Och visst lyckades man även på nykomlingen, som tog över La Boccas lokaler på Östermalm. När Di Weekend var på besök i höstas blev det toppbetyg till maten, men samtidigt gav vi även ett underbetyg till servicen, som vid upprepade tillfällen haltade. Nu är det helt andra bullar.
Vi tjuvlyssnar på småpratet vid bordet bredvid och råkar höra hur en i personalen berättar att hen kommer från den nyligen igenbommade grannen, stjärnkrogen Volt. Möjligen är det en del av förklaringen till uppryckningen. Vi skäms bort av sällsynt uppmärksamma servitörer som knappt låter oss dricka upp bordsvattnet innan en ny, välkyld karaff ställs in på bordet. Dessutom är vinrekommendationerna mitt i prick och när ett vinglas åker i backen intill är man vips där också hjälper till. Det går inte annat än att dubbla det tidigare föga smickrande servicebetyget till mycket respektabla fyra.
Apropå bullar har Copine sannolikt krog-Stockholms godaste entrébröd. De små sconesliknande munsbitarna av majsbröd, som man plockat med sig från systerkrogen, är helt oemotståndliga. Kanske inte så konstigt att man tar betalt för en påfyllning av brödkorgen.
Mycket av menyn känns igen sedan i höstas. Tur det, för vissa av rätterna bör inte bytas ut överhuvudtaget. Den mycket väl tilltagna råbiffen är en av de bästa som vi ätit hemligt gömd under ett tjockt täcke av riven, gravad äggula och med en finfin ton av pepparrot. Köket håller hög klass överlag, bland annat förvandlas en enkel råvara som rotselleri till något alldeles extra när den röks och serveras i sin egen buljong tillsammans med karamelliserad grädde och lite citronconfit. Lägg till ett fint utbud av kallskuret och mumsiga smårätter överlag.
Även på efterrättssidan finns det en tidig klassiker i form av chokladdesserten, om man har plats kvar i magen. Här smälter effektfull den varma saltkolasåsen sönder chokladtäcken som döljer glassen, brownien och rispuffarna under.
Copine är en urtrevlig krog, en sån där som man vill ha i det egna kvarteret och helst helt för sig själv. Det senare blir dock mycket svårt. Ryktet har redan spridit sig runt stan och restaurangen har redan hittat sin publik, en heterogen blandning av 40-åringar ute på tjejkväll, tillresta göteborgare och mogna kvartetter av kvartersbor ute på parmiddag. Det är mycket, mycket välförtjänt.
