena spektakulära kreationen efter den andra med en till synes outsinlig fantasi.

Kläder som går att vika ihop till kuvert, klänningar med flygplansvingar och ytterplagg som löses upp vid regn för att blotta vackra klänningar är bara några exempel som gjort honom berömd.

FAKTA
Hussein Chalayan

Ålder: 47 år.

Bor: London, Stor­britannien.

Bakgrund: Uppvuxen på Cypern, utbildad på Central Saint ­Martins. Driver sedan 1993 varumärket ­Chalayan. 1998–2001 designkonsult på TSE, har efter det haft uppdrag för Gibo, Asprey, Swarowski, Vionnet och Mark & Spencer. 2008–2010 kreativ chef på Puma. Är sedan 2015 Head of Fashion och lärare på University of ­Applied Arts Vienna.

Utmärkelser i urval: Utsågs till British ­designer of the year 1999 och 2000. Till­delades Brittiska imperieorden av graden MBE, (samma som John Lennon) 2006.

VISA MER

Vid millennieskiftet utsåg dessutom Time Magazine honom till en av 2000-talets 100 mest inflytelserika innovatörer, en ­titel han förärades för sitt arbete med att väva samman teknik, arkitektur, vetenskap och hantverksskicklighet – utan att för den delen försaka glamour och modegrad.

”Ska man vara originell måste man våga plocka in element som publiken inte är van vid. Annars förnyar man ingenting” säger Hussein Chalayan, när han senare på dagen föreläser för Textilhögskolans studenter.

”Man måste våga ta risker. Men tyvärr tycker jag att designers i dag oftast kör på säkra kort. De skapar sådant som ser bra ut och som de vet fungerar kommersiellt. Det är inget fel i det - jag, om någon, vet att man måste sälja också – men det innebär att man inte heller utmanar och tänjer gränser.”

Att han själv vågat satsa högt vittnar flera av hans mest uppmärksammade kollektioner om. Hans modevisningar beskrivs oftare som konstinstallationer, och ett exempel på ”bärbar konst” är hans kollektion After words för höst och vinter 2000, där det berömda bordet som vecklas ut till en kjol ingår. Ett plagg som också visats på stora konstmuseer som Tate Modern. Kollektionen skapade han som en kommentar till konflikter som tvingar människor på flykt, och vad man väljer att bära med sig i ett nomadiskt liv.

”Det började egentligen med att min mammas hus i Nicosia skulle rivas och att jag frågade henne vad hon först hade tänkt ta med sig. Hon svarade en filt, fotografier och mat. Lite tidigare hade kriget i forna Jugoslavien också fått mig att fundera på vad man behöver om man flyr från krig.”

Du har själv flyttat från ditt hemland Cypern, där invasionen 1974 tvingade många människor på flykt. Vävde du också in element ur din egen historia i kollektionen?

”Nej, det var inte den primära tanken. Men berättelser från ­Cypern var också en inspiration. Konflikten där har många likheter med Jugoslavien, i form av ett krig mellan olika etniciteter.”

Utforskar religionens gränser

Inspiration hämtar han från vitt spridda ämnen som arkitektur, teknik och politik, vilket gett honom ryktet att vara en av modebranschens mer intellektuella kreatörer. Även religion har stått i centrum för en av hans kollektioner, den 20 år gamla Between för våren 1998. Där fick modellerna gå ut i kortare och kortare niqab, en svart slöja där endast ögonen är synliga, och där den sista modellen var helt naken och enbart bar slöja för ansiktet. Ett sätt att, enligt modeskaparen, som själv har muslimsk bakgrund men inte är religiös, utforska territorier och gränser snarare än ett försök att kritisera islam.

”Men på den tiden var inte religion lika kontroversiellt som det är nu. I dag hade jag inte gjort den kollektionen, jag hade varit för rädd för att få en fatwa över mig.”

