”När jag flyttade till Italien för tio år sedan blev jag fascinerad av krukor, eller amforor, som de heter där. Jag började samla och blev nästan som besatt. De finns i alla storlekar och former som bruksföremål för vin eller olja. Men keramiken är också väldigt kroppslig, det är ett levande material och tacksamt att måla kroppar på. Det har man ju gjort sedan antiken, så det föll sig naturligt.”
Ett återkommande tema i din konst är kvinnor. Hur kommer det sig?”Jag fascineras och inspireras av kvinnokroppen och min förra utställning var som en betraktelse över matriarkatet. Då blev alla krukor som en kvinnoarmé. Nu har jag gått in mer i mig själv och jobbat utifrån min roll som mamma, kvinna, min relation till åldrande och till andra kvinnor. På sätt och vis har jag blivit en del av matriarkatet, vilket jag inte är helt glad över.”
”Kvinnan i södra Europa har en annan plats i samhället än här. Hon står för gemenskap och omhändertagande, och där är mina barn allas barn. Samtidigt finns många områden där kvinnan inte har kommit lika långt. Att närma sig det, som svensk och mindre varmblodig, är speciellt. Mötet mellan de två kulturerna märks också i mina verk. I Italien tycker man att de är väldigt nordiska, i Sverige tycker man att de är italienska.”
I samma utställning kommer några av Sigrid Hjerténs verk att visas. Vilka likheter finns mellan er?”Vi tycker båda mycket om färg. Men i övrigt kan jag inte jämföra mig med henne. Hon är ett geni och en av Sveriges främsta konstnärer. Förra året fick jag chansen att djupdyka i hennes värld i SVT:s Konsthistorier. Det var roligt att se hur hon verkade i olika material och hur hon gjorde en gobeläng. Det gjorde mig peppad på att göra en också, så nu har jag hittat tre kvinnor i italienska Penne som väver en åt mig. Men det går sakta. De väver tre centimeter om dagen, men den kommer att bli väldigt fin.”
Du har arbetat med modeillustration i över 20 år, men har trappat ned. Hur kommer det sig?”Jag har alltid gillat mode men varit relativt ointresserad av trender. Det jag gillar är tyger, uttryck, former, silhuetter. Därför började jag göra annat i stället. Men modevisningar tycker jag fortfarande är roliga att gå på.”
”Som konstnär är man ganska befriad från marknaden. Med mode är det nästan omöjligt att tänka bort marknaden och det vinstdrivande. Det finns undantag, Alexander McQueen som i mångt och mycket var en konstnär, är ett. Men generellt är mötet mellan det kommersiella och kreativa alltid svårt.”
Två av dina återkommande uppdragsgivare är Prada och Miu Miu. Hur går det till när du arbetar med dem?”Ofta får jag en ganska abstrakt idé eller brief. I bland är det bara en bild på något Miuccia Prada har sett. Utifrån det får jag experimentera och presentera förslag. Jobbar jag inför en visning har jag en månad på mig för Prada och två veckor för Miu Miu. När man kommer ur den processen är det som att ha varit i en torktumlare. Men det är alltid väldigt lärorikt och spännande också.”
Hur är Miuccia Prada att jobba med?”Hon är väldigt respektingivande och bestämd, men också oerhört intelligent och vet precis varför hon gör allt. Hon brinner verkligen för sitt arbete, vilket är avgörande i en bransch med så högt tempo och så höga krav.”
I Sverige har du bland annat arbetat med din vän Carin Rodebjer. Har ni fler projekt på gång?”Vi pratar mycket om att göra saker tillsammans. Det är roligt att jobba ihop med vänner och Carin har jag känt så länge att hon är som en syster. Men vi har inte bestämt något än.”
