Di Weekend MODE

»Framstegen monteras ned«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Di Weekend har ätit frukost med författaren Jeanette Winterson.

Jesper Frisk

Professor Jeanette Winterson har ikonstatus som författare, men borrar sig med nya romanen djupare in i människans roll i den nya teknikens värld. På fritiden vaktar hon sina ­odlingar ”som en häxa”.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

I din senaste bok tar du upp AI och robotik, men i en delvis historisk miljö och återuppväcker Mary Shelleys ­Frankenstein. Hur ser du på AI-utvecklingen, skrämmer allt prat om superintelligens dig?

”Inte lika mycket som klimatkrisen. Vi kommer inte hinna uppleva någon superintelligens i den takt klimatet förändras nu. Max Tegmark har rätt i att AI kan utvecklas och användas till mycket bra och underbara saker. Jag är optimist, men det finns inte någon anledning till optimism just nu.”

Hur menar du?

”Mycket har blivit bättre i världen, om man ser på homosexuellas rättigheter, framstegen för ­feminism och minoriteters rättigheter. Men just nu känns det som om framstegen är på väg att monteras ned. I och med framväxten av en ny ­extremhöger och statschefer som Trump och ­Bolsonaro inser man att man måste fortsätta kampen. Jag är en fajter mer än flyktmänniska. Jag har funderat på att börja skriva mer artiklar för att nå ut bättre, snarare än att skriva böcker.”  

I och med din debut 1982 med Det finns annan frukt än apelsiner fick du ikonstatus och blev en storsäljare. Hur har du investerat pengarna?

”Mest i fastigheter. Jag gillar och förstår det. Jag har huset i Cotswolds, en lägenhet med en ­butik i gatuplanet i Spitalfields i London, en bostad i Manchester. Och så har jag köpt en lägenhet i Paris med utsikt över Notre-Dame, alldeles runt hörnet från världens bästa bokhandel ­Shakespeare & Company. Jag älskar att strosa runt i den, mycket bättre än att låta sig styras av ­Amazons algoritmer.”

FAKTA
Jeanette Winterson

Ålder: 61 år.

Bor: Manchester, London och Cots­wolds, England.

Familj: Gift med psykoanalytikern Susie Orbach (prinsessan Dianas terapeut på 1990-talet). Två gudbarn i 20-årsåldern.

Gör: Författare, professor i kreativt skrivande University of Manchester.

Fritid: Trädgårds­arbete, organisk ­odling, jakt. Lägger sig tidigt för att kunna läsa minst en timme.

Aktuell: Svenska översättningen av Frankissstein, en kärlekshistoria (Wahlström & ­Widstrand).

Frukost: Svart kaffe och en smoothie av äpple, spenat, mynta och spirulina, på Hotel Diplomat i Stockholm.

VISA MER

Bra affärer?

”Jag säljer ingenting, jag är Warren Buffett-­typen som investerare. För mig handlar det alltid om långsiktighet, jag hatar kvartalskapitalism. På 1980-talet gjorde jag en del etiska investeringar för att skydda miljön, men det är svårt. Jag köpte bland annat in mig i Body shop eftersom jag själv använde deras produkter. Kapitalism är inget ­dåligt system. Jag önskar bara att de allra rikaste kunde se sig omkring och tänka: Vi kan fixa de här klyftorna i samhället och vi bör göra det nu.”

17 år och AI-snille

Du är en storläsare, vilka böcker skulle du rekommendera för affärsfolk?

”Shoshana Zuboffs Övervakningskapitalismen, en ögonöppnare och bland det mest skräm­mande jag läst vad gäller konsekvenserna av teknik­utvecklingen. Den är kompakt, jag var tvungen att läsa den två gånger för att förstå, och jag är ändå inte särskilt korkad. En annan är Invisible Women: Exposing Data Bias in a World Designed for Men av Caroline Criado-Perez som tar upp ett viktigt ämne: att företagare måste lära sig titta på andra saker än bara det som står på sista raden. Och så en klassiker förstås, Dostojevskijs Brott och Straff.” 

Vad läser du själv för närvarande?

The Water Dancer av Ta-Nehisi Coates, en av de bästa böcker jag läst om rasism, Sisters av ­Daisy johnson, och jag läste om klassikern David ­Copperfield efter att ha sett nya ­filmen. Jag var tvungen att kolla om jag fått ­alzheimers och glömt handlingen.”

Du har skrivit 23 böcker, varav 13 romaner och är professor i kreativt skrivande. Drabbas du aldrig av skrivkramp?

”Aldrig. Om jag fastnar i en text, hoppar jag över till nästa. Jag ser alltid till att ha flera projekt på gång samtidigt, lite som en hantverkare. Så länge det finns något på bordet kan jag jobba.” 

Hon lotsar Wallenbergarna in i AI-framtiden

Vad jobbar du med nu?

”Jag skriver på en bok med tolv essäer på temat AI. Jag försöker hjälpa folk att förstå utveck­lingen med ett historiskt perspektiv. Den ska vara färdig i juli och kommer ut nästa år.”

Är du lycklig?

”Jag är tillfreds. Grundinställningen är att glaset är halvfullt. Det passar mig att bli äldre. Jag är rätt kass på att ta det lugnt, älskar att påta i trädgårdslandet på mitt ställe i Cotswolds. Jag bor mitt i skogen, som en häxa. De kaniner och fasaner som kommer för nära mina odlingar hamnar i grytan. Det är min oas, ett mikrokosmos, och oerhört bra för min mentala hälsa.”