I skapandet tar han gärna tid på sig, och många gånger fördjupar han ett tema över tid, i flera kollektioner. Bakom varje visning ligger en enorm research, som i fallet med den ”mekaniska kollektionen”, hans kollektion för vår och sommar 2007, som enligt honom själv, är den mest komplicerade han har skapat. Inför den arbetade han tillsammans med programmerare i månader för att göra något som i dag skulle betecknas som ”fashion-tech”. Under visningen lät han till exempel en av ­modellerna gå ut i en viktoriansk långklänning, som sakta drog ihop sig till en kort klänning av modernt snitt. Under samma visning bar modellen Agyness Deyn en tunn bararmad klänning som med teknikens hjälp utvecklade ärmar, samtidigt som kjollängden kröp upp.

”Inför visningen var det riktigt stressigt för det kunde gå hur snett som helst, och jag minns att precis innan ­modellerna gick ut på catwalken i Paris så tänkte jag ’herregud, hoppas att ­inget går sönder nu’. Men allt fungerade som det skulle, lyckligtvis.”

Hur ser du på att många jämför dina plagg med konstverk?

”Då avses de monumentala plaggen, de som främst representerar idén, essensen i temat och inte de bärbara plaggen som också är en stor del av kollektionen. Men om det kan ­bidra till att lyfta mode, som är ett seriöst hantverk och en viktig del av kulturen, och göra att det diskuteras, analyseras och behandlas på samma sätt som konst, ­arkitektur och ­design, tycker jag att det är bra.”

Kreativ mamma sydde kläder

Med tydlig brittisk accent berättar Hussein ­Chalayan gärna länge och mycket om sitt arbete. Han är snabb, vältalig och förvånansvärt avslappnad. Idérikedomen och experimentlustan han ofta tillskrivs kommer från barndomen, säger han. Att växa upp i en entreprenörsfamilj på Cypern – på en ”hyfsat isolerad plats där det inte hände så mycket” – triggade hans fantasi. Med en kreativ och fingerfärdig mamma som sydde kläder, som han beskriver som ”avancerade för den tiden”, ­visste han redan tidigt att det var i den riktningen han själv också ville gå.

”Min familj ville egentligen att jag skulle läsa arkitektur, men jag har alltid vetat att jag vill ­jobba med kroppen. Det är den mest intressanta kulturella symbolen, enligt mig.”

Kreativ comeback för Filippa Knutsson

För att förverkliga sin dröm flyttade han till sin pappa i London. Där sökte han in till modeutbildningen på Central Saint Martins, efter att ha läst om att den turkiske designern Rifat Özbek, och brittiske John Galliano hade gått på skolan.

”Det var ännu mer som en konstskola på den tiden, där mode var en avdelning. Vi arbetade över ämnesgränserna, vilket starkt formade mig.”

Redan med sin examenskollektion kallad The Tangent Flows gjorde han sig ett namn som en ­vågad och ­experimentell designer. De plagg han skapat hade han näm­ligen begravt i sin väns trädgård, för att gräva upp de jord- och rostfläckiga plaggen strax före visningen. Kollektionen fick Hussein ­Chalayan – som ­första examensstudent på tio år – samma år visa i ett skyltfönster på Browns. År 1984 hade den ton­givande modeboutiquen ställt ut John Gallianos examenskollektion. Uppmärksamheten blev en språngbräda. Tillsammans med Alexander McQueen, som gick på skolan samtidigt men på en annan utbildning, stämplades han som en ny generation, ­avantgardistisk modeska­pare, och av bara farten hade han ­skapat sitt varumärke i eget namn.

”Efter examen tänkte jag egentligen söka jobb, men med synligheten hos Browns kom förfrågningar och beställningar. Så började mitt företag.”

En av de tidiga kunderna var artisten Björk, känd för sin excentriska stil. Hon bar bland ­annat en papperskavaj som skulle påminna om brevkuvert, som Chalayan skapat, på omslaget till sitt tredje soloalbum Post, där bland annat hitlåten It’s oh so quiet är med.

Men hyllningarna till trots har ekonomin inte varit lika ­lysande. Att driva ett bolag med höga modeambitioner, i en värld där bara visningarna kostar hundratusentals kronor att arran­ gera, blev till slut en sådan ekonomisk påfrestning att Hussein Chalayans bolag genomgick en frivillig likvidation i början av 2000-talet. Om ekonomi pratar Hussein Chalayan betydligt mer öppenhjärtigt om än modeskapare i allmänhet brukar göra.

”Företagande och ekonomi är avgörande om du ska överleva som designer så jag tycker inte att det är konstigt att prata om.”

Sedan varumärkets comeback har Hussein Chalayan genom åren prövat olika metoder för att få ekonomin att gå ihop. Han har tagit designeruppdrag på Marks & Spencer och juvele­raren Asprey. År 2008 sålde han en majoritetspost till det Kering-­ägda tyska sportföretaget Puma, där han samtidigt utsågs till kreativ chef. Två år senare köpte han dock tillbaka andelarna i bolaget. I år sålde han 20 procent av sitt varumärke till kapitalförvaltaren Centricus.

”Mode var roligare förr”

Digitalisering, sociala medier, internet och nya köpmönster har snabbt kullkastat gamla principer och stöpt om branschen. I dag räcker det inte att göra snygga kläder, menar Hussein ­Chalayan, utan det är helt andra mekanismer som styr vem som syns och blir framgångsrik.

”Jag är inte nostalgiker, men på många sätt var mode roli­gare förr. Nu är det kändisar, flöden i sociala medier och inte minst de stora grupperna som avgör vad som når ut.”

Särskilt agerandet från de stora grupperna som Kering och LVHM, där många av de största lyxvarumärkena inom mode ingår, tycker han är problematiskt.

”Deras expansion de senaste åren skrämmer mig. Det har ­bidragit till att göra modebranschen mer homogen, samtidigt som maktstrukturerna i branschen, mellan oberoende bolag och de stora gruppernas bolag, blir ojämna och konstgjorda.”

Hur menar du då?

”Det blir väldigt artificiellt när konglomeraten köper upp unga designers, låtsas att de har funnits i 50 år och öppnar 100 butiker i den här ­designerns namn. Acceleration kan låta bra. Baksidan är dock att alla gruppens designers stöps i samma form. De har samma tyger, använder ­samma fabriker, och tvingas sälja mer och mer. En så syrefattig miljö dödar den unika estetiken och i förlängningen designern.”

Väcker hopp om ny klädkod

Du var ju en del av Kering-gruppen tidigare. Vad skulle du säga om de eller någon annan grupp skulle vilja köpa ditt bolag i dag?

”Jag skulle säga nej, för jag vill inte förlora kontrollen och min egenart. Många unga designers i dag har som uttalad målsättning att bli uppköpta snabbt, för att de ser det som den enda ­vägen att överleva i den här branschen. Det är ledsamt.”

Ett annat orosmoln han ser framför sig är de förändringar som kommer att följa med Brexit. För tre år sedan öppnade Hussein Chalayan en butik i eget namn, där de tar emot kunder från hela världen. När Storbritannien nu lämnar EU är han rädd för att det kommer att leda till mer ­logistik kring import och export varor och framför allt högre tullavgifter.

”För en modestad som London är det fruktan­svärt. Det oroar mig mycket. Jag ser redan nu ­vilken mardröm det är att skicka saker till Kina och Japan, och det vore en mardröm om det blev likadant inom EU.”

Lyfter fram Ikea och Volvo

Men än så länge har han inte övervägt att lämna London, som han ska resa tillbaka till senare på kvällen. Men först, hinner han med ytterligare ett varv i ateljén, och att ge sin bedömning av svenskt mode.

”Jag känner ju till de stora svenska modeföretagen, H&M, COS och Acne och min bild är att svenska modeskapare har lite samma approach som japanerna. Det handlar mer om mate­rial och funktion än att skapa en dekorativ estetik”, säger han och funderar innan han lägger till:

”Men ska jag vara ärlig är det främst Ikea och Volvo jag tänker på när jag tänker svensk design. Inget kan nog bli mer känt än det. Där har Sverige ­varit väldigt duktigt på varumärkes­byggande.